Europa

Äntligen, en snöhög forslades bort

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

💪😂

Ett av mina ”största problem” har utgjorts av Den Stora Snöhögen som upptagit ett par eller tre p-platser. Jag som inte har P-plats på gården ska alltid försöka hitta någon på gatan. Pliktskyldigt har jag flyttat bilen nästan alla dagar, putsat det jag själv kunnat putsa, så att snöröjarna med sina fordon ska ha plats att snurra runt.

Även om jag hade en plats på gården skulle jag ha ungefär samma dilemma. Bilen måste putsas fri från snö för att inte se ut som en iglo, och de som putsar vår gård måste kunna göra det utan att där står igensnöade bilar för jämnan. Så hur man än vänder sig har man rumpan bakåt.

Har pusslat i dag. Lyssnat på nyheterna och bra uttalanden av vår utrikesminister Pekka Haavisto i frågor som berör Nato, Ukraina och Ryssland. Läget där oroar ju många, freden i Europa känns instabil.

Men vad annat kan man än ta en dag i taget? Vem lyssnar på mig om jag säger ”sluta bråka”. Problematiken är mer invecklad än så.

I min lilla, tillsvidare trygga värld – där jag även isolerar mig från omikronvariantens framfart så gott jag kan – ska jag ikväll kolla de nyaste avsnittet av Mandelmanns gård på Sveriges TV4 ❤

Crazy Europe

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… står det på pussellådan, och visst kan man hålla med många gånger.
Helst ser jag att Europa är galet på ett positivt sätt, såsom här på pusslet. Men dessvärre är ju nog människan och systemet hon skapar galna på ett negativt sätt också.

Just så, här syns dammet från pusselbitarnas baksida synnerligen väl 😀

Roligt pussel som kan se lätt ut så här i närbild, men ack så många små bitar som ser likadana ut med gräs och träd, vattendrag, hav och sjöar och annat klurigt. Ibland kan man se vissa detaljer bra på en bit, ibland är det inte lika lätt.

Vykortens förunderliga vägar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

tyskland_ungern

Har fått ytterligare två vykort via postcrossingen. Ett från Ungern i går och ett från Tyskland i dag.

Nu ska jag ta paus och vänta att fler av de sex kort som är på väg kommer fram. Jag har varit så ivrig att jag genast då jag får lov att skicka ett kort gör det. Och nästan alla gånger ska korten till Ryssland.

Det är mig veterligen slumpen som avgör vilken mottagaren blir. Därför tänker jag vänta tills jag har rätt att välja minst tre mottagare. DÅ kan väl inte alla mottagare bli ryska 🙂 Hittills har jag nämligen blivit ombedd att skicka 10 av 15 kort till vårt östra grannland.

Korten från europeiska länder har kommit till mig på 3-5 dagar. De jag fick från Indien och USA färdades åtta dagar, från Australien dröjde det 16 dagar. Rysslandskorten som jag har sänt har varit på väg mellan 7 och 31 dagar. Det dröjde alltså faktiskt mer än fyra veckor innan mitt kort från södra Finland nådde Moskva – skulle vara kul att veta vilka äventyr det varit med om 😀

Fina fönster, del 136

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Ett litet fönster på en vägg i den äldre stadsdelen av Västerås.
Ett litet fönster på en vägg i den äldre stadsdelen av Västerås.

För snart tre år sedan startade jag serien ”Fina fönster”, närmare bestämt den 30 januari 2014. Sedan dess har det blivit 135 stycken till 🙂 En del stora, andra små, som det här på dagens bild. En del finns i Lovisa eller i andra finländska städer. Ganska många har jag fotat på resor i Europa.

I dag är det -23 grader och sol. Meteorologerna har lovat varmare väder, tyckte man igår på TV talade om -10. Det var ju en bra gissning 😀
Hoppas vi har lite varmare i morgon, då ska jag till frissan och det är en knapp kilometer att promenera dit.

Kärlekslås

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Tycker det är en fin idé att låta skriva namnen på lås och fästa dem på broar.
Att stå där med det evigt rinnande vattnet under en och lova varandra trohet.
Hade kunnat tänka mig göra det med ex-maken, men det blev inget sådant kärlekslås… och jag vet inte hur det hade känts i dag heller om ett sådant hade funnits i nån av alla de städer i Europa vi besökte. Hade jag velat åka dit på nytt och ta bort låset? 🙂

Kärlekslås på bro i Amsterdam.
Kärlekslås på bro i Amsterdam.

Just nu är jag inte låst till någon. Jag finns kvar på några dejtingsajter men jag har inte lagt ner speciellt mycket energi på dem.

Klart jag önskar hitta en människa att dela både sorg och glädje med. Saknar någon att hålla om, få kramar av.

Men jag tar en dag i taget och litar på att saker och ting ordnar sig. Vill inte ha bråttom med något som ska bli värdefullt i mitt liv.

För ett år sedan sa jag fruktansvärt fula saker om mig själv. Jag kände mig otillräcklig och ful.
I dag säger jag bra saker till mig själv. Det har blivit allt lättare att göra det.

Jag kan se mig i spegeln och säga ”du är fin”. Jag gratulerade mig själv på födelsedagen och jag säger ofta ”det där gjorde du bra”.

Att leva i nuet och att jag känna mig tillfreds med mig själv är det viktigaste. Bara jag själv kan ta ansvar för mitt liv.