Här är en skylt som råkade lite på efterkälken, hittade den då jag kollade bilder i telefonen.
I dessa krigiska tider tycker jag att en sådan här bomb som bild känns lite malplacerad. En bild på en färgsprakande avfyrad raket hade varit bättre.
Sedan finns det ju de som inte alls gillar allt smällande kring nyårshelgen och som helst av allt skulle sätta en bomb under rumpan på dem som avfyrar pjäser okontrollerat och under fel tider på dygnet.
Fler skyltar hittas hos bloggvännen BP och även länkar till andra som är med.
Tittade på Bingolottos nyårs-uppesittarkväll och lite hockey då Finlands U20-juniorer mötte USA i grundserien i VM. Orkade ändå inte se matchen till slut.
Sedan gick jag ut på balkongen för att försöka få bilder av ”de pengar som brändes upp i grannskapet” – för att citera en väninna.
Det var inte lätt att få bilder, och speglingar syns i fönsterglaset, för jag ville inte öppna det. Tänk om en raket kommit inflygande 😀
Det här med raketer delar folks åsikter. Det märkte jag då jag i Nya Östis Facebookgrupp delade en länk till artikelnom nyårsfirandet på Skeppsbron. På FB kom det flera åsikter för och emot fyrverkerier. De som ogillar sättet att fira har djur som är rädda för smällarna, och andra tycker att vi borde tänka mer på miljön eftersom raketer skräpar ner och innehåller kemikalier.
Jag brände inga fyrverkeripjäser i år. Glömde till och med att bränna de sista tomteblossen… 😀
Bättre än så här blev det inte…
… tvärtom kunde det bli skojigt och galet som det här…
… eller som det här. Jag tog över nittio bilder och fick två hyfsade 😀
Man kan ha olika åsikter om fyrverkerier. Många djur är rädda och ägarna tvingas ta till olika knep för att de fyrbenta vännerna ska överleva den stress smällandet medför.
Somliga tycker att vi bränner upp pengar på helt onödiga saker då det finns människor som svälter i världen.
Lovisa stad har under många års tid tagit emot nyåret på torget, redan klockan 18 med en familjefest. Det har många varit tacksamma för, medan andra att ett löjes skimmer fallit över staden… ”inte är det ju nytt år ännu klockan 18”…
I går togs det nya året in vid Skeppsbron. Fyrverkeripjäserna sköts upp från ena ändan av gästbåtsbryggan, på rejält avstånd från publiken som samlats på stranden. Gissningsvis var över tusen personer på plats för att välkomna det nya året, som samtidigt är Finlands 100-årsjubileum.
Med tanke på jubiléet, och det faktum att det inte på många år arrangerats något pampigt vid tolvslaget i vår stad, tycker jag det här var värt pengarna – trots att de bokstavligen gick upp i rök 🙂
En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.
Ser nu att jag borde ha putsat telefonen innan jag fotograferade, men… ska jag ha en vardagsblogg ska den visa sanningen 🙂
Den här selfiepinnen symboliserar en del av mitt liv just nu. Jag har ingen sambo eller äkta hälft som kan fotografera mig, och då kommer pinnen väl till pass. Nu slipper jag förvrängda ansiktsbilder och en arm som ser extra tjock ut.
För att ännu återgå till julen och nyåret kan jag säga att julhelgen förlöpte bra. En kväll firade jag med systerns familj och andra kvällar med vänner.
Att nyårskvällen skulle kännas extra svår hade jag inte väntat mig, men redan kvällen innan var jag ledsen.
Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer på släktens sommarställe och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.
Nå, nu har det låsets brutits upp och nya vindar blåser i mitt liv. Nyårskvällen blev helt bra trots allt. En stund var jag med min syster och sedan sköt vi fyra små raketer hos mor. Vid tolvslaget stod jag ensam på balkongen och tittade på fyrverkeripjäserna som andra avfyrade.
Så här nästan på dagen åtta månader efter första maj då mina framtidsdrömmar krossades kan jag säga att livet går vidare. Svackorna är inte lika många mer, gråtattackerna färre.
Men inte är jag riktigt så glättig som jag kan verka här på bloggen. Ändå är den ett andningshål. Här får jag respons och kramar och uppmuntrande ord – och jag hoppas många av er vill följa mig också under 2015 – då jag med öppna sinnen vill gå mot nya äventyr.
Vi gled in i det nya året så att säga på en räkmacka 😀
Gubben är expert på att göra goda räkmackor med ägg och majonnäs. Dem åt vi på nyårskvällen medan vi såg på en dokumentär om a capella gruppen Fork, där Mia Hafrén från Lovisa är den vi känner bäst.
Svårt att fotografera i mörkret. En blåsig kväll och ett par minusgrader efter regnet hade förvandlat marken till iskana.
Gubben förbereder vårt lilla fyrverkeri. Några snälla smällare och ett par eldfontäner för sammanlagt fjorton euro var allt vi satsade på. Vid lyktan står det mousserade vinet och väntar.
Vi har tagit oss ner genom snön i skogsbacken till sommarstället. Tänk om man kunde bo där på vintern också…
Svårfångat på bild var det här också, men en liten sprakande fontän blev det.
Hann inte ställa in kameran rätt för den här bilden heller 😀
Några minuter över midnatt, det nya året skålas snart in.
Känns alltid lika spännande, roligt och utmanande att ta sig an ett nytt år. Det är som ett dagbokshäfte fullt av oskrivna blad.
Jag ger inga nyårslöften mer än sådana som jag i stort sett vet att jag kan hålla. Så jag säger bara: – jag ska fortsätta följa och heja på Lovisa Tor i innebandyligan
– jag ska försöka blogga flitigt samt besöka och kommentera på de tusentals fina intressanta bloggar som finns ute i cybervärlden
Vilka förväntningar har du på 2013? Har du gett nyårslöften?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 