företagare

Dagens fråga och tom Tomflaska

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Dagligt skrivförslag
När tog du en risk senast? Hur gick det?
Visa alla svar

Det är roligt att ibland haka på WordPress-frågorna, så kallade ”dailyprompt”.
Jag kanske kan säga att jag tog en risk då jag sade upp mig från en fastanställning 2016 och startade mitt eget företag. Jag hade inget stort sparkapital men jag tänkte att jag måste lita på att jag på något sätt klarar mig. Jag ville inte ha lång väg till jobbet, inte göra uppgifter som inte kändes bra, skriva sånt som andra sa att jag skulle skriva.

Med facit i hand har det gått bra. Det är i och för sig tungt att inte ha betald semester. Alla dagar innebär för de flesta ensamföretagare hårt jobb, vecka ut och vecka in.

Men sedan till en helt annan sak. En ordlek. Här har vi en tom flaska, eller en tomflaska eller en TOM-flaska 😀 Men den ska inte i återvinningen. Med Tom of Finland som tema är den en prydnad!

Och så känner jag lycka varje gång jag börjar skriva i en ny dagbok. Vet inte hur många hundra jag har, men här är den senaste som jag började skriva i igår.

Skyltsöndag, den 4 oktober 2020

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Företagarföreningen i Lovisa firar 70 år i år. I samband med en modeshow och en efterfest delades den här chokladen ut. En bank hade gett chokladkakor som gåva.

Man kan ju ha delade åsikter om texten, om man menar att företagare är risktagare och arbetsnarkomaner, så – javisst! Jag kan hålla med det rätt långt. Modiga och framgångsrika, oftast – ja! Någon går väl i konkurs men det hör till livet.

Men otåliga? Tja, säkert är många det men ordet klingar lite negativt. Detsamma gäller ordet misslyckade 🙂

Men djärva, galna och passionerade låter bra. Och legender… jadå, någon blir säkert en sådan.

Bloggaren Pumita har uppfunnit Skyltsöndag. I dag förvaltas den av bloggaren BP!

För ett år sedan…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… den 16 juni 2016, satt jag hemma i soffan med skenande puls. Tusen tankar virvlade i mitt huvud, den mest centrala var ”vad har jag gjort?!”

Några minuter tidigare hade jag suttit vid datorn, skrivit ett mejl till mina chefer och sagt upp mig från en fastanställning som jag hade haft i nästan 29 år. Jag hade också tryckt på SÄND-knappen.

Det fanns ingen återvändo. Därför hade jag hjärtklappning.

Ett sådant underverk, inte sant?

Den dagen tröstade jag mig med att jag klarar mig på mina besparingar ett halvår om jag inte får ett enda jobb, inte minsta lilla inkomst i frilansföretaget jag hade startat.

I dag har ett år gått, besparingarna har krympt, men inte farligt mycket. Jag vågar fortfarande lita på att livet bär.

Och det är viktigt för mig att understryka att det inte var något fel på min förra arbetsplats. Jag hade också många fina kollegor där som önskade mig lycka till i framtiden.

En annan av naturens skönheter i Kungsdammens trädgårdsoas.

2016 var den där sommaren då jag hade bestämt mig för att själv ta kommandot över mitt liv. Två år hade då gått efter det chockerande beskedet att min man ville lämna mig efter nästan sjutton gemensamma år.

Sommaren 2016 skulle jag alltså lyssna till mitt hjärta, och ett av de största och svåraste besluten det året var just det att jag sade upp mig. Jag ville jobba i och för Lovisa, med ultralokala grejer. Regiontidningen var en toppenprodukt, men inte min grej.

I dag är min månatliga inkomst osäker. Överlag är mycket i mitt liv just det, osäkert. Men det är en känsla man kan lära sig leva med. Ibland är jag liten, osäker, modstulen och låg i sinnet – ibland vet jag precis vad jag kan, jag är full av visioner och flyger på moln i en himmel där inget kan knäcka mig.

Jag vill fortsätta våga ta nya modiga steg. Inte låta någon eller något begränsa mig.

Har jag sagt det förr…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… att jag har förkärlek för gamla murar, ju mossigare desto bättre.
Den här hittade jag på kyrkogården i Lappträsk där jag strövade runt en kvart innan företagarnas diskussionskväll började.

Det är så rofyllt på kyrkogårdar.
Vilket passar min sinnesstämning just nu.
Kanske jag borde börja röra mig mer i naturen med kameran.
Stunderna där ger styrka och därmed även viss glädje.

Mur

Bloggtorka

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Östra Nylands ganska nya webbsajt.
Östra Nylands ganska nya webbsajt.

Den 11 februari förnyades tidningen Östra Nylands webbsajt som ni hittar här.
Har hittills bara hört lovord om den och hoppas förstås på fortsatt respons.

Har drabbats av bloggtorka – inte så att jag inte orkar eller vill skriva, men ni vet hur det är. Ibland kommer man inte på något vettigt eller roligt att skriva om.

Kom på att det kan bero på att jag jobbat ganska mycket sedan vintersemestern tog slut. En del av resultatet av kvällsjobbet från igår syns på bilden. Gruppen Eppu Normaalis trummis Aku Syrjä besökte Lovisaföretagarnas aftonskola och berättade om det framgångsrika evenemangsföretaget Akun Tehdas.

I dag jobbar jag 11-19. Det betyder att man tar över efter nyhetschefen 16.30 och sköter nyhetsdesken, läser korrektur på utskrivna tidningssidor osv.

Så om du har nyhetstips eller förslag på annat du vill läsa om i ÖN, meddela mig här eller skriv till carita.liljendahl@ksfmedia.fi 🙂

Vad skriver jag om i dag?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I det stora hela kretsar min vardag i dag runt den här produkten. Jag är ju tillbaka på reporterstolen sedan första oktober. Men jag har också tänkt fortsätta tillbringa tid med Adrian, försöker fila på den fjärde romanen om honom från och till, under dagar då jag kan få minst tre-fyra timmar i sträck helt för mig själv i lugn och ro.

I går skrev jag bland annat om ett nytt företag som etablerar sig i vår lilla stad. Det är alltid positivt när någon öppnar nytt. Ofta handlar ju rubriker om nedskärningar, företag som går i konkurs, samarbetsförhandlingar, uppsägningar…

I dag jobbar jag 12-20 och ska bila till Lappträsk där företagare och kommunalvalskandidater träffas. Ser fram emot givande diskussioner!

Men innan jag går på jobb har Adrian och jag lite förlagsarbete att syssla med. Hans humor bidrar till att det känns roligt att jobba bland fakturor, kvitton, paketeringstejp och papper 🙂

Stora dåd i liten stad

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Helt fantastiskt sensommarväder fick vi bägge dagarna under Lovisa Historiska Hus. Vi tog en liten paus på Ölvins gård och där var det nästan fullsatt fastän extra bänkar och bord placerats ut.

Jag beundrar alla som renoverar gamla hus, men också de företagare som sliter från arla till särla. Hur kan man förbereda sig inför en invasion på tiotusen personer? Då man inte vet om det kommer att vara sol eller regn? Inte för att alla tiotusen besöker just den här krogen, men ändå.

Den anrika sommarrestaurangen Kapellet håller på att återfå sin forna glans. Efter att restaurangverksamheten upphörde för ett antal år sedan har byggnaden dels förfallit, dels genomgått ett antal mindre lyckade ”renoveringar”.

Men nu, i Airi Kallios ägo, händer sådant som är rätt för byggnaden. Tänk att det finns människor med sådan ork och entusiasm. Någon som brinner för det här med att bevara gamla byggnader, och bygger hon om är det för att huset så småningom ska se ut så som det gjorde i början av 1900-talet.

Under LHH-dagarna fanns det här mysiga caféet i Kapellet. Här såldes också t-shirts, muggar och annat smått och gott till förmån för renoveringsarbetet.

Ett gammalt piano som fått en glasdisk ovanför tangenterna fungerar bra som bardisk eller bord.

Det görs alltså många stora dåd i en liten stad vid Finlands södra kust.