färger

Kommit igång med stenarna!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det här är ju långt ifrån klart, men jag har kommit igång med att måla stenar och på en kort tid blivit många erfarenheter rikare.

Dekorationsstenarna som jag köpte från Tokmanni är fina. De är rätt små men det såg jag ju då jag köpte dem och de duger nu såhär i början. Jag vet ju inte hur långt färgerna som jag har köpt räcker.

Men dekorationsstenarna är lätt lackade vilket betyder att färg måste strykas på dem i två omgångar.

De tre stenar som jag plockat från naturen har jag tvättat. De är rätt skrovliga men färgerna fäster fortare på dem. Nu är det ju ändå så att man inte får plocka stenar riktigt var som helst, men jag har för mig att det är okay att ta några där som det finns tusen och triljoner av dem på allmän plats.

Proceduren med stenarna blir säkert några veckor lång. Stenarna måste torka mellan varven, så när jag nu denna kväll har målat svart botten kan jag först imorgon fortsätta med figurerna som ska komma utanpå den. När de färgerna har torkat kan jag måla konturer med pennor och skriva texter.

Det här är med andra ord en hobby som kräver både tid och tålamod.
Ett par penslar till ska jag också köpa.

Kanske jag håller på med den ända in i augusti och på hösten? Roligt är det och jag visar efterhand mer här då stenarna blivit klara.

Så sant som skrivet och sagt

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I går då jag gick hem från massagen tog jag det här fotot. Citaten på Drottninggatan väcker tankar. Och egentligen borde jag ju ha börjat hoppa hage efter att jag läste det här. Men någon gräns finns ändå för en 61-åring var balans och muskulatur inte är som den var för trettio år sedan 😀

Så där allmänt sett vill jag åter ge mer plats i livet för lek och spontana infall. Kanske också färger, så att allt inte är svart och vitt. Få se!

I dag är det innebandymatch på bortaplan, också denna gång i Tammerfors. Jag hoppas att jag hittar allt möjligt roligt att fotografera, utöver matchbilder.

Glad måndag! 15-11-2021

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Det har åter varit en fartfylld och småstressig dag på jobbet.
Jag försöker ändå hitta tillbaka till det roliga på jobbet genom att då och då ge mig tid att gå ut och intervjua folk.

Jag vill ha ett kreativt jobb. Ett jobb där jag enbart håller på med administration och planering är inte tillräckligt kreativt. Jag behöver få skriva artiklar. Gärna personintervjuer och inte enbart kommunalpolitik.

I dag var jag på Piia Miettinens och Eva-Lotta Bloms utställning i Galleri Theodor i Almska Gården.
Skriver om den till torsdagens tidning och den som vill se tavlorna kan göra det till och med den femte december.

Piias fågel som är i babbeltagen gör mig glad 🙂 Färgerna likaså.

Även det faktum att jag kan se framför mig ett lite mer organiserat 2022 där jag får avlastning i mitt jobb gör mig glad.

Nya Östis har vuxit mycket och växer hela tiden. Det betyder att kraven och förväntningarna på tidningen också gör det. Min arbetsbörda har ökat mycket på två år. Dags att styra upp det hela så att vi alla orkar också i fortsättningen 🙂

Långsamt går det

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… men vem har bråttom?
Jag vill inte ge sken av att jag är en hurtbulle då det gäller att städa. Jag vill inte heller skapa dåligt samvete åt andra fastän jag konstant håller på att röja och städa, flytta och inventera saker jag har hemma.

Det bor säkert en liten hamster i oss alla. Hamstern tänker ”det här kan vara bra att ha nån gång”. Men hamstern i mig blir hela tiden mindre aktiv.

Växter på tillfällig plats.

Om jag kan inspirera någon att göra sig av med onödiga prylar är det bra. Men tanken bakom mitt ”evighetsprojekt” är inte det. Jag tänker enbart på mitt eget välbefinnande. Vad behöver jag i vardagen? Vad klarar jag mig utan?

Jag vill trivas i mitt hem. Här ska vara lätt att städa. Men just nu, då jag köpt en ny möbel, tömt skåp och lådor… är här lite stökigt.

En sådan här procedur måste dock få ta tid. Den som röjer ska inte tänka ”den här helgen ska jag…”, eller om du tänker så ska du räkna med att du glad i hågen orkar städa kanske 3-4 timmar på två dagar. Du hinner inte med hela hushållet, alla skåp, källarförråd, vindsutrymmen etc. på en helg.

Mitt röjande började sommaren 2014 i samband med skilsmässan. Efter den har jag flyttat tre gånger. Det i sig hjälpte förstås då det gällde att röja med rätt hård hand.

På den här adressen hoppas jag få stanna länge, har bott här snart två och ett halvt år.

Att städa, röja, avstå från saker, köpa nya men få ut något gammalt – det är en process som pågår hela livet. Ibland vill man möblera om, och den som flyttar vet att nya möbler kan behövas för att passa in och gamla måste ut.

Allt går inte i ett nafs, men så småningom känner jag att jag får ett slags harmoni av färger och material.

Våga nytt, ta dig an utmaningar

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer

Det är lätt att fastna i rutiner. Eller att inte våga göra något nytt.
Jag som trivs mest i svart, vitt och grått då det gäller plagg har börjat piffa upp helheten med scarfar i andra färger. Köpte en senapsgul i dag, som bra bryter det svarta.

Och så fick jag syn på den här kappan. Wau, tänkte jag. Sådana detaljer och sådan skärning. Och en sådan pigg färg, där även det svarta finns med.

När jag kom hem såg jag att den var ”Made in Italy” 😀

Fina detaljer längst ner!

Och så köpte jag två pussel. Det ena har producerats avWasgij. Jag tyckte motivet såg roligt ut, många detaljer att hitta. Men… när jag kom hem insåg jag att det här är ”pussla inte vad du ser”-pussel. Bilden kommer att bli helt annan än på papplådan. En sådan utmaning! Först tänkte jag ”nej, det här pusslet säljer jag till nån annan” men sedan tänkte jag om. Man måste ju göra saker man aldrig gjort förr! Så att inte hjärnan stagnerar 😀

Men jag köpte också ett annat, mer traditionellt pussel 🙂

Kauppamuseon_puutarha, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Fick uppleva en helt fantastisk trädgård i dag, och rundvandring tillsammans med gårdens värdinna Minna Järvinen.

Trädgården bjuder på upplevelser för alla sinnen, så jag delar upp bilderna i flera inlägg. Paret Minna och Kari Järvinen har också Finlands minsta butiksmuseum i Skinnarby. Troligen inte öppet mer i sommar för allmänheten, men nog på beställning. Jag visar bilder även därifrån under veckan som kommer!

Ett härligt uterum bakom boningshuset.

Alltså alla dessa detaljer, färger, former, blommor. Även om jag själv är mer sparsam med sådant tyckte jag att det här var helt underbart.

Den här sommaren frodas allt i trädgårdarna. Många växter har blommat ut, andra står i tidigare blom än vanligt.

Det var en exceptionellt varm juni månad som troligen krävde en hel del vattning. Nu i juli har regnen kommit.

Den här trädgården var en av många trädgårdar som deltog i evenemanget Öppna trädgårdar i Lovisa. Det var sista helgen trädgårdarna höll öppet – vi får vänta till nästa sommar på följande evenemang.

(redigerat: Jag trodde i går att trädgården hade ett annat namn, men i dag fick jag info om min syster om att det namn som stod på en karta vi fick inte var denna trädgård, utan en annan – bra att nån är på alerten)

Det kommer fler inlägg under veckan också från andra trädgårdar, och så lyckades jag hitta en del fina skyltar som jag kan spara till Skyltsöndag 🙂

Så (färg)glad jag blev!

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

Det här är inget sponsrat inlägg – men jag kan inte annat säga än att jag alltid blivit jättenöjd då jag köpt klänningar från Dress Like Marie. Två gånger har jag handlat via nätet och alltid blivit glad för att plaggen passar perfekt. De har fint fall, vilket behövs på en mullig kropp 😀

Nu är jag inte helt svartvit längre 😀

Det är vårdagjämning. Ute kommer det snöblandat regn. Det är grått och blött.
Men jag är glad inombords. Jag lyckades sova tio timmar i natt, utan att vakna för att snyta mig eller för att jag kände mig allmänt risig.

Väldigt trött blev jag av promenaden till kiosken/posten, men jag ville absolut ha ut det här paketet. Med nöd och näppe orkade jag via mataffären. Nu ska jag sitta hemma och se på stadsfullmäktiges möte via videosändning. Det är alltså jobb för mig, men jag är tacksam för att jag kan sköta det hemifrån.

Helt frisk är jag inte, men kanske på bättringsvägen!

Jag vill leva – här och nu

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Knappt så jag täcks säga det, men i ärlighetens namn.
Jag halkade in på Victoria’s secret fashion show 2018 på Sveriges TV3.
Och en sådan färgsprakande show, med leende modeller och bra musik!

Jag försvarar inte objektifiering av trådsmala kvinnor, och inte överkonsumtion av kläder heller.
Men showen, den gjorde mig glad!

För en gångs skull – leende kvinnor, av vilka många blinkade skälmskt på ögat.
Borta var de där sorgsna zombieliknande varelserna som såg mer döende än levande ut.

På något sätt fick den här showen mig att tänka på att livet är kort. Jag vill leva, jag vill resa, jag vill njuta och ha roligt så länge jag kan. Jag vill möta nya människor, samla på upplevelser, både stora och små.

Jag ser personer i min omgivning bli äldre, sjuka, orkeslösa – människor som av olika anledningar tappar livslusten.
Vi ska finnas till också för dem.
Men vi ska inte glömma att leva själva.

 

Vacker och vemodig

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.