glass

Väderlekssudoku

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Av olika anledningar är jag intresserad av vädret. Dels gäller det kiosken, ska det beställas mer glass eller inte? Dels gäller det mitt författarskap. Kommer det att regna små stenar, eller kan jag satsa på att skriva hela dagen?
I augusti reser vi till Nice i Frankrike och därför har jag varit intresserad av hur vädret utvecklar sig där också.

Men döm om min förvåning då jag kollade Hufvudstadsbladets väderprognos i dag. Det hade förvandlats till något slags sudoku.
Men det är förstås inte så lätt att förutspå vädret, så kanske vi ska ha lite överseende med meteorologiska institutet och andra inblandade i alla fall.

Vem bajsade i rabatten?

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Varför heter de röda bären jordgubbar? Jag kan väl förstå att de inte heter mångubbar eller Venusgubbar, men de kunde ju heta solgubbar.
Sommarens första gubbar med vaniljglass inmundigades i alla fall i dag. Kändes som en riktig belöning efter en rejäl rusning i kioskluckan. De bästa bilderna skulle man egentligen få där. För det händer en hel del under en kioskdag. Allt från kaffemuggar som välter till små sår som ska plåstras om.

Inte nog med att jag ibland är kioskansvarig så har jag också fått ansvaret som trädgårdsmästare vid herrgården K16. Dessutom är jag just nu författare, så dagen börjar innan tuppen hunnit gala och John Blund kommer då Sverige spelat klart mot England i EM-gruppspelet.
Bilden ovan visar det som ska bli nåt slags blommor.

Gräslöken har varje år artat sig väl medan persiljan protesterat och tydligen försökt växa ner mot Kina först. Det kanske beror på att den utsattes för en bajsattack. På de misstänktas lista finns en katt, men det är ju fult att peka ut någon som kanske haft en god tanke bakom det hela. ”Jag gödslar ju” – typ.
Salladen till höger är nog ätbar inom ett par veckor, tippar jag.
Framhållas bör att jag bara är trädgårdsmästare och bevattningsansvarig under ett par veckor. Det var inte jag som petade fröna i jorden. Persiljefröna kanske sattes upp och ned? 😀

Första Hese-besöket

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Så fick vi det gjort också. Första besöket på Lovisas lilla Hesburgerrestaurang. Vi satt på den inglasade terrassen. Lite svalt ännu så här års. All snö har ju inte smultit hos oss men största delen av den här dagen har ändå varit solig och fin.
Glassen i bägaren, som också gick att äta, var faktiskt mäktig. Orkade inte äta upp allt.

Riktigt karlakäk, och schnitzel med lingonsås

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Som om vi inte under innebandysäsongens bortamatcher besökt tillräckligt många ABC-stationer? Måste vi också på påsken åka till en sådan? För att äta allt annat än hälsokost?
Bonuspanna kallas den här rätten. Den var både mättande och god, tyckte Gubben. Om man inte äter det varje dag, och det gör man ju inte. Portionen bestod av en liten biff med sås, friterad potatis, lökringar, korv och bacon.

För mig blev det wienerschnitzel. Lite konstigt verkade det att den serverades med lingonsås, men snart kom jag på varför. Jag som inte gillar potatismos valde bort det, men såsen serverades förstås ändå 😀

Riktigt trevligt var det med en liten söndagsutflykt och glass som efterrätt.

MC-gäng intog terrassen

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Fördomsfull? Jag? Nej då – aldrig! Jag bara kollade så där
i förbifarten, i största allmänhet alltså, att de största sedlarna vi hade fått in i kiosken låg i säkert förvar och inte vid dagskassan. Mobiltelefonen puttade jag längre in på hyllan och väskan med den bärbara datorn åkte längre in under bordet.
Och så smygfotograferade jag. För att jag inte vågade fråga om jag får ta ett kort på gängmedlemmarna.
För visst pirrade det lite av spänning i kroppen när motorcyklisterna från Tartu Hangaround Estonia League anlände till Playa del Lovisa.
Sedan var det jätte roligt att få servera kaffe och tillreda köttpiroger åt det trevliga gänget. Några köpte till och med glass.

Och jag kom i håg en sommar för si så där tio år sedan. En mc-knutte med stor cykel brummade in på parkeringen. Andra gäster kunde inte låta bli att antingen stirra eller också lite försynt spana och undra vad det var för en kriminell typ. Skulle han dra fram k-pisten, eller…?
Så jag vet inte om folk blev besvikna eller inte men det enda som hände var att mannen pep fram fem ord: Kunde jag få en vaniljpinne?

Algerna förgiftar inte glassen och kaffet

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Jag upplevs säkert av mången som jäv då det gäller att analysera läget vid badstranden där maken och jag driver en kiosk sommartid. Men med tretton års erfarenhet i bagaget har jag ändå mina åsikter om hysterin kring de blågröna algerna.
Det är i och för sig helt rätt det som Loviisan Sanomat skriver i sin rubrik i dagens tidning. Det vill säga att informationen haltar. Men det i sin tur beror på att läget varierar från dag till dag. För det mesta också från timme till timme.
Om ett vattenprov tas i dag dröjer det dagar innan det har analyserats. När lappen om det så kallade algläget kommer upp på servicebyggnadens vägg är testresultatet ofta en vecka gammalt.
Då strandbesökare frågar oss i kiosken om det finns alger svarar vi som det är, det vill säga att vi inte vet.
För det första: vi är nästan aldrig nere vid stranden, särskilt inte soliga varma dagar, för då har vi kunder på terrassen.
För det andra: vi är INGA marinbiologer.
Jag vågar ta ansvar för mitt svar då jag säger att vuxna själva ska kolla vattnet. Ser det oinbjudande ut? Simmar andra människor vid stranden?
Vågar du ta dig ett dopp, duscha alltid efteråt. Se till att små barn inte dricker vattnet eller får det i ögonen. Låt bli att simma om du har öppna sår, vare sig det finns alger eller inte.

Och förresten – välkomna på kaffe med dopp! Varken det, glassen eller godiset förgiftas av de förfärliga algerna.

En mulen dag på playan

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Här går det ingen nöd på mig. En mulen dag i kiosken på Playan har jag kontakt till yttervärlden via mobilt bredband. Tid att surfa runt, skriva dagbok, läsa tidningar.
En och annan kund har jag också haft. Det är ju midsommar. På den närliggande campingen finns det folk som inte bryr sig om väder och vind. Somliga vill ha kaffe, andra en bulle eller glass. Barn köper godis.
En dag som den här har jag tid att prata med kunderna och skriva ett blogginlägg. Då solen gassar och stranden är full av människor hinner jag varken med det ena eller det andra… men nog med det tredje, det vill säga kränga glass, kaffe, bullar och läsk.
Du som ännu inte besökt vår sommarkiosk – välkommen! Du har drygt fem veckor på dig att besöka oss.

Midsommarmums!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Vad är en sommar utan sol?
Utan glass och somriga bär?
Jag njuter i min enkla kjol
av livet just nu och här.
Vad vet jag om morgondagen?
Får jag se den? Har solen flytt?
Därför ger jag glass åt magen,
var dag är ett äventyr nytt.