… för där ute vräker snön ner. Inga trottoarer i centrum var skottade då jag gick hem från redaktionsmötet och layout-utbildningen. Hade två kassar att bära på så jag tog inte ens fram kameran.
Drömmer mig istället framåt i tiden, mot en sommar som jag hoppas kommer i år. Tänk den där dagen då man första gången får känna gräset under sina bara fötter ❤
Tidigt i morse vaknade jag upp ur en helt underbar dröm ❤
Lite snopet kändes det ju att det bara var en dröm. Men sedan tänkte jag att drömmarna är en Guds gåva, i alla fall då de är så fina som den här var.
Bäst av allt var att då jag slöt ögonen och somnade om, då fortsatte drömmen! Och den blev bara ljuvligare 🙂
Det här var en bra start på dagen. Den här drömmen kan ingen ta ifrån mig.
Som den högsensitiva person jag är suger jag ju annars under dagarna åt mig allt. Både positivt och negativt. Väldigt ofta påverkas jag av outtalade ord och känslospänningar mellan människor. Ibland är det här extra energikrävande.
Då känns det extra skönt att få djup sömn kryddad drömmar. Fragmenten av dem kan leva länge och ge styrka.
… och ofta. Sällan mardrömmar, men de kommer de också.
Ofta är mina drömmar helt konstiga. Jag minns dem tydligt på morgonen men när jag vill berätta om drömmarna för någon, märker jag hur knäppt allt låter 🙂
I natt rörde jag mig i ett stort hus, som ett slott, men ändå inte. Där fanns en märklig våning, eller ett rum, varifrån det gick breda, slitna trätrappor upp till en annan avsats. Vid trappan fanns massor av färggranna fåglar…
Jag fattar noll 🙂
Och så var där en person med i drömmen, men allt kan man ju inte berätta här, för som sagt… varifrån kommer alla tokigheter? Från mitt undermedvetna? 😀
Skulle vara kul att få hjälp med drömtolkning.
Människor känner sig ofta stressade och otillräckliga inför jul.
De frågar sig varför tiden aldrig räcker till för just det de själva önskar göra.
Känns det så? Då kan vara lönt att ställa frågan – vad är det som hindrar mig från att uppfylla mina drömmar? Varför kan jag inte leva som jag vill?”
Det är vi själva som sitter inne med svaren.
Och det är inte något fult att vara lite självisk, om det bara sker ibland.
Då en människa genomgår en kris, det kan vara allt från en anhörigs plötsliga död till en svår sjukdom som drabbar en själv eller en närstående. Då kommer så småningom frågorna om vad som är viktigt i livet på riktigt.
I mitt fall handlade krisen om en ofrivillig skilsmässa som det tog över två år att komma över.
Kriser behöver bearbetas och processer kräver tid. Men under den här tiden föds vanligtvis något nytt. Livet som fortsätter blir inte som förut, det blir annorlunda men det kan bli bra ändå.
Jag försökte lära mig se varje dag som ett oskrivet blad. Den var full av möjligheter, om jag bara ville se dem.
Jag övar mig också kontinuerligt på att leva i nuet. Det kräver en särskild koncentration.
Det går att vinna små segrar varje dag. Att nå små mål som man har satt upp.
Men då gäller det också att inte vara för sträng mot sig själv.
Min lilla julgåva till alla som läser min blogg är Carolas tolkning av Himlen i min famn, klicka på sångtexten så spelas den upp.
… nästan i alla fall.
Det händer att jag drömmer om att resa bort nånstans.
Transsibiriska järnvägen måste bli av något tag, kanske på våren? Har en bekant här från Lovisa som kan tänka sig dela sällskap med mig. Jag tror att hon och jag skulle komma överens 🙂
En kryssning på Medelhavet skulle inte heller vara fy skam. Eller i Västindien. Men närmast vad jag just nu kommer en båtresa är troligen en färd över till Stockholm 🙂
Den här dagen började med ett jobb för Nya Östis. Trevliga människor och många riktigt små barn på plats!
Eftermiddagen har bestått av översättningsjobb och i kväll är det innebandy som gäller. Tors tredje match – hoppas det blir seger nu!
Drömmar ska man ha. En av mina är att åka med transsibiriska järnvägen. En annan är att åka Hurtigruten. Som redan var bokad och delvis betald i augusti 2015 men som inhiberades av researrangören 😦
Egentligen har jag besparingar, så jag skulle ha råd att åka nästan vart som helst på stubinen. Malediverna, Dubai, Australien, Miami… inte alla på raken men en i alla fall. Detsamma gäller Rosa Bussarnas äventyr, Transsibiriska järnvägen, Hurtigruten…
Samtidigt tänker jag att jag kan behöva pengarna i framtiden… Jag har inte hela tiden säkra inkomster, fastän jag klarat mig hyfsat de första månaderna som egenföretagare.
Och så tänker jag också… vem vet om jag får vara frisk resten av livet? Kanske jag bara har en vecka kvar att leva.
Det är ett dilemma. Förnuftet säger, bränn inte pengarna!
Äventyrslystnaden, tankarna kring att jag ännu orkar och kan … att det finns så mycket att se där ute i världen … får mig att tänka ”åk iväg – nu!”
Hmm… först ska jag bara…
Ni vet. Undanflykterna. De kloka tankarna…
T.ex. få exets och min bostad såld.
Sedan åker jag!
Jag önskar alla en fin start på veckan!
Försök fånga nuet. Lyssna till ditt hjärta.
Vilka drömmar har du?
Känns de på något sätt avlägsna, rentav för utopistiska för att kunna nås?
Sätt upp delmål. Sikta mot himlen, var nöjd om du når trädtopparna först.
Om du tror på något, bär det alltid i ditt hjärta och tänk på det varje kväll innan du somnar och direkt då du vaknar.
Någon dag kommer dina drömmar att bli sanna.
Bara du inte slutar tro på dem.
… ska vi passa på att njuta av. Den varar inte många dagar, snart har björkarnas små knoppar (kallar ni dem också mössöron) slagit ut.
Den här bilden får symbolisera det skira som finns där ute.
I natt hade jag en härlig dröm om en trevlig man. Han finns, han är inte upptagen heller för sådana män vill jag inte ha. Han vet om att jag finns men han vet lyckligtvis inte om vad jag drömde 🙂 Det var inte något erotiskt men bara annars så fint att jag önskar drömmen kunde bli sann.
Men om man berättar vad man drömt, då spricker allt inte sant? Om man vill att det man drömt ska gå i uppfyllelse, då ska man inte berätta drömmen i detalj åt nån. Har ni hört den ”myten” också?
Vinnaren har fått personligt meddelande, och jag undrar om jag inte borde lotta ut ett reflex en gång till, för det är många som syns dåligt i trafiken så här i höst- och kommande vintermörkret. Då jag i jobbet kör mycket i hela regionen har jag blivit extra medveten om det här.
Annars har det hänt en hel del i livet och fastän jag inte ännu berättar allt privat här, eller kanske aldrig gör det i detalj 😉 så fortsätter jag blogga med minst ett inlägg per dag. Det finns fönster och väggar och skyltar att visa.
Fast vet ni vad? En natt drömde jag att jag var på resa och då jag kom hem insåg jag att jag inte hade fotograferat en enda balkong, inte ett enda fönster, inga väggar, inga skyltar… Jag kände mig väldigt upprörd 😀
Vad skulle drömtydaren säga om det? Att jag fått ett liv in real life kanske? Hahaaa!
Ett nytt tema att ta upp på bloggen skulle kunna vara ”Mina drömmar”. Och då menar jag inte de som handlar om att kunna köpa ett gammalt hus och ha pengar att renovera det. Eller att hyra en husbil och ge sig av på en långtur, kanske jorden runt.
Nej, nu talar jag om de drömmar jag har om nätterna. Jag drömmer nämligen väldigt mycket och ofta helt knasiga drömmar.
Som förra natten. Då jag drömde att jag var James Bond. Jag såg ut som och kände mig som Daniel Craig. Aaah!
Jag satt i baksätet på en bil tillsammans med en skurk. Han försökte trycka en näsduk dränkt i eter mot mitt ansikte. Men hur det nu var lyckades jag rycka näsduken ur hans hand och trycka den mot hans näsa i stället, och då tuppade han ju av.
I framsätet satt två tydligen helt korkade kamrater till skurken jag nyss hade fått ur spel. De märkte ingenting. Jag överrumplade dem också då jag klev över till framsätet. Iskallt bad jag honom från högra sätet hoppa ut från bilen, vilket han gjorde.
Sedan tog jag över förarens plats och började köra i en hiskelig fart över sanddyner och stenformationer, genom stäppens byar, där jag skickligt väjde för barn och kvinnor som kom i min väg…
Samtidigt tog jag del av den kvarvarande skurkens tårdrypande historia om hurudan hans barndom varit. Förklaringar om varför han blev en skurk.
Vad tror ni en psykolog skulle säga om det här?
Och kanske det inte är nån bra idé att jag berättar om mina fåniga drömmar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 