ESC

Bilder från hemmaplan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Här hemma blommor körsbärsträden. Jag vill inte enbart skriva inlägg från läsarresan nu, för då missar jag och ni allt som händer här på min hemmaplan.

Jag hade ett fotograferingsuppdrag i dag så jag kom ut en sväng med cykeln. Annars har jag varit fjättrad vid datorn med utgivning av texter och planering av kommande tidningar. Ute lyser solen, fåglarna sjunger, det är 18 grader varmt 😎☀

Försöker ikväll fortsätta med genomgången av bilderna från resan och publicera några bilder till. Annars får det ta den tid det tar att få ut allt här på bloggen. Jag har också jobbet med själva resereportaget framför mig.

Orkade inte se på Eurovisionens första semifinal i går då den började så sent som klockan 22 och slutade troligen efter midnatt. Följde liten stund via datorn men gav upp då rösträkningen började. Kollade sedan direkt på morgonen att Finlands och Sveriges bidrag gick till final 💪 Och när ESC är över tar VM-hockeyn vid, den börjar väl redan nu på fredag?

Grattis Sverige men vi tar ESC!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Han är ännu chockad men glad och tvingades ställa upp på denna bild eftersom han hade lovat göra det om Sverige vann.
Han är ännu chockad men glad och tvingades ställa upp på denna bild eftersom han hade lovat göra det om Sverige vann.

Ja, ja – det gick så här i detta VM.
Finland spelade håglöst i två perioder. Inte minsta spår av jäklar anamma. Eller så kunde lejonen inte bättre. Vem vet?

Matchen var inte direkt underhållande men målen avgör och Sverige pangade in dem, två i numerärt överläge och ett i tom bur. 3-0 och det är målen som räknas.

Efter matchen skyndade vi oss ut på balkongen för att visa åt grannskapet att Sverige vann semifinalen i hockey-VM men att Finland troligen kommer att klara sig bättre i Eurovision Song Contest.
Efter matchen skyndade vi oss ut på balkongen för att visa åt grannskapet att Sverige vann semifinalen i hockey-VM men att Finland troligen kommer att klara sig bättre i Eurovision Song Contest.

Ännu för tio år sedan hade jag varit knäckt och gömt mig under ett täcke i tre dygn om Finland hade förlorat mot Sverige. Men jag vet inte varför jag inte längre tar förluster särskilt hårt. Har jag blivit apatisk? Vart har glöden tagit vägen? Behöver jag gå till en psykolog?

Kanske jag tänker att jag kan få min revansch i kväll? För Finland och Krista Siegfrids slår ju ut Robin Stjernbergs ”You” utan problem? Han kommer inte att höra nåt annat än DING-DONG i öronen flera veckor framöver 😀