förhållanden

Växter är som människor

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Många växter kräver omsorg, tid och tålamod.
Många växter kräver omsorg, tid och tålamod.

Varken växter eller möbler har ännu hittat sina slutliga platser i mitt nya hem. Men det gör inget. Jag tänker att det är som med livet i stort sett.

Växter behöver tid och omsorg.
Tid och omsorg behöver människor och förhållanden också, vare sig det handlar om vänskap eller kärlek.

Växten längst till vänster skulle enligt en dåtida trädgårdsmästare växa i rasande takt. Men min uppfattning om ”rasande takt” var väldigt olik hans. Krukväxten är flera år gammal, den lever och mår bra, men invaderat bostaden? – det har den inte gjort.

Växten i korgkrukorna köpte jag däremot för några år sedan från Ikea. Den har inte ens planterats om sedan dess. Men den mår bra! Växter är som människor, de har väldigt olika behov.

Porslinsblomman, som står i en gammal potatiskorg längst bak, är mycket gammal. Jag har ärvt den av en släkting som gick bort för länge sedan. Den har klippts ner en gång och sedan kommit igen och blommat för fullt. Nu har den inte blommat på över ett år, men jag litar på att den kommer igen.

Det är lite med livet som med växterna, tänker jag. Alla behöver vi omsorg, någon som pratar med oss, lyssnar, rör vid oss, ger oss näring.

Bästa stunden är nu

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Vill ha de här orden som rättesnöre.
Vill ha de här orden som rättesnöre.

För ett år sedan vaknade jag tidigt på morgonen och kunde inte somna om. Då skrev jag det här inlägget. En enda tanke snurrade i mitt huvud. Det var vår bröllopsdag men den skulle inte firas fler gånger än de femton vi hade hunnit med.

I dag var bröllopsdagen inte den första tanken som dök upp och det gör inte längre ont att tänka på och leva genom den fjärde juli. Ändå kommer den dagen självklart för evigt att förknippas med dagen då vi gifte oss. Hur skulle jag kunna glömma det? Inte på annat sätt än om jag drabbades av en minnessjukdom.

I går var jag flera timmar på stranden med I-M och FasterAster. Sedan träffade jag R under några timmar. Vi käkade bland annat lunch på Saltbodan. Senast jag träffade honom var i slutet av januari och det är egentligen märkligt hur öppna vi kan vara fastän det här bara var vår tredje träff.

Jag har inte haft något förhållande sedan skilsmässan, bara träffat två män och ingen av dem är från Lovisa. Jag har inte bråttom med att gå in i en relation för jag vill att mycket ska klaffa den dagen, annars är jag hellre ensam.
R och jag bor också så pass långt från varandra att vi inte vill inleda ett förhållande. Men eftersom vi är fria som fåglarna kan vi träffas då det passar oss båda 🙂

Där ute på nätet finns många män i varierande åldrar som tagit kontakt. Men här är man så pass kräsen att det passar inte med anonyma träffar innanför fyra väggar. Den som vill träffa mig måste godkänna mig sådan som jag är, med allt från extra kilon till öppen och orädd natur. De kraven har verkligen sållat bort agnarna från vetet 🙂

I dag ska jag träffa två vänner, också på Saltbodan. Det är Rosornas charm i vår stad hela helgen.