förväntan

Ska jag vara veckor borta?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Bilden är tagen i Kåseberga, Olas fiskebod 🙂 Den får symbolisera en stuga, som jag ska ta min tillflykt till under några dagar med sommarledighet.

Har packat i långsam takt hela dagen. Många väskor blir det 🤣 Jag ska inte till Nordpolen, för jag har inte skinnmössa och vinterkängor med mig. Men elektroniken har åter sin väska, där dator, kameror, objektiv, mobiltelefon – och olika laddare till alla, ska få plats.

Kläder i en väska, mat i en annan, dagbok och andra böcker och häften i en tredje kasse. En Ikeakasse med badrock, baddräkt, handdukar, lakan (vi betalar inte extra för dem). Däremot betalar vi för användning av badtunna, dess rengöring och städning av stugan. Det är inte semester om man måste dammsuga, torka golv och alla ytor minutiöst noga före klockan 12 då man lämnar stugan.

Så ja, det ligger förväntan i luften och det känns också lite konstigt att vara ledig. Är det så här jag får känna nån gång då jag blir pensionär? Är det så här det kändes att ha betald semester, då för sju år sedan när jag senast hade en sådan?

Det är ju liksom nåt man kunde vänja sig vid i så fall 😂🥂

Ett loppisfynd till, och förväntan!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Sommar = med loppisar. Att gå på loppis eller att arrangera själv. Har redan i början av denna sommar hunnit gå på ett par loppisar och har för avsikt att arrangera minst en själv i sommar.

Tidningen Loppis ger mig inspiration. Vasen till vänster köpte jag igår. Kristall för sju euro tycker jag var ett fynd.

Jag känner mig förväntansfull inför sommaren. Bokade i dag VIP-biljetter till en konsert i Pyttis. Hoppas det finns platser kvar, har inte fått bekräftelse än. Jag vill se Juha Tapio live, jag har flera år velat göra det, men inte haft lust att åka till en stor arena i Helsingfors.

Jag kan flera av hans låtar utantill, och de har gett mig krafter, speciellt då allt kändes för jävligt 2014–2015 efter skilsmässan. Fortfarande i dag får jag massor av energi av hans låtar. Nu är de inte längre förknippade med nederlag och sorg. Istället inger de hopp, tid finns också för mig att hitta en ny kärlek ❤ , tid finns för värme och skratt.

Jag är så glad – nu vänder det!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Vädret vände, från plus två till minus fjorton. Bildörrarna frös fast igen en gång och det fanns inget annat råd än att gå in för att hämta en påse med hett vatten. Men jag är glad ändå, och kände tacksamhet. Eftersom snön hade isolerat fönsterytorna behövde de inte skrapas.

Jag är också glad för att det efter denna dag, minut för minut blir ljusare och vi går mot en ny vår! ❤

Vi kämpar just nu på Nya Östis med att få ett dubbelnummer klart. Efter det får vi ta det lite lugnare, pusta ut en vecka då nästa tidning kommer först onsdagen den femte januari.

Jag ser med glädje fram emot det nya året. Det har ordnat sig med avlastning i mitt jobb. Jag har små korta ledigheter inplanerade för årets första fyra månader och lite ledigt på sommaren ska det också kunna bli, såsom det nu ser ut.

Det är ju viktigt att känna glädje i jobbet. Annars kan man lika gärna sluta och hitta på något annat.

I dag känner jag tillit och glädje och något slag av hopp inför framtiden. Och ikväll ska jag kolla Mandelmanns jul och Ernst ❤ 🎄

Fotot är taget av Outi Välitalo till föreningen Freestyles kalender. Jag har fått lov att publicera dem då jag länkar till deras webbsajt.

Minnen, tankar, förväntningar

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Jag är inte ännu i bästa form. Avstod från ett jobb som hade krävt en promenad på 1,5 kilometer och att jag hade suttit på en föreläsning en dryg timme. Medicinerna gör mig yr. Jag prioriterade min hälsa och en snäll kollega lovade sköta jobbet istället.

Däremot klarar jag bra av att sitta hemma och skriva notiser, översätta texter och läsa korrektur på Nya Östis tidningssidor som färdigställs under dagen.

Souvenir från Thailand.

Får nöja mig med att ta bilder till bloggen här hemma nu. Har länge tänkt visa den här souveniren från Thailand. Var där i december 2008 och ännu drygt åtta år senare doftar tvålen därinne helt makalöst gott.

Ett hantverk i tvål.

Jag öppnar locket då och då, drar in doften av tvålen och får styrka. Blomman är utskuren ur en tvål och den har hållit sig vacker genom alla år. Jag älskar också asken i trä och de små bjällrorna. Att de här souvenirerna kan säljas så billigt är ofattbart – egentligen är priset skamligt lågt…
Minns jag inte fel kostade de mellan 150 och 300 baht som är 4-8 euro.

Att skära ut det här konstverket kräver en viss skicklighet.

Fastän den senaste veckan varit tung med tanke på hostan och infektionen i lungorna så har det också hänt en del positiva saker. Jag ser det som ett tecken på att det lönar sig att ha tålamod och känna tillit – allt ordnar sig på något sätt.

Ett kul besked fick jag igår, men det vågar jag berätta om först om en dryg vecka. Det är så tråkigt att det ska vara så här, men jag vill inte att något på vägen dit ska sabbas.

Ett telefonsamtal väckte också hopp i går. Hoppas verkligen kunna berätta mer om det snart.

Väntar också på besked från ett tredje håll. Får jag såsom jag önskar där innebär det en ganska stor förändring i mitt liv. Men är det inte sådant livet ska vara? Fullt av förväntan.

Ett barnbarnsbarn kom till världen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Blommor som maken fick igår då han fick sitt första barnbarn. Det lilla flickebarnet syns på bilden, uppskattningsvis inte mer än en timme gammal.
Blommor som maken fick i går under arbetsdagen i kiosken. I går var dagen då han fick sitt första barnbarn. Det lilla flickebarnet syns på bilden, uppskattningsvis inte mer än en timme gammal.

I går var det en stor dag fylld med förväntan och spänning. Lite oro och ängslan låg också i luften, för det ligger ju i människans natur att fundera om allt ska gå vägen då en ny liten människa ska födas.

Men allt gick hur bra som helst och maken fick sitt första barnbarn.

För hans föräldrar, och mina svärföräldrar, var det första barnbarnsbarnet.

Vi fick en bild via mms som vi klickade upp på pekplattan och sedan kunde visa åt alla nära och kära. Flickan föddes i Eskilstuna och hennes föräldrar heter Jenny och Johan. Jenny är min makes dotter från hans första äktenskap.

Jag blev också väldigt rörd då vi fick höra att allt hade gott väl. Det föll nog några tårar av lycka där mitt under vår hektiska arbetsdag i kiosken. Även om jag inte är riktig mormor till barnet gläds jag oerhört över det nya livet. Visst är barnen Guds underverk.

Ser fram emot att få lära känna den lilla flickan. Om allt går enligt planerna får vi besök av den lilla familjen i augusti.