färger

Amsterdam, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

I dag har deltagarna i tidningen Östnylands läsarresa sett blommor och sedan åter blommor och efter det blommor 🙂
Gissa om vi och tusentals andra besökare i Keukenhof fotograferat och fotograferat.
Efter ett par timmar i parken var man liksom bedövad. Det som hade börjat med utrop i stil med ”oj men titta vad vackert” och ”kolla det där” utmynnade efter ett tag i en mättnad. Både vad gällde färger, former och dofter.
Allt var bedövande vackert, men ni förstår. En gräddkaka är också det. Vid första anblicken vill man äta ALLT på en gång, men efter den första biten är man vanligtvis mätt och nöjd.

Vi var några av de sista besökarna i parken för den här säsongen. Sjuttonde maj stänger härligheten portarna och då vidtar arbetet med förberedelserna för nästa säsong. Så för er som missade Keukenhof i år erbjuds lite bilder här.
Och gissa om jag har bilder på lager att visa ett år framöver… förutsatt att ni vill se dem förstås 🙂

Tulpaner i alla former och färger.
Tulpaner i alla former och färger.
Den här tulpanen som mer ser ut som en pion är uppkallad efter konstnären Rembrandt.
Den här tulpanen som mer ser ut som en pion är uppkallad efter konstnären Rembrandt.
Har du gamla sängar liggande i något förråd? Varför inte göra blomsterbäddar av dem?
Har du gamla sängar liggande i något förråd? Varför inte göra blomsterbäddar av dem?
Förstår ni att det är lätt att förälska sig i Nederländerna, i Amsterdam, i Keukenhof?
Förstår ni att det är lätt att förälska sig i Nederländerna, i Amsterdam, i Keukenhof?
Gittan och Sven Olof
Gittan och Sven Olof ”Putte” Lindroos omgivna av blomsterprakt i Keukenhof.
Den ser lite kantstött ut men vacker som bara den är tulpanen
Den ser lite kantstött ut men vacker som bara den är tulpanen ”Louvre” ändå.
I orkidéhuset tog jag massor av bilder, älskar de här blommorna. Om den här är färgad eller inte blev oklart för mig.
I orkidéhuset tog jag massor av bilder, älskar de här blommorna. Om den här är färgad eller inte blev oklart för mig.

Borde jag få plats på dagis?

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

För vet ni – jag älskar att kludda! Fortsatte att utveckla, eller närmast testa, tekniken jag kom på av en slump för en vecka sedan. Massor av färger, medium-medlet, lite vatten, penslar förstås, tjockt ritpapper, pappershanddukar… bra att jag inte hade färger ända upp på armbågarna och i ansiktet.

Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak :-)
Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak 🙂

Just nu experimenterar jag hejvilt med min tryckteknik. Lär mig något nytt hela tiden. Hur mycket färg jag ska ta, hur jag ska blanda dem, vad vattnet gör, vad medium-medlet gör, hur underlaget fungerar, vad som suger åt sig vad osv.
Jag kluddar och kladdar och inser att en helt ny värld öppnat sig för mig. Och så bra att jag inser det nu då bara två gånger av den härliga konstkursen återstår. Alltså att jag vet vad jag kan fortsätta göra hemma när kursen är slut ❤

Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev :-)
Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev 🙂

Måste skaffa ett förkläde i plast, handskar och annan skyddsutrustning om jag ska måla hemma. För det är ju liksom inte golvet, väggarna och möblerna jag ska kludda ner 🙂

Så nu undrar jag om jag egentligen borde få en plats på dagis?

Under täcket…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… kan det hända allt möjligt.

Och det kan det tydligen på konstkursen också.

Verket fick spontant ett finskt namn. Myllerrys peiton alla. Ungefär "Fart under täcket".
Verket fick spontant ett finskt namn. Myllerrys peiton alla. Ungefär ”Fart under täcket”.

Adrian behövde ytterligare ett lager med medium som binder färgerna i hans fejs så han fick vila resten av kvällen.

Jag hade redan innan bestämt mig för att göra en erotisk tavla 🙂 Men det betydde inte att jag skulle måla könsorgan.

Jag såg framför mig ett rum i dunkel, en säng, två kroppar, ljus som silades in genom spjälgardiner.

Började måla en grå bakgrund. Och sedan blev det bara dystrare och dystrare.
Tänkte att okay, det här blir inte en erotisk tavla, det här blir något helt annat.

Olika arga spökfigurer började framträda. De hade sjögräs till hår.
På något sätt blev tavlan som en mardröm och plötsligt slogs jag av en tanke.

Mitt liv har känts grått och svart och stundvis som en mardröm. Men det går att komma över (läs: måla över) sådant.

Jag tog fram röd färg, grön färg, gul färg, blå färg, vit färg… och jag blandade friskt. Ett tag hade jag en härlig färg som läraren tyckte såg ut som citronlakrits.

Så här kan det gå.
Morgonen ljusnar där bakom och under täcket går det hett till 🙂

 

Adrian hälsar och säger…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att han mår, efter alla omständigheter, väl.
Han har börjat skratta åt mina försök att avbilda honom.
Då jag fixat och trixat för att få fram rätt hudfärg har det resulterat i en viss krackelering 🙂
Vilket ledde till att jag blev tvungen att korrigera hans nuna IGEN.
Så går det om man använder för mycket makeup.

Han vill säga att här är det INTE frågan om botox (hälsning till Annika) och inga skönhetsoperationer har utförts.
Att han ser ut som han gör är helt och hållet MITT fel 🙂

Inte så bra, men ...
Inte så bra, men …

Jag blev tvungen att måla på hans ansikte med en massa som håller ihop de olika färger jag smetat dit innan 🙂
Hans hår börjar få ungefär rätt färg, men annars ser han just nu ut som en… ja, jag vet inte vad… övergödd på något sätt 🙂
Adrian sysslar INTE med bodybuilding… sorry sorry sorry 😀

Så ni må tro att vi nu skrattar tillsammans.
För han HAR humor. Och han KAN vara tacksam.

Han är glad för att han fått öron, ögonbryn och konturer till ett ansikte.
Och skäggstubben, den där en millimeter långa, som inte syns på bilden, den är han skitnöjd med.

Stackars Adrian…

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Han börjar ta form...
Han börjar ta form…

I dag gav jag mig in på något lite svårare på målerikursen. Kanske inte direkt porträttmålning, för mannen jag ska avbilda finns inte på riktigt. Eller jo, han finns… i min värld, och troligen i många läsares världar. För så fort som jag säger att han inte finns står han där bredvid mig och säger ”alltså vad f-n menar du med det?” Han svär ganska mycket den här mannen.

Och gissa om han morrade och hade åsikter då han stod och tittade på bilden jag började måla.
Det berodde delvis på att jag använde Daniel Craig som modell, för proportionernas skull. Men jag skippade honom ganska fort.
– Bra, sa Adrian. Det är mig du ska måla och inte den där fjanten som du redan hängt upp på två väggar i vårt hem.

Ja, alltså han har flyttat in här 🙂 Om ni inte förstått det redan…

Nu riskerar det här bli en lång story eftersom herr Debutsky har så många åsikter, men jag ska försöka fatta mig kort.

– Hördu, jag är faktiskt inte skär i fejset på riktigt. Och så ser det ut som om jag skulle ha fått på käften, jag har ju en blåtira.

... men det dröjer nog ett par kurskvällar minst innan han är klar.
… men det dröjer nog ett par kurskvällar minst innan han är klar.

– Nu får du lov att ta det lugnt, sa jag. Hudfärg ska målas i flera lager, detsamma gäller ditt hår. Dessutom måste färgerna torka innan jag målar nästa gång. Och du vet att tålamod inte är min bästa egenskap. Vi får vänta med skuggorna och skäggstubben, ögonen, munnen och näsan till nästa vecka.

Han muttrar något ohörbart.

– Om du inte är snäll så ser jag till att du faktiskt får en blåtira på målningen, säger jag.

– Räcker det inte med att du dikterar mitt liv i böckerna, ska du bestämma hur jag ser ut också?

Jag nickar. Det ÄR ju jag som bestämmer hur han ser ut.
Det är nu bara det att han är riktigt snygg och jag vågar inte lova att han blir det på tavlan.

Men då konstläraren sa att han har ju jättebreda axlar – DÅ blev han nöjd minsann.

Höstens alla färger

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Ett litet startkit för min väninna Hanna och mig.
Ett litet startkit för min väninna Hanna och mig.

I dag åkte Hanna och jag till Robinhood i Forsby. Där köpte vi olika färger och penslar som vi ska använda på vår målerikurs. Vi hade paus i kursen förra veckan men från och med tisdag fortsätter vi med full fräs, det ska bli kul att förverkliga de idéer som tagit form i hjärnan.

Och så gick det nu så som det brukar gå då man är på ”Robban”. Det är ungefär som då man är på Ikea. Man hittar en massa andra bra grejer som man behöver.
Jag försöker ändå köpa bruksvaror, inte så mycket i prydnadsväg. Kom hem med ett par leggings, en blus, en dörrstopp och så några paket klistermärken, förstås.

Två krukor med ljung blev det också till balkongen – både prydnad och bruksvara 🙂

Här har vi alltså höstens alla färger!

Tycker det alltid är lika vackert med ljung till hösten på balkongen.
Tycker det alltid är lika vackert med ljung till hösten på balkongen.

Återanvändning

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En gardin pryder bordet :-)
En gardin pryder bordet 🙂

Har jag sagt att jag tror jag levt ett tidigare liv i Afrika? När jag ser bilder därifrån blir jag glad och börjar längta dit, fastän jag aldrig i detta liv varit där.

Färggranna tyger gör mig glad, dans, trummor, sång likaså. Glädje i gudstjänster.

Det här tyget var en gardin en gång. Jag lade det på bordet och tycker det duger bra som påskduk 🙂