Gäller att ha tålamod

Men vem har bråttom? Inte jag.
I och för sig köpte jag nyss en liten låda med tomater då mina på balkongen inte blev klara tills gästen från Sverige kom.
De har varit så här stora och gröna flera veckor nu.

Ett tjugotal tomater verkar det bli. Ingen överväldigande skörd, och den som vill ha många eller som har brådis ska inte odla själv 🙂 För mig är det bara så roligt att se dem komma upp från frö.
Här har det redan börjat hända lite. Grönt har blivit gult, svänger över till orange och blir kanske rött om ett par veckor?
Söndagsjazz på Saltbodan, sedan mat med syrran och Sverigegästen på Cafe Skeppsbron. Och så hann vi kolla Kristina Elos tavlor i Galleri Saltbodan också.

Onsdagsbilder

Nej, det är inte folktomt överlag på den här terrassen, jag passade på att ta en bild då det var tomt för en stund.

Härligt väder fastän temperaturen enligt telefonen bara var +12 i morse. Det blev varmare längs med dagen, och mig stör inte ens blåsten för i dag var den inte bitande kall.
Drack kaffe och åt chokladkaka med en vän här, tack Mia för det!

Sedan cyklade jag ner till Skeppsbron och bodarna, hade en timme tid på mig innan jag skulle på ett jobbuppdrag för lokaltidningen. Kollade Galleri Saltbodans nyaste utställning.
En bild från den finns också på Bloglovisas sida, som jag modererar.

Många fina små tavlor finns utställda i Galleri Saltbodan.

På väg till restaurang Kapellet, där intervjun för nästa veckas tidning gjordes, cyklade jag förbi svenska högstadiet. Där har jag själv gått i skola. Även om byggnaden inte är vacker, och de senaste åren haft stora problem med inomhusluften, känns det lite vemodigt att den nu jämnas med marken.

”Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort”…

 

Skyltsöndag, den 31 juli 2016

Dörren till Galleri Saltbodan i Lovisa.
Dörren till Galleri Saltbodan i Lovisa.

Söndagsskylt_GS_1
Kati Rapias utställning.

Sista dagen i juli, ny månad i morgon. Sista månaden i den bostad jag nu bor i. Jag kommer säkert att sakna mycket. Bostaden är ljus, sval även under sommaren, grannarna är trevliga, här är lugnt och tyst.
Men allt har sin tid. Ett nytt kapitel börjar i mitt liv, åter en gång. Varje dag är ett oskrivet blad i livets dagbok. Det gäller att se möjligheterna i alla möten med andra människor.

Jag har tänkt att det är helt möjligt att intresset för min blogg dalar nu då jag blivit en gladare människa. Men det gör inget. Jag kanske får nya läsare och viktigast är ändå att jag har kvar alla er som är mina riktiga vänner här. Ni som kommenterar och delar med er av er livserfarenhet, ni som stöder och uppmuntrar.

Tycker så mycket om er alla – här får ni en stor kram ❤

Ps. Skyltsöndag förvaltas av BP och i slutet av det här inlägget hos henne hittar du länkar till andra som skyltar!