Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
Jag vill tro det 🙏

Så är man på G igen!

På ett par timmar på lördagskvällen kom jag så här långt.

Ett pussel ger mig på något sätt inre frid, tvärtemot vad en del kompisar sagt 😀 … att dom skulle bli galna av alla små bitar som måste sorteras.

Jag börjar alltid med att leta efter kantbitarna, samtidigt som jag vänder på alla bitar så att de har bildsidan uppåt.

Under sorteringen hittar jag alltid bitar som jag direkt ser var de hör hemma. De som har mycket tydliga motiv landar på en bricka, och övriga sorteras på andra brickor. Att pussla är SÅ kul och avstressande ❤

Motivet är ett galet härligt och färgglatt Amsterdam.

När det här förhandsinställda inlägget går ut är vi Tor-supporters på väg mot Björneborg. Bussen startade halv ett, matchen börjar klockan sex på kvällen och vi är hemma kanske kring ett på natten.

Tankar en arla julmorgon

Julkrubba hos vänner i Västerås.
Julkrubba hos vänner i Västerås.

Människor känner sig ofta stressade och otillräckliga inför jul.
De frågar sig varför tiden aldrig räcker till för just det de själva önskar göra.

Känns det så? Då kan vara lönt att ställa frågan – vad är det som hindrar mig från att uppfylla mina drömmar? Varför kan jag inte leva som jag vill?”

Det är vi själva som sitter inne med svaren.
Och det är inte något fult att vara lite självisk, om det bara sker ibland.

Då en människa genomgår en kris, det kan vara allt från en anhörigs plötsliga död till en svår sjukdom som drabbar en själv eller en närstående. Då kommer så småningom frågorna om vad som är viktigt i livet på riktigt.
I mitt fall handlade krisen om en ofrivillig skilsmässa som det tog över två år att komma över.

Kriser behöver bearbetas och processer kräver tid. Men under den här tiden föds vanligtvis något nytt. Livet som fortsätter blir inte som förut, det blir annorlunda men det kan bli bra ändå.

Jag försökte lära mig se varje dag som ett oskrivet blad. Den var full av möjligheter, om jag bara ville se dem.
Jag övar mig också kontinuerligt på att leva i nuet. Det kräver en särskild koncentration.

Det går att vinna små segrar varje dag. Att nå små mål som man har satt upp.
Men då gäller det också att inte vara för sträng mot sig själv.

Min lilla julgåva till alla som läser min blogg är Carolas tolkning av Himlen i min famn, klicka på sångtexten så spelas den upp.

Vem har tänt en stjärna som speglas i ditt öga?…
Himmeldiamanten över staden Betlehem.
Är du en av tusen små, är du han dom väntar på?…