ekonomi

Ja tack till personlig service 😍

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Här ser det kanske inte ut att finnas personer som ger service, men det finns det. En välkomnande aula och sitta och vänta i om man såsom jag anländer tio minuter före avtalad träff med personlig bankanställd. Vackra fräscha rosor på bordet och bakom disken finns personal fastän inte just den sekund då jag tog bilden, för att jag ville att den skulle vara anonym.

Som företagare hade jag tidigare tre konton på en bank och sedan ytterligare ett konto i en annan bank. Nu har jag koncentrerat alla mina tillgångar till en enda bank. I Lovisa finns två kontor där man kan gå in och få personlig service. För mer tidskrävande ärenden och personlig träff med rådgivare krävs tidsbokning, men den går smidigt att göra via nätet eller via telefon och ringbud.

Jag hade flera konton förr eftersom ett behövdes separat för företaget så att jag kunde få ut kontoutdrag som hade enbart företagets inkomster och utgifter noterade. I längden blev det ändå dyrt med flera konton, det uppbärs ju serviceavgift för varenda en månatligen.

Nu är jag mycket nöjd då jag snart har alla mina tillgångar koncentrerade till en bank. En bank där jag får service av riktiga människor som jag, om jag vill, kan träffa face-to-face. Jag får tala svenska och jag fick fina råd om hur jag använder bankens applikation på mobilen. Det betyder inte att jag måste betala till exempel fakturor via den, för det gör jag aldrig via telefon. Däremot har jag redan i dag använt den för att kolla att alla överföringar jag gjorde igår har landat rätt.

En bank som finns i mitt kära Lovisa och som betalar skatt till min hemstad. Andelsbanken Salpa vid Drottninggatan är nu min bank ❤

Tankar om livet och kalenderbild, dag 10

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Har ett led-ljus som jag satte i fönstret igår. Jag vet inte om det är så många som ser det utifrån, eller som känner stämningen, men för mig här hemma känns det mysigt.

Gårdagen gick rätt långt med mamma. Vi kör henne en gång i veckan till hälsocentralen där ett litet sår på benet ses över. Det är ingen större fara, men då en person är 90 år tar det tid för även små sår att läka. Ibland är det laboratorieprover också, och sedan doserar vi hennes mediciner.

Vi försöker få kontakt med och hjälp av den kommunala hemsjukvården, men hittills har det inte lyckats. Däremot har vi bra kontakt med privat hemvård som en gång i veckan hjälper vår mamma.

Jag funderar ofta vart tiden flyger.
Hur hann jag, hur orkade jag, tidigare med jobbet i mitt företag? Fyrtio timmar i veckan.
Nä, det var just det. Jag orkade inte i längden.

Allt blev trist, tungt och ensamt vid datorn här hemma. Visst är vardagarna tunga även nu, ett evigt pusslande för att få det här med anhörigvården OCH frilansjobbet att funka.

Men frilansjobbet, de varierande uppdragen där jag får träffa massor av människor ger mig glädje och krafter att orka vidare. Så det känns som om att valet jag gjorde, att trappa ner, var rätt fastän jag kan ha mina stunder av tvivel och oro.

Ekonomiskt sett är jag fattig, men mentalt sett rik.
Jag träffade en före detta lärare utanför en affär i dag och hade en givande pratstund med henne. Hon sa ”känn inte skuld, ha inte dåligt samvete”… Vi gör alla så gott vi orkar och kan. Ibland har vi nerverna på ytan och säger saker vi inte menar. Men det är mänskligt, vi kan inte alltid vara de starkaste av starka.

Då jag kommer hem skriver jag ofta ut dagens intervju och sätter igång en brasa i kakelugnen. Jag läser tidningar, skriver dagbok, sitter vid pusselbordet.

Efter några veckor vänder det. Vi går mot ljusare tider och en ny vår. Som jag längtar, redan.

Fem en fredag, EKONOMI

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Hur många sparar numera pengar i en spargris? Jag har inte en gris, men jag har en burk som innehållit en liten whiskyflaska. Burken är kanske 20 cm hög och ganska smal. Då den är full finns där kanske kring sextio euro, beroende på om jag satt in bara 5-10 och 20 cents mynt eller också flera värda 50 cent, eller en och två euros mynt. Sätter inte papperssedlar i den.

Elisamatildas fredagsfrågor handlar om ekonomi.

Vad var det senaste köpet du ångrade?
– En grön skjorta, typ större som funkar även som klänning. Kommer att ge den till en klädinsamling.

Vad kostar mest i din hushållskassa?
– Ingen aning. Hyra räknas kanske inte hit?

Vad sparar du till?
– Inget speciellt, eventuellt en reskassa för våren/sommaren. Lägger annars i mån av möjlighet undan lite pengar, vill ha en buffert på ett sparkonto.

Vad köper du mer sällan än du borde?
– Frukt och grönsaker…

Håller du dig till en budget?
– I mitt jobb, helt strikt – ja! I privatlivet gör jag inte upp en budget men överskrider sällan månadens inkomster. I vissa fall kan det hända då överraskande utgifter uppstår, men då kan jag ta pengar från buffertkontot.

Fredag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och Ernsts citat ”Man kan fråga sig vad vi spar all tid till”.

Ost, kex och vin är alltid rätt :-)
Ost, kex och vin är alltid rätt 🙂

Svar: Kanske till fredagskvällen, till ost, kex och vin?

Har haft ganska mycket fläng av olika sorter, allt från skjutsar av olika slag till jobbuppdrag och såväl förenings- som redaktionsmöten. Därför känns det skönt att ta en kväll för sig själv.

I morgon går halva dagen till olika skrivjobb, söndagen likaså. Då kör också säsongen i division ett i gång för Lovisa Tors del. Spännande!

Jobbuppgifterna jag har nu känns både krävande och kul. Tillsvidare har allting ordnat sig. Ekonomin har gått ihop, månad för månad.
Jag tar en dag i sänder och litar på att allt ordnar sig i framtiden också. På ett eller annat sätt.

På kvinnodagen stryker kvinnan!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

SlätStruket.

Då jag kom hem från jobbet pustade jag ut i soffan i fem minuter. Sedan slog det mig att det är ju internationella kvinnodagen. Jag studsade upp och började stryka små borddukar.

På kvinnodagen är jag kvinnan i huset som gör kvinnosysslorna.
Ja men varför, frågar ni. Är din man så elak?
Nej, nej, svarar jag. Det är han som gör största delen av hushållsarbetet under de resterande 364 dagarna om året.

Jag gillar de mer manliga grejerna, som att ta hand om bilen och sköta vår ekonomi.

Men nu för tiden ska man väl inte tala högt om vad som är kvinnogöra och vad som är karlagöra… man kan nog få en hel del hut för det.