Långsamt går det

… men vem har bråttom?
Jag vill inte ge sken av att jag är en hurtbulle då det gäller att städa. Jag vill inte heller skapa dåligt samvete åt andra fastän jag konstant håller på att röja och städa, flytta och inventera saker jag har hemma.

Det bor säkert en liten hamster i oss alla. Hamstern tänker ”det här kan vara bra att ha nån gång”. Men hamstern i mig blir hela tiden mindre aktiv.

Växter på tillfällig plats.

Om jag kan inspirera någon att göra sig av med onödiga prylar är det bra. Men tanken bakom mitt ”evighetsprojekt” är inte det. Jag tänker enbart på mitt eget välbefinnande. Vad behöver jag i vardagen? Vad klarar jag mig utan?

Jag vill trivas i mitt hem. Här ska vara lätt att städa. Men just nu, då jag köpt en ny möbel, tömt skåp och lådor… är här lite stökigt.

En sådan här procedur måste dock få ta tid. Den som röjer ska inte tänka ”den här helgen ska jag…”, eller om du tänker så ska du räkna med att du glad i hågen orkar städa kanske 3-4 timmar på två dagar. Du hinner inte med hela hushållet, alla skåp, källarförråd, vindsutrymmen etc. på en helg.

Mitt röjande började sommaren 2014 i samband med skilsmässan. Efter den har jag flyttat tre gånger. Det i sig hjälpte förstås då det gällde att röja med rätt hård hand.

På den här adressen hoppas jag få stanna länge, har bott här snart två och ett halvt år.

Att städa, röja, avstå från saker, köpa nya men få ut något gammalt – det är en process som pågår hela livet. Ibland vill man möblera om, och den som flyttar vet att nya möbler kan behövas för att passa in och gamla måste ut.

Allt går inte i ett nafs, men så småningom känner jag att jag får ett slags harmoni av färger och material.

Våga nytt, ta dig an utmaningar

Det är lätt att fastna i rutiner. Eller att inte våga göra något nytt.
Jag som trivs mest i svart, vitt och grått då det gäller plagg har börjat piffa upp helheten med scarfar i andra färger. Köpte en senapsgul i dag, som bra bryter det svarta.

Och så fick jag syn på den här kappan. Wau, tänkte jag. Sådana detaljer och sådan skärning. Och en sådan pigg färg, där även det svarta finns med.

När jag kom hem såg jag att den var ”Made in Italy” 😀

Fina detaljer längst ner!

Och så köpte jag två pussel. Det ena har producerats avWasgij. Jag tyckte motivet såg roligt ut, många detaljer att hitta. Men… när jag kom hem insåg jag att det här är ”pussla inte vad du ser”-pussel. Bilden kommer att bli helt annan än på papplådan. En sådan utmaning! Först tänkte jag ”nej, det här pusslet säljer jag till nån annan” men sedan tänkte jag om. Man måste ju göra saker man aldrig gjort förr! Så att inte hjärnan stagnerar 😀

Men jag köpte också ett annat, mer traditionellt pussel 🙂

Kauppamuseon_puutarha, del 1

Fick uppleva en helt fantastisk trädgård i dag, och rundvandring tillsammans med gårdens värdinna Minna Järvinen.

Trädgården bjuder på upplevelser för alla sinnen, så jag delar upp bilderna i flera inlägg. Paret Minna och Kari Järvinen har också Finlands minsta butiksmuseum i Skinnarby. Troligen inte öppet mer i sommar för allmänheten, men nog på beställning. Jag visar bilder även därifrån under veckan som kommer!

Ett härligt uterum bakom boningshuset.

Alltså alla dessa detaljer, färger, former, blommor. Även om jag själv är mer sparsam med sådant tyckte jag att det här var helt underbart.

Den här sommaren frodas allt i trädgårdarna. Många växter har blommat ut, andra står i tidigare blom än vanligt.

Det var en exceptionellt varm juni månad som troligen krävde en hel del vattning. Nu i juli har regnen kommit.

Den här trädgården var en av många trädgårdar som deltog i evenemanget Öppna trädgårdar i Lovisa. Det var sista helgen trädgårdarna höll öppet – vi får vänta till nästa sommar på följande evenemang.

(redigerat: Jag trodde i går att trädgården hade ett annat namn, men i dag fick jag info om min syster om att det namn som stod på en karta vi fick inte var denna trädgård, utan en annan – bra att nån är på alerten)

Det kommer fler inlägg under veckan också från andra trädgårdar, och så lyckades jag hitta en del fina skyltar som jag kan spara till Skyltsöndag 🙂

Så (färg)glad jag blev!

Det här är inget sponsrat inlägg – men jag kan inte annat säga än att jag alltid blivit jättenöjd då jag köpt klänningar från Dress Like Marie. Två gånger har jag handlat via nätet och alltid blivit glad för att plaggen passar perfekt. De har fint fall, vilket behövs på en mullig kropp 😀

Nu är jag inte helt svartvit längre 😀

Det är vårdagjämning. Ute kommer det snöblandat regn. Det är grått och blött.
Men jag är glad inombords. Jag lyckades sova tio timmar i natt, utan att vakna för att snyta mig eller för att jag kände mig allmänt risig.

Väldigt trött blev jag av promenaden till kiosken/posten, men jag ville absolut ha ut det här paketet. Med nöd och näppe orkade jag via mataffären. Nu ska jag sitta hemma och se på stadsfullmäktiges möte via videosändning. Det är alltså jobb för mig, men jag är tacksam för att jag kan sköta det hemifrån.

Helt frisk är jag inte, men kanske på bättringsvägen!

Jag vill leva – här och nu

Knappt så jag täcks säga det, men i ärlighetens namn.
Jag halkade in på Victoria’s secret fashion show 2018 på Sveriges TV3.
Och en sådan färgsprakande show, med leende modeller och bra musik!

Jag försvarar inte objektifiering av trådsmala kvinnor, och inte överkonsumtion av kläder heller.
Men showen, den gjorde mig glad!

För en gångs skull – leende kvinnor, av vilka många blinkade skälmskt på ögat.
Borta var de där sorgsna zombieliknande varelserna som såg mer döende än levande ut.

På något sätt fick den här showen mig att tänka på att livet är kort. Jag vill leva, jag vill resa, jag vill njuta och ha roligt så länge jag kan. Jag vill möta nya människor, samla på upplevelser, både stora och små.

Jag ser personer i min omgivning bli äldre, sjuka, orkeslösa – människor som av olika anledningar tappar livslusten.
Vi ska finnas till också för dem.
Men vi ska inte glömma att leva själva.

 

Vacker och vemodig

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.

Amsterdam, del 2

I dag har deltagarna i tidningen Östnylands läsarresa sett blommor och sedan åter blommor och efter det blommor 🙂
Gissa om vi och tusentals andra besökare i Keukenhof fotograferat och fotograferat.
Efter ett par timmar i parken var man liksom bedövad. Det som hade börjat med utrop i stil med ”oj men titta vad vackert” och ”kolla det där” utmynnade efter ett tag i en mättnad. Både vad gällde färger, former och dofter.
Allt var bedövande vackert, men ni förstår. En gräddkaka är också det. Vid första anblicken vill man äta ALLT på en gång, men efter den första biten är man vanligtvis mätt och nöjd.

Vi var några av de sista besökarna i parken för den här säsongen. Sjuttonde maj stänger härligheten portarna och då vidtar arbetet med förberedelserna för nästa säsong. Så för er som missade Keukenhof i år erbjuds lite bilder här.
Och gissa om jag har bilder på lager att visa ett år framöver… förutsatt att ni vill se dem förstås 🙂

Tulpaner i alla former och färger.
Tulpaner i alla former och färger.
Den här tulpanen som mer ser ut som en pion är uppkallad efter konstnären Rembrandt.
Den här tulpanen som mer ser ut som en pion är uppkallad efter konstnären Rembrandt.
Har du gamla sängar liggande i något förråd? Varför inte göra blomsterbäddar av dem?
Har du gamla sängar liggande i något förråd? Varför inte göra blomsterbäddar av dem?
Förstår ni att det är lätt att förälska sig i Nederländerna, i Amsterdam, i Keukenhof?
Förstår ni att det är lätt att förälska sig i Nederländerna, i Amsterdam, i Keukenhof?
Gittan och Sven Olof
Gittan och Sven Olof ”Putte” Lindroos omgivna av blomsterprakt i Keukenhof.
Den ser lite kantstött ut men vacker som bara den är tulpanen
Den ser lite kantstött ut men vacker som bara den är tulpanen ”Louvre” ändå.
I orkidéhuset tog jag massor av bilder, älskar de här blommorna. Om den här är färgad eller inte blev oklart för mig.
I orkidéhuset tog jag massor av bilder, älskar de här blommorna. Om den här är färgad eller inte blev oklart för mig.

Borde jag få plats på dagis?

För vet ni – jag älskar att kludda! Fortsatte att utveckla, eller närmast testa, tekniken jag kom på av en slump för en vecka sedan. Massor av färger, medium-medlet, lite vatten, penslar förstås, tjockt ritpapper, pappershanddukar… bra att jag inte hade färger ända upp på armbågarna och i ansiktet.

Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak :-)
Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak 🙂

Just nu experimenterar jag hejvilt med min tryckteknik. Lär mig något nytt hela tiden. Hur mycket färg jag ska ta, hur jag ska blanda dem, vad vattnet gör, vad medium-medlet gör, hur underlaget fungerar, vad som suger åt sig vad osv.
Jag kluddar och kladdar och inser att en helt ny värld öppnat sig för mig. Och så bra att jag inser det nu då bara två gånger av den härliga konstkursen återstår. Alltså att jag vet vad jag kan fortsätta göra hemma när kursen är slut ❤

Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev :-)
Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev 🙂

Måste skaffa ett förkläde i plast, handskar och annan skyddsutrustning om jag ska måla hemma. För det är ju liksom inte golvet, väggarna och möblerna jag ska kludda ner 🙂

Så nu undrar jag om jag egentligen borde få en plats på dagis?

Under täcket…

… kan det hända allt möjligt.

Och det kan det tydligen på konstkursen också.

Verket fick spontant ett finskt namn. Myllerrys peiton alla. Ungefär "Fart under täcket".
Verket fick spontant ett finskt namn. Myllerrys peiton alla. Ungefär ”Fart under täcket”.

Adrian behövde ytterligare ett lager med medium som binder färgerna i hans fejs så han fick vila resten av kvällen.

Jag hade redan innan bestämt mig för att göra en erotisk tavla 🙂 Men det betydde inte att jag skulle måla könsorgan.

Jag såg framför mig ett rum i dunkel, en säng, två kroppar, ljus som silades in genom spjälgardiner.

Började måla en grå bakgrund. Och sedan blev det bara dystrare och dystrare.
Tänkte att okay, det här blir inte en erotisk tavla, det här blir något helt annat.

Olika arga spökfigurer började framträda. De hade sjögräs till hår.
På något sätt blev tavlan som en mardröm och plötsligt slogs jag av en tanke.

Mitt liv har känts grått och svart och stundvis som en mardröm. Men det går att komma över (läs: måla över) sådant.

Jag tog fram röd färg, grön färg, gul färg, blå färg, vit färg… och jag blandade friskt. Ett tag hade jag en härlig färg som läraren tyckte såg ut som citronlakrits.

Så här kan det gå.
Morgonen ljusnar där bakom och under täcket går det hett till 🙂