Tiden går alldeles för fort, i alla fall då det är sommar.
Men det finns någon charm med varje månad.
Den traditionella månadsbilden från Muminkalendern visar jag lite senare, eventuellt i morgon eller på måndag.

I går då jag satt på balkongen några timmar och fram till 21.15 insåg jag att solen försvinner bakom horisonten på ett helt annat ställe och tidigare än för en månad sedan. När solen gått ner blir det också väldigt svalt.
Men då jag tänker på dem som har värmebölja med 40–50 grader och skogsbränder i Sibirien, så är jag tacksam för våra temperaturer.

Jag läste ut Otto Gabrielssons bok ”Vildhavre” igår. Drack ett par glas vin och njöt av kvällens sista solstrålar som gjorde blomstren extra vackra. Fastän den här inte har blommor kvar kastar jag den inte eftersom den fortfarande är fin som grön växt.

Jag ska ha fem dagar ledigt den här månaden. Lyx för mig! Två dagar ska jag tillbringa på annan ort, inrikesresa. Men jag skriver inte ännu mer om det här, för i dessa covid-19-tider vet man inte vad som händer om tre veckor.

I de närmaste planerna ingår mat på Saltbodan senare i dag och Öppna trädgårdar i morgon. Kanske bio? ”Min mamma Marianne” med Rolf Lassgård lär vara mycket sevärd. (redigerat 2.8: filmen heter förstås”Min pappa Marianne”…)