fars_dag

Söndag igen – med allehanda foton!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Nu blir det en massa blandat här. Foton jag planerat lägga ut, foton som blivit över och ligger i arkivet, tankar jag tänkt men inte hunnit plita ner – och så vidare.

Den här skylten hänger på en vägg i en ungdomsverkstad här i stan, och på svenska lyder texten ungefär så här:

”Vi känner alla väl till, hur vi slår ut i blom då vi får vara nära en sådan person som ser det goda i oss och som kan gräva fram det bästa från oss. Och vi vet alla också hur vi vissnar i närheten av en sådan person som hela tiden finner felen i oss”.

Fars dag i dag, både i Finland och i Sverige och det hoppas jag att många flaggar för.
Kanske blir en sväng till pappas grav i dag. Otroligt att det gått 47 år sedan han lämnade oss, våren 1978.

Ett vackert arrangemang utanför en av alla små affärer som finns på Alexandersgatan i Lovisa. Mia Nybondas säljer också fina saker via nätet.

För att få lite färg i november blir det en bild som togs den 16 augusti 🙂

Personer som håller i utmaningar och inspirerar oss att vara med i dem är bland andra Nacka-Åke med Veckans foton, Christian med Syltsöndag trots allt och LillaSyster med Färgsprakande november.

Och nu är Folkhälsans Hälsosteg avklarad för i år, kampanjen pågick under oktober. Jag försöker samla steg varje dag. För mig är 3143 steg en dag och 2600 en annan riktigt bra, för dem som motionerar mycket är mina steg löjligt några. Men läste en artikel där det stod att 2000 är bättre än inga steg alls och att vara utomhus den här tiden på året 15–30 minuter räcker bra, speciellt om vi lyckas komma ut under de få ljusa timmar som dygnet har. Så heja heja oss alla – hur vi än väljer att göra!

Fars dag med besök på kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Ganska många tända ljus på gamla kyrkogården, fastän det inte syns så bra på bilden. Det är fars dag i Finland i dag. Min pappa har varit borta sedan 9.4.1978, en dag som för alltid är etsad i mitt minne. Pappa bestämde sig då för att han inte orkade leva längre. Jag skulle fylla 16 år följande månad.

Självmord blir trauman som många personer bär med sig sitt liv ut. De formar generationer av människor. Så många som har drabbats på olika sätt, och ändå upplever jag att det här är något vi fortfarande håller tyst om. Kanske det på något sätt är förenat med skam.

Alla har sina orsaker att inte prata om nära och kära som fattat beslutet om att ta sitt liv, och det får vi acceptera och respektera. Alla har sitt personliga sätt att sörja och bearbeta sorgen. Så ska det få vara.

Jag har valt att tala om det här alltid då det är möjligt. Men jag möter ju också människor som inte vill ta del av andras erfarenheter på detta plan. Då får jag förstå det och hålla tyst.

Sedan finns det tack och lov även människor som stöttar och som gärna sätter ord på sina känslor. Vare sig de upplevt det hemska själv eller inte, men som på något sätt ändå varit med om det som för alltid lämnar spår i vårt innersta. Det finns ju så många frågor vi aldrig får svar på. Men man lär sig leva även med dem.

Pappa ❤ Du är älskad och mycket saknad ❤ Du och mamma gav mig mitt liv, och jag är tacksam för de femton år jag fick tillsammans med dig. Vi ses nån gång igen, nånstans.

Söndagsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I går hade jag kommit så här långt med pusslet på eftermiddagen.

Efter middagen med väninnan fortsatte jag pussla mellan klockan 22 och midnatt, och avancerade med ytterligare några bitar.

I dag är det grått, dimmigt, disigt, blött. Men sju grader varmt är egentligen ändå härligt. För några dagar sedan hade vi isbildande regn och snorhala gator. Då föredrar jag detta gråväder.

Fars dag. Fyrtioett år sedan han lämnade oss. Hans bortgång har präglat mig, även om det inte är något jag tänker på varje dag, hur det påverkat mig.

Kära hälsningar till dig min pappa, var du än är just nu ❤

Efterrätt med björnbär, hallon, vitchokladmousse och en liten bit kladdkaka.

För att kunna bedöma storleken på efterrätten (lagom liten tycker jag), måste jag säga att skeden som syns är en tesked.

Den här efterrätten åt jag på Locale i Lovisa i går. Gudomlig.

Himlen tar inte emot sms

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Trevligt reportage om fars dag i Hufvudstadsbladet.
Trevligt reportage om fars dag i Hufvudstadsbladet.

… annars hade jag skickat ett sådant till min pappa. Men jag tror att tankar når himlen, så han vet säkert att jag minns honom i dag ändå.

Satt en timme vid frukostbordet och läste några intressanta reportage i Hufvudstadsbladet.

Det första hade rubriken ”Därför vill jag dö vid 75”. Stefan Lundbergs artikel baserade sig på en essä av Ezekiel J. Emanuel som är en auktoritet i hälsofrågor i USA och bland annat president Obamas rådgivare.

De andra artiklarna handlade om fars dag. Barn är ju bara så underbart spontana i sina uttryck.
Sant är det också som pappalediga Martin säger: Att vara med en baby är inte svårt, det tar bara all ens tid.

Glad fars dag ❤

Fars dag med väder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala.
Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala. Bilden är från badstranden i Lovisa.

Det är mysigt med höststormar. För hos oss har de ju hittills hållit sig inom rimlighetens gränser. Mycket värre är det för de stackars människorna på Filippinerna 😦

På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.
På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.

Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.
Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.

I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid "hej då" när jag går.
I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid ”hej då” när jag går.

På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.
På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.