Första advent, skylt och tankar från veckan som gick

Igår kom adventsstaken fram. Jag är numera lite kluven till julpynt, men räknar inte staken direkt som ett sådant. Att den är framme i fönstret en dryg månad och sedan står i en skrubb känns också lite tokigt rentav. Men jag hör inte till dem som har vare sig adventsstake eller stjärnor i fönstren året om.

Imorgon är vi inne i december och tiden får gärna gå fort så att vi kommer över det som jag kallar ”puckeln”, det vill säga jul och nyår. Sedan går vi mot ljusare tider.

I december brukar jag köra med kalenderbilder. Det ska jag försöka fixa även i år. En bild med jultema från första december fram till julafton. Det och glad måndag i morgon alltså!

I lokala restaurangen Fylla har personalen pyntat inför jul och där finns mycket fint att fästa blicken på. En bild därifrån sparar jag till december. Här grönskar det vid bardisken och en tomte syns där också bland murgrönan, juteväven och de granna prydnadsbären.

Veckans skylt kommer från Kyrkslätt där regeln om att ta av sig skorna gällde förr, då hallen var splitterny. Nu finns skylten kvar, men skorna fick alla ändå behålla på fötterna. ”Du lämnar väl utekängorna här” står det på lappen. Men några kängor låg där inte på den låga hyllan.

Här har vi alltså en del av Veckans foton. Hos Åke finns fler och även länkar i kommentarsfälten till andra som är med. Fler skyltar och skyltare brukar det finnas hos Christian, och förstås även hos många andra bloggvänner.

Det är mycket att pussla med då jag inte har tillgång till bil. Har också bett om hjälp av en vän, fastän det tar emot att besvära andra.

Vem vill vara beroende av andra? Inte jag i alla fall, men det oaktat blir jag ibland det. Jag vill vara till så lite besvär som möjligt, vill klara mig själv och alltid göra rätt för mig. Ersätta med pengar eller någon liten gåva, betala bensinpengar till den som skjutsar eller som nu då lånebilen repareras – delta i de kostnaderna. Det är väl det minsta en kan göra.

Men onekligen har det varit kämpigt. Dels att promenera med inköpskassar, dels att be om skjuts till olika jobb eller att helt tacka nej till uppdragen för att det blir för krångligt.

Ser fram emot lite ljusare tider, och i dag ska jag träffa en väninna, en före detta kollega. Vi tar en liten skål till första advent ❤

Hoppa på tåget, LAST

Inget lätt ord att illustrera denna vecka i utmaningen Hoppa på tåget. Men inte ska det alltid vara lätt. Däremot har jag via andra bloggare nu lärt mig att man kan beskriva utmaningens ord på olika sätt också med ord, i text, och det underlättar för mig.

LAST kan ju vara godis eller mat eller drycker man gillar så till den grad att det blir en last.

Detta är ingen LAST för mig men chrispy chicken är gott och jag tycker om små portioner, så kallad plockmat som man kan äta med fingrarna om man så vill. Serveras bland annat på restaurang Fylla i Lovisa.

Och här blir det snart en stor LAST på färjan i Montenegro.

Hade jag varit på alerten hade jag säkert fått ett foto av nån traktor eller LASTbil med snö i LASTen, men nu är det redan mörkt ute 🙂

Fem frågor, MINNEN

I dag är jag trött, för att inte säga utmattad. Vädret är en orsak. Storm, snöfall, minusgrader.

Utöver det sade min internetuppkoppling upp kontraktet i morse. Från att ha fungerat normalt igår kväll funkade inget i morse, inte skrivaren heller. Allt hänger ihop med allt då det är trådlöst som gäller. I det skedet visste jag inte att tv-kanalerna inte heller hade visat sig om jag knäppt på den.

Sex timmar utan internet. Det kan väl inte vara så svårt att överleva? Nej, visst överlevde jag. Men sex timmar jobb blev ogjort och ska nu fördelas på lördag och söndag istället. På tal om hur sårbara vi är utan tekniken. En teknik som vi överlag nog annars hyllar och tackar.

Tacka vet jag ändå glad, god och snabb service från lokala telefonandelslaget. Jag var inte tvungen att vänta till nästa vecka!

Skål på den saken! Att allt ordnade sig. Med ett vackert MINNE från gårdagen då vännen Marina och jag tillbringade några trevliga timmar på restaurang Fylla.

MINNEN är också temat hos Elisamatilda i dag.

Kycklingmacka på salladsbädd, det var gott! Gillar också picklad rödlök speciellt mycket.

Aftonen avslutades med ett litet glas Jägermeister för Marina och en Minttu för mig. Vi tappade inte MINNET för det 🙂

Så till veckans frågor och svar.

Vad är något du kommer ihåg hur man gör från ditt första jobb?
– Mitt första jobb. Hmm, var det då jag var badvakt på stranden? På den tiden, för över fyrtio år sedan, krävdes ingen utbildning för jobbet… Sedan var jag springflicka på Lovisa stad och lärde mig använda telefonväxeln och hur man svarade i den.

Vad kommer du ihåg från din första resa utomlands?
– Månne det var Mallorca på 1980-talet? Att jag lärde mig några ord spanska tillsammans med några barn i poolen.

Vad kommer du ihåg från ditt första skolår?
– Det var 1969. Minns nog inte så mycket från den tiden. Vägen till skolan, skolbyggnaden, gården, parken intill och en del kompisar förstås.

Vad kommer du ihåg från när du flyttade hemifrån?
– Tror att jag flyttade till mormor, bodde i hennes övre våning. Minns möblerna där och utsikten från fönstret.

Vilken kommer du ihåg var den första maträtten du kunde laga?
– Oj! Inga minnen kring det. Kanske stekta plättar? Blev aldrig en virtuos i köket.

    Schkriv inga inlägg på fyllan…

    Har du någonsin skrivit ett blogginlägg på fyllan? Eller skickat
    i väg en kommentar på något Facebookinlägg som du inte gillat? Har du ångrat dig följande dag? Och så fort du kunnat, desperatare än en desperado, raderat inlägget?
    Då kanske ett alkolås på datorn vore något för dig?

    – Jo, jo. Det finns ett sådant där test där man med datormusen ska följa vissa streck och om man inte klarar testet öppnas inte datorn.

    – Jepp. Man kan också köra ett spel där man ska skjuta minst hundra kaniner på en viss tid. Klarar man inte testet ska man inte skriva kommentarer på Facebook. För att inte tala om blogginlägg. Struntar man i förbudet får man skylla sig själv.

    Nå, men finns det inga datorer med små hål där man ska sticka in ett plaströr?
    När tre pip-signaler ljudit blåser man så häftigt och länge man kan i röret och sedan väntar man på resultatet.
    Rök datorkörkortet eller gjorde det inte det?