författare

Första tomaten – och dagens fråga

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det blev en lite suddig bild, men igår plockade jag de två första egenodlade tomaterna. Grannen fick en som hon åt direkt och den andra landade med svartpeppar på min morgonmacka.

Har räknat till cirka 100 som är på kommande och bra att alla inte mognar samtidigt 😀

Och så Dagens fråga:
Vilket var ditt drömyrke då du var barn och vad gör du i dag?

Frivilligt att svara på eller låta bli 🙂

Då jag var barn, runt 4–6 år gammal, pratade jag om att bli författare. Jag lärde mig läsa då jag var fyra år gammal, och skrev min första bok ”Flugan Frippe på äventyr” på några små vita pappersark. Undrar om den finns kvar hos mamma.

Senare ville jag också bli journalist. Och för mig gick båda drömmarna i uppfyllelse. Jag är journalist och jag har skrivit tre böcker.

Grattis Adrian!

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag har skött azalean efter konstens alla regler och den belönar mig med riklig blomning.

Min romankaraktär Adrian Debutsky har namnsdag i dag. Han finns hela tiden i mitt liv, hur konstigt det än kan låta för andra att fiktiva personer gör det.
Är det inte bara barn som har låtsaskompisar? 😀
Jag är väl då en vuxen med barnasinnet i behåll, och förmågan att fantisera har inte heller försvunnit.

Däremot har jag just nu ett så krävande jobb att tiden för att skriva en fjärde bok om honom inte finns 😦
Dag ut och dag in redigerar jag texter eller skriver artiklar själv. Att skriva böcker kräver ett annat lugn, eller till exempel att jag är tjänstledig. Det var jag i perioder då jag skrev mina tre relationsromaner om honom.

Att ta ledigt två, tre månader som privatföretagare känns inte ekonomiskt möjligt. Men… vi får se. Idéer till olika böcker finns!

Jag skriver igen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Känns befriande att kunna författa igen.
Känns befriande att kunna författa igen.

Min tredje bok i serien om Adrian Debutsky kom ut i september 2012. Efter det har jag skrivit mycket sporadiskt. Jag har knattrat ner olika kapitel men de har på inget sätt hängt ihop med varandra. Jag har bollat idéer om hur hans liv ska gå vidare.
En ny bok föds inte i ett nafs, särskilt inte då författaren är journalist på heltid. Och en del av inspirationen försvann i maj då den stora omvälvningen skedde i mitt liv. Då man genomgår en skilsmässa, där man själv är den överraskade och chockade parten, är man inte den mest kreativa människan.

Men i går frågade några vänner, som läst mina tidigare böcker, om en ny är på gång. Jag svarade helt ärligt att ingen ny bok helt allvarligt är på gång.

På något sätt satte frågan tydligen ändå i gång en process. För i dag var det hur enkelt som helst att sätta sig ner och bara börja skriva. Jag vet vad Adrian ska göra det närmaste halvåret, var han ska bo och vad han ska jobba med. Alldeles nyss fick jag ytterligare en idé om hur jag går vidare i boken vars första kapitel nästan är klart.

Men fråga mig inte när boken är klar 🙂 Utan ledighet från jobbet, som jag inte ens tänkt på att anhålla om, tar processen minst ett år.
Tycker ändå att det här med att jag åter är kreativ är ett tecken på att en det skett en positiv vändning i mitt liv.

Dagens inköp

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Elfte deckaren om Burt Kobbat.
Elfte deckaren om Burt Kobbat.

… blev en bok från lokala bokhandeln. Alldeles pinfärsk och därmed ganska värdefull i pris, men jag vill understöda vår lokala affär. Inte minst för att affärens innehavare annonserar i den tidning jag jobbar för.

Staffan Bruun är faktiskt en kollega till mig. Han jobbar inom samma koncern, KSF Media. Bägge är vi ju också författare.
Karaktärerna i böckerna där journalisten Burt Kobbat är huvudpersonen saknar i och för sig ett sådant djup jag gärna ser att karaktärer har. Men på något sätt är Bruuns böcker ändå lättlästa och ofta lite småroliga.

När jag nu har gjort mig av mig nästan alla inbundna böcker från bokhyllorna i samband med flytten tyckte jag att jag gott kunde köpa EN ny. När jag har läst den lottar jag ut den här på bloggen, så ny som den är.

Köpte också en kalender, för jag vill ha ordning i mitt liv. Det är kurser på jobbet, föreningsmöten, terapistunder, konstkursen på medborgarinstitutet och så småningom Lovisa Tors innebandymatcher!

Snart är det höst, men vad gör det? Jag ska inreda mitt nya hem och göra det riktigt mysigt för mig.

Sunshine award

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Roligt med stafettpinne att sända vidare i bloggosfären!
Roligt med stafettpinne att sända vidare i bloggosfären!

Har fått en Award av Entomtastankar. Tackar så mycket för den!
Kul att få göra ett lite annorlunda inlägg och skicka stafettpinnen vidare till några av mina bloggvänner.

Här följer reglerna för utmärkelsen/awarden:

  • Använd Sunshine Award loggan i inlägget.
  • Länka till den som nominerade dig.
  • Skriv tio saker om dig själv.
  • Nominera tio bloggare som inspirerar och förgyller tillvaron i bloggvärlden.
  • Lämna en kommentar på dessa bloggares sida.

Här kommer tio saker om mig sjlv.

  1. Journalist på lokaltidningen Östra Nyland sedan 1987.
  2. Småstadsmänniska som älskar Lovisa i södra Finland där jag bor.
  3. Har skrivit tre romaner om nyhetschefen Adrian Debutsky, den första kom ut 2007. Jag blev medlem i Finlands svenska författareförening 2012.
  4. Gillar att skriva, läsa tidningar-böcker-bloggar, promenera och fotografera.
  5. Innebandysupporter som gärna följer Lovisa Tor så långt på innebandykartan i Finland man kan nå.
  6. Gift med svenska Benny sedan 1998, har det jag kallar mitt andra hem med släkt och vänner i Stockholm samt trakten kring Eskilstuna-Västerås.
  7. Tycker om att resa, hoppas få se Bolivia någon dag.
  8. Sommarmänniska som ändå allt mer börjat se det fina i alla andra årstider också. Gillar mycket att hjälpa till i simstrandens kiosk som maken haft hand om sedan 1999.
  9. Vill vara en glad och empatisk människa som ser positivt på livet.
  10. Har olika rädslor, känner ibland oro, jobbar med självkänslan.

Har många bloggvänner som jag tycker väldigt mycket om. Placerar dem inte i någon viktighetsordning, utan väljer bara ut tio.

1. Alenaid.
2. Stoffisen.
3. Intefangördetdet.
4. Ingrid.
5. Ingescyber.
6. Mickandialog.
7. Mobilt liv med Susanne.
8. Jeanettes perspektiv.
9. Northwig blogg.
10. I mitt tankerum.

Mina fotsteg i ditt hjärta

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok.
Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok. Fick den på posten i går, fint signerad!

Så kan det gå. Man får nya bekanta på nätet, och fram för allt via bloggosfären. Bosse Lidén är en av dem.

Med somliga delar man en egensinnig humor, med andra intresset för litteratur. Man har sina favoritbloggare. En del följer man så att man får ett meddelande varje gång de skriver något nytt. Andra läser man mer sporadiskt.

Då jag hittar författarkolleger i bloggosfären och knyter kontakt med dem slutar det ofta med att jag köper deras böcker. En del av de här bekantskaperna har också köpt mina böcker.

Nu är det ju inte så att jag skulle ha för få böcker att läsa… När jag börjar med den här håller jag på med tre samtidigt.
Men om jag har någon förmåga, och är bra på något (sådant ska man ju utan blyghet lyfta fram) – så är det att ha fler böcker på gång samtidigt utan att blanda bort mig i händelserna.

I Sveamammas rike

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Anlände hit för en stund sedan, Eskilstuna heter staden och här står jag utanför järnvägsstationen. Vi ska fira makens sons 30-års dag, egentligen först i morgon, men vi kom redan i dag för att kunna vara två nätter här.

Innan vi kom så långt åt vi en portion tandorikyckling med nanbröd på Stockholms Central. Den portionen var jättestor (vi har redan ätit det mesta från tallriken), så vi delade på en.

Järnvägsstationen är ju en smältdegel av olika nationaliteter. Och ett eldorado för en författare då det gäller chansen att få iaktta olika människor. Jag lyssnar och tittar och suger åt mig.

Kanske återkommer i morgon med fler bilder – om inte, så på söndag!

Författarens vardag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

En författares vardag ser, åtminstone i mitt fall, ut som en ganska vanlig vardag överlag. Jag vaknar mellan 6.30 och 8.30. Efter att jag kommit ur sängen brukar det dröja ganska exakt två timmar innan jag börjar skriva på boken.

Innan jag kommit så långt har jag ätit frukost och läst dagstidningarna. Sedan brukar det bli ett blogginlägg eller två, eftersom jag upprätthåller två bloggar.
Ganska systematiskt går jag också till väga vid datorn innan skrivjobbet tar vid. Jag läser nyhetssajter, kollar lite på Facebook, spelar kanske något spel där, läser och kommenterar andras bloggar.

Tidigt i morse sattes tvättmaskinen i gång. Tvätten ska därför rätt snart hängas. Sedan ska jag betala räkningar, dem kommer man inte undan ens fastän lönen uteblir både i augusti och september.

I går var vi ute och åt på Skeppsbron med maken. Pysslade lite med blommor och läste bok i kvällssolen på sommarstället. I dag ska vi handla mat och lite annat som behövs till hushållet.

Så här lunkar det på. Det är inget glamouröst jobb att sitta och skriva romaner. Jag blir inte heller rik på det, alltså vad gäller pengar. Ensamt är jobbet också.
Men tusan så roligt det är! Inte en enda dag har jag vaknat med tanken ”suck-och-stön… nu-är-det-dags-att-gå-till-gruvan-igen”. Jag behöver inte heller vänta på den så mytomspunna inspirationen. Det är bara att sätta sig ner och knacka på tangenterna!

Sommartriangeln

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Sedan början av juni fram till dags dato har jag tillbringat mesta delen av min tid inom ramarna för en triangel. Den består av hemmet (som inkluderar författarhörnan), av släktens sommarställe och av Plagens kiosk.

Bilden är en panoramavy över terrassen och en del av stranden, tagen i går kväll runt klockan 19.30 då vi höll på att stänga. Officiellt stänger vi klockan 18 men i går var det tennismatch på planerna intill. Och då det faktiskt också funnits några soliga kvällar den här sommaren har vi haft öppet så länge som vi har haft kunder.

Då det blivit lugnare om kvällarna sitter jag på en stol och har den här utsikten från kioskdörren. Längst borta i skogsdungen, där en liten sandplan kan skönjas, fanns Casino-restaurangen. En vacker träbyggnad som jag dessvärre inte har något levande minne av eftersom den brann i början av 1960-talet.

Det är ändå fint att namnet Casinoparken lever kvar, åtminstone bland äldre Lovisabor. Här finns tre utomordentligt skötta tennisplaner.

Avslutar med en symbolisk bild. Den här fyrklövern hittade vår gäst Magnus från Sverige när han spatserade runt i playamiljön.
Jag hoppas den ger mig tur och lycka med min tredje bok. För det är också den mitt liv kretsat runt de två senaste månaderna.
Sommartriangeln – författarhörnan, Kretsgången, Playan. Jag har faktiskt inte behövt så mycket annat.

Men 3-10 augusti hoppas jag ändå kunna bjuda på bilder också från lite andra vyer. Franska rivieran med Nice, Monaco, Cannes, St Tropez, Antibes, Menton med flera platser väntar 😀

Adrian mötte Burt Kobbat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.