I dagens läge reser åtminstone inte jag. De längsta resorna jag har företagit mig de senaste månaderna är till Kuopio på innebandymatch i höstas. Utöver det har jag besökt grannstäderna Kotka och Borgå. I februari 2020 var jag i Stockholm, före pandemin bröt ut.
Blää för coronapandemin, säger apan i Gibraltar. Den bilden tog jag 2018 då vi var på läsarresa i Andalusien och gjorde besök bland annat i Gibraltar.
Nu inskränker sig mina resor till dem jag gör via teven. På den svenska kanalen Godare blir det matresor och många andra sevärda reseprogram visas också. Norge runt är kul och ett annat program som visar Norge från luften.
Fyra tisdagar får jag också resa till Mandelmanns gård. Bilden tagen via teverutan.
Några restbilder från fjolårets Spanien-resa. Den 29 september bär det av mot italienska Rivieran, och tiden går ju fort som ni vet – snart är man där.
Kallas det här fransk balkong? En sådan man inte kan gå ut för att vistas på. Bilden är tagen i Gibraltar.En balkong och ett intressant fönster i spanska Jerez.
Vi har det riktigt varmt nu, +25, och varmare ska det bli. Till helgen över +30. Alla gillar inte hettan, men jag försöker tänka på mörker, kyla, slask, regn, blåst… snart är det åter höst och vinter. Hjälp!
En hel del jobb återstår ännu för mig i morgon och en del av torsdagen. Sedan ska jag vara ledig en knapp vecka, ungefär fem dagar. Augusti blir säkert bråd på många sätt, då nya jobbet börjar 1.8. Har redan satt mig in i rätt mycket, det blir ju administration och byråkrati, men det visste jag att det skulle bli 🙂
Jag har svårt att minnas ett sådant tillfälle. Det kanske har varit på någon resa då jag/vi som rest, tappat bort oss för en stund.
Men jag har rätt bra lokalsinne och brukar klarar mig utan kartor, samtidigt som en sådan alltid är intressant att ha i handen. Gärna en papperskarta fastän Google Maps och andra kartor finns i telefonerna.
Klart att jag har känt mig lost i livet de gånger en pojkvän jag tyckt mycket om lämnat mig, eller då jag blev bedragen och lämnad av ex-maken.
Den här figuren, som hade målats på en smal gata i Gibraltar, för att folk skulle förstå att akta sig för bilar – ser onekligen lite lost ut.
Orsakullan Madeleine håller i trådarna för den här utmaningen. Hos henne finns en lista på flera som är med.
Jag känner mig lite som Gibraltar nu. Allt hopar sig över mig som regnmolnen över toppen där.
Började i morse med nyheten om att finska skolans innertak rasat in. Byggnaden verkar vara ett veritabelt fuskbygge, den är inte mer än tre år gammal, har redan fuktproblem och nu kom taket ner.
Man kan dra till sig allt möjligt från regnmoln till arbetsuppgifter.
Sedan har det rullat på hela dagen vid datorn. Korta pauser för matlagning, men det var mörkt då jag började jobba och mörkt när jag kanske slutar vid 19-tiden. Man vet att man lever 😀
Frågan är kanske hur länge man lever då arbetstakten är hård. Då tid att återhämta sig inte syns på den närmaste kalendersidan.
Att skriva eller säga högt att man känner sig otillräcklig kan slå helt fel. Skvaller om att ”hon inte mår bra” kan börja sprida sig.
Om ni hör sådant behöver ni inte tro på det 🙂 Jag älskar det jobb jag har i dag, det säger jag ofta och till många. Dessutom skäms jag inte längre för att lyfta fram saker jag ser som problem, eller sådant som jag vet att jag är bra på.
Ändå finns det ju alltid saker jag kan bli bättre på.
Det är att prioritera, delegera och i vissa fall att bara strunta i grejer då resurserna tar slut.
Nu då vi har jämngrått väder här i Norden, ja i alla fall i Finland, försöker jag pigga upp er lite med fina fasader. Kanske inte de direkt färgstarkaste, men krukorna på terrassen lyser i alla fall upp 🙂
Den här fasaden finns vid huvudgatan i Gibraltar.Vackra balkonger och små burspråk i Cádiz.
På den sista bilden finns det egentligen mycket som stör 😀
Balkongsmidet är vackert, men trafikmärkena fick jag inte bort. Detsamma gäller de elektriska lösningarna och torkställningen – hahahaaa!
Det är grått och blött ute. Angenämt med +6 grader, men lite sol skulle göra susen!
Har varit uppe sedan klockan åtta och fått två artiklar klara, en tredje ska ännu skrivas på eftermiddagen men intervjun görs först vid ett-tiden.
Även om det ofta är jättebråda dagar, med många bollar i luften, från måndag till onsdag – är jag oerhört tacksam för att jag HAR jobb, och för att mycket låter sig göras hemifrån. Många intressanta människor får jag också träffa, så även om jag sitter mycket hemma är jobbet inte ensamt, balansen är bra.
Piggar upp med ett par fina fasader från Gibraltar!
Här stannade minibussen och där bakom fönstren finns souvenirshoppen och en liten restaurang.Snofsigt värre inne i Gibraltar city.
Ja, jag ser kanske inte så glad ut.
Men jag är glad, för att jag inte sitter bakom gallret – hahaa!
Och ännu gladare blir jag om turisterna INTE matar mig, för då börjar jag må dåligt. Jag mår bäst av den mat som jag får av dem som känner mig här på Gibraltar.
Ja, Gibraltar är ju en brittisk koloni. Spanien skulle helst vilja förfoga över landområdet själv, men se nej! Här är det brittiska pund som gäller, och karusellen med brexit gör inte förhållandet mellan länderna varmare. Därför kan det hända att man vissa dagar får köa länge i tullen. Vi hade tur att alla inblandade var på gott humör den dagen vi var där. Köer finns hela tiden men allt löpte tack och lov smidigt ändå.
Mycket är speciellt på Gibraltar. Platsen är absolut värd att uppleva fastän många som varit där för 20-30 år sedan säger att mycket har förstörts. Det är som i Monaco, när marken tar slut bygger man på höjden.
Så här lär det ofta se ut. Gibraltarsundet mellan Medelhavet och Atlanten drar till sig moln. Men det regnade bara då vi satt i bussen.Vi har fortfarande inte stigit ur bussen. Tullpersonal har varit inne och kollat våra pass. Här åker vi över flygfältet.
För att komma in i Gibraltar passerar man först tullen och sedan åker man över landningsbanan till flygfältet 🙂
Stadsmiljö, fortfarande fotograferad via bussfönstret.Europas mest sydligt belägna moské finns på Gibraltar.Ett vattenfall sett genom minibussens fönster.Aporna vände mig ryggen och försvann förskräckta in bland träden.
Och slutligen ett par vyer från huvudgatan där vi kunde shoppa och äta lite.
Skylten fanns vid trapporna på väg upp till souvenirshoppen och droppstensgrottan.
Det hade varit kul att åka linbana ända upp till toppen av Gibraltar där fler apor lär finnas. Men vi hade inte tid för det. Några besökte droppstensgrottan, andra toaletten och souvenirshoppen 🙂
Väckning i morse klockan fyra spansk tid. Bussen startade klockan fem och framme i Malaga var vi klockan åtta. Flyget mot Helsingfors lyfte cirka kvart i elva lokal tid och landade fyra på eftermiddagen i Finland. Hemma i Lovisa var vi cirka klockan arton på kvällen, så det har varit en lång dag på resande fot.
Ska nu packa upp och så småningom börja gå igenom alla bilder, därför blir det bara att kort inlägg i kväll. Med ett foto från sjöstaden Cádiz och förstås ett från Gibraltar där aporna var en av många fascinerade upplevelser.
Cádiz är en vacker stad med många gamla fina hus, ofta i pigga färger.Apan ser kanske lite sorgsen ut. Måhända lyckades den inte stjäla en hatt eller en glass av någon. Men EN apa knyckte ändå EN glass från en resenär i vårt gäng.