Maj månads bild

Den här månadens bild ger ju hopp! April månads bild var mer dyster, som om Mumindalen och kalenderproducenten hade känt till covid-19-eländet…

Men nu får samhället öppna upp sig lite. Att krama varandra såsom Mumin och Muminmamman gör rekommenderas ännu inte, men så småningom ska vi kanske få göra det också.

MM kan ju stå för Maj Månad eller Mumin Mamman, eller Mera Mys 😀

Distanskramar till alla mina vänner!

På valborgsmässoafton och på första maj brukar vi ha studentmössorna på huvet. Jag tycker att James Bond, Daniel Craig, kan få göra det här hemma hos mig.

Han brukar finna sig i det mesta. En gång bar han en tomteluva.

Förstamajtradition hålls vid liv!

Här var det ännu sommarvärme klockan 16 i dag när Carita och Marina skålade in våren och sommaren. Foto: Veronica

Sedan våren 2015 är det en extra viktig tradition att möta upp på Saltbodan då restaurangen öppnar för säsongen. Här rådde riktig sommarvärme vid 16-tiden då bilden togs.

Det blev betydligt kallare två timmar senare. Jag hade själv vinterstövlar och vinterkappa (kände mig fånig då jag anlände) men de kom väl till pass då vindarna vände. Då vaknade också mannen Adrian i mig och jag kutade direkt efter en filt till Marina som inte hade vinterkläder med sig 😀

Maj = 31 dagar, juni = 30 dagar, juli = 31 dagar, augusti = 31 dagar. 123 dagar minst har vi på oss att besöka Skeppsbro-området, restaurangerna, butikerna och museet där.
Låt oss göra det!

SKÅL! Våren är här och sommaren snart likaså!

Sköna maj välkommen!

Äntligen sol och även lite värme! Studentmössan på huvet, cykeltur till mor. Där satt vi på gården och pratade, det var så varmt mot liderväggen att jag inte behövde vinterjackan. Däremot behövdes den ännu under cykelturen längs Lovisaviken.

Men först en bild från torget.

Klarblå himmel, ballonger, människor i rörelse. Första maj!
Från mor i Garnison cyklade jag längs Lovisaviken mot Skeppsbron.

Mycket folk också där.

Där uppträdde Fridolins sångare. Nu har våren välkomnats!

Ordet själv låter bättre än ensam

I Sverige tänder man majbrasa på valborg. Har minnen från det, en kall valborg 1998 i Täby, Stockholm 🙂

Jag har hört till dem som ifrågasatt kutymen att man i Sverige använder ordet ”själv” då man menar att man är ensam. Där säger man ”Jag är själv hemma” istället för ”jag är ensam hemma”. Rätta mig kära svenska vänner om jag missförstått något.

Men sedan jag fick höra glåpord från vissa håll om att jag är en ENSAM människa som inte har annat att göra än att sitta hemma och blogga om min ointressanta vardag… hur kan jag liksom tro att någon är intresserad av den?! … så tycker jag att ordet ensam känns fel då jag berättar här att jag firar valborgsafton ensam.

Jag firar den SJÄLV 🙂 Och det är SJÄLV-valt. För morgondagen har jag andra planer, men idag har jag jobbat bland annat med översättningar. Dessutom har jag fått sov- och arbetsrummet nästan klart. Endast några få prylar ligger kvar på golvet och väntar på sina nya platser.

I kväll har jag haft chattkontakt med vänner via Messenger. Jag har kollat valborgsfirandet i Sverige och då Brahe Djäknar sjöng in våren på Vårdberget i Åbo. Jag har haft min studentmössa på huvudet och druckit några glas vin.
Och helt ensam, helt själv, har jag haft det riktigt bra ❤

Ett hav av vita mössor i Vårdbergsparken i Åbo.

Första maj på Skeppsbron + video

Då musikunderhållningen var slut glesnade det i ledet av människor på området...
Då musikunderhållningen var slut glesnade det i ledet av människor på området…
... och solen gömde ju sig också bakom ett stort moln efter att ha gassat hela förmiddagen, så det blev lite tomt.
… och solen gömde ju sig också bakom ett stort moln efter att ha gassat hela förmiddagen, så det blev lite tomt.

Men för att bevisa att det faktiskt inte var så tomt då Fridolinarna sjöng in våren visar jag den här videon.

Och så här såg jag ut. Glad första maj! Foto: Marina Tolonen
Och så här såg jag ut. Glad första maj! Foto: Marina Tolonen

Glada vappen!

Så säger man inte i Sverige, tror jag. Och där firar man inte annars heller på riktigt samma sätt som vi i Finland.
I Sverige är majbrasor vanliga. Hos oss tänds brasorna till midsommar och vid villaavslutningarna och på forneldarnas natt i augusti.

En affär i gamla stan i Borgå.
En affär i gamla stan i Borgå. Ballonger och serpentiner är en del av rekvisitan många har då det firar valborg och första maj i Finland.

Jag följer inte längre så väldigt många traditioner kring första maj. Men eftersom jag fick kämpa ganska hårt för att få vita mössan (=klara studentskrivningarna) brukar jag ha mössan på huvet åtminstone på första maj, ibland även på valborgsmässoafton.

Därvid stannar det ungefär. Jag har ätit flera struvor redan innan den här dagen, men mjöd dricker jag inte. Det blir skumpa och vitt vin i stället.
Ballonger blåser jag inte heller upp. Ska kolla om jag har några gamla serpentiner på lager 🙂

Men det är fint med traditioner och kul att se att många ännu förvaltar dem. Till exempel att man sjunger in våren på olika håll i landet – på torg, i parker där folk har picknick och i festlokaler.

Önskar er alla en trevlig helg!

Fokusera på det positiva

Har kommit på flera sätt att samtidigt som jag bearbetar saker som ännu gör ont efter skilsmässan, också kunna fokusera på de framsteg jag faktiskt gjort.

I morse hörde jag på radion två vackra sånger. ”First of may” med Weeping Willows och ”Always on my mind” i en svensk version.
För ett år sedan hade jag varit tvungen att stänga av radion för att jag inte klarade av att lyssna utan att det kändes som om någon slet hjärtat ur mitt bröst.
I dag kan jag lyssna på låtarna. Jag känner lite vemod, kan bli lite ledsen. Men jag bryter inte ihop.

Packning pågår.
Packning pågår.

I dag fokuserar jag dels på att packa, dels på mors dag. Tidigt i morgon bitti tar bussen läsarresans resenärer till flygfältet i Vanda och därifrån bär det av mot Nederländerna.

Och varje gång jag tänker på de krafter som motarbetar mig, som säger att jag inte har ett gott hjärta, att jag är rasist (härstammar från ett enda inlägg här på bloggen om chokladkyssar), att jag inte har riktiga vänner, att jag är jobbig som skriver och talar så mycket mina känslor och så vidare.
Varje gång säger jag till mig själv. De människor som rackar ner på mig har problem själva, de mår väldigt dåligt. Dessutom känner de här människorna inte mig. En del är nyinflyttade, andra är bara obestämda troll på nätet.

Mina riktiga vänner och en hel drös av bekanta känner mig på riktigt sedan femtio år tillbaka. Jag har bott hela livet i Lovisa, på några få år av undantag då jag bodde i Helsingfors och i Stockholm.
De som känner mig på riktigt vet vilka värderingar jag har i livet.
Mer än det behöver jag inte tänka på för att åter ha en positiv kurs i livet.

Så visst har jag gjort framsteg sedan första maj 2014?
Kramar till er alla fina vänner ❤

 

Glad 2:a maj till alla!

Skål för våren, nu är den äntligen här!
Skål för våren, nu är den äntligen här! Foto: Veronica Lindblom

Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀

Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.

Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.
Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.

Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.

Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.

(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)

En liknelse på årsdagen

Vårens blommor och lite fjolårsskräp.
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.

Den här sluttningen med vårens fina små blommor, grönt gräs och lite fjolårsskräp i form av vissnade löv – den tycker jag beskriver rätt bra hur mitt liv ser ut just nu.

Jag tog en liten promenad. Solen lyser, inte från en klarblå himmel, och det blåser lite, men inte iskallt – så jag är riktigt nöjd med livet just nu.

Jag läste mina dagböcker från april och maj månad i fjol. Klart att det var sorglig läsning. Men mycket av det jag tänkte och våndades över då har jag redan hunnit glömma. Därför är jag glad för att jag skrivit dagbok alla dagar sedan skilsmässan, och faktiskt nästan fyrtio år innan den också. Började skriva 1976 🙂

I maj och hela sommaren 2014 hade jag inte mycket livsglädje. Att tro på en bra framtid var svårt.

Men här är jag nu – ungefär som den där sluttningen, full av blommor. Gräset har åter blivit grönt. Lite fjolårsskräp finns kvar på marken, så också i mitt liv. Men så småningom blåser det bort, eller plockas för hand av mig själv eller någon annan.

I dag ska jag ha en bra dag tillsammans med vänner på Skeppsbroområdet i Lovisa. Du som vill, kom och höj en skål med mig för mitt nya liv.
Sedan hoppas jag att vi också kan skåla för en öppningsseger för de finska Lejonen som i hockey-VM möter USA i grundseriens första match som börjar klockan 17.15.

Snart årsdag

Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.
Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.

Detta ska INTE bli ett sorgligt inlägg. Och första maj ska INTE bli en dag då jag med tungt hjärta minns vad som hände för ett år sedan.

Men vi kommer inte ifrån att datumet första maj för alltid kommer att förknippas med den dag då jag fick VETA. Min man hade träffat en annan kvinna. De facto hade han gjort det redan några månader innan.

Min lilla värld rasade samman.

Året som gått efter att jag hittade de avslöjande sms:en har varit svårt på många sätt. Men tack vare goda vänner och terapi har jag kommit en bra bit på väg mot något nytt.

Sommaren 2014 krävdes en psykisk kraftansträngning då jag skulle ta mig från åsen där jag bodde då till Skeppsbroområdet. Jag tyckte att alla stirrade på mig, jag kände mig fet och ful. Där går hon den där som blev lämnad efter sexton års äktenskap.

Många sa då till mig att jag skulle hålla huvudet högt. Det var inte mitt fel att maken hittat en ny kärlek. Jag fick också rådet att festa loss, resa bort osv.
Men jag klarade inte av det, inte då för ett knappt år sedan.

Sedan dess har mycket hänt. Jag lever inte i ett nytt förhållande men både nya och gamla manliga bekantskaper har lärt mig förstå att jag är fin som jag är.

Jag är alltså ensam men känner mig inte längre övergiven som då. Jag trivs i mitt eget sällskap och för att kläcka ur mig en kliché – jag har lärt mig glädjas åt små vardagliga ting. Bara jag, och ingen annan än jag, kan se till att mitt liv blir just så som jag vill att det ska bli.

Om en dryg vecka reser jag till Amsterdam och om knappt tre månader till Norge där jag ska åka Hurtigruten, i grupp men ändå ensam.

Fredagen den första maj tänker jag gå till Saltbodan med några vänner. Är du också på väg dit så är du välkommen att komma fram till mig och skåla för mitt nya liv. Jag lovar ge dig en kram!