Lite mer grönt här hemifrån

Fortsätter lite här på den gröna linjen. Igår frågade jag hur många växter ni har och svaren blev allt från noll till över trettio 😀

Försökte fånga kvällssolens vackra infall i mitt hem, men det blir ju lite motsols, så det blev bara så där…

Aja baja då det i dag varit några minusgrader. Men tack för att vi inte fått någon snö, inte än i alla fall. Datorns prognos säger ”6 cm snö på torsdag” – jag hoppas att den talar för andra städer än Lovisa 🤣

Det blir att fortsätta elda ett tag till, åtminstone i dag. Sedan har jag en del åtaganden som gör att jag inte hinner med den fyra timmar långa proceduren, så nästa gång blir kanske lördag eller söndag. Vedlagret ser ut att räcka om vintern inte håller på till maj.

Tja, vad har jag att berätta? Takrännorna putsas på huset i dag. Imorgon inleds kvalmatcherna för Tors del med hemmamatch mot SS Storm. På lördag åker vi till Sjundeå för returmatch.

Dryga två veckor efter ingreppet som gjordes på Borgå sjukhus, och som hade med cellförändringarna i livmoderhalsen att göra, känns det helt ok. Att ha små blödningar är normalt, men jag hade ju glömt hur det var. Min mens slutade för femton år sedan… Nu är man liksom tillbaka där igen 🤣 Men nu är det ingen molande värk och inga stora mängder blod.

Är det det här som kallas ”samla livserfarenheter”? 😀

Klädskåp och rullgardin på plats!

Rakkestad, Ikea. Monterad av grannen Pia, som älskar Ikeamöbler och som också är helt super på att få ihop dem. Har sagt det förut, men jag hade inte köpt nåt från Ikea utan att försäkra mig om att jag får hjälp av någon med monteringen.

I mitt trånga sovrum var det lite svårt att få en bild på skåpet, som gör rättvisa åt hur mysigt rummet egentligen är, och där skåpet syns. Själv ligger jag på rygg i prinsessängen och försöker få något slags dokumentation. Högt i tak är det här hemma hos mig, på alla sätt 🙂

Nu har jag öppnat upp i köket också. Gardinen har åkt mot sidan. Här ska fler växter få plats i framtiden, och här får de morgonljus. Jag älskar det stora fönstret, en av orsakerna att jag flyttade hit. Inga gardiner ska vara i vägen vare sig för utsikt eller ljus. Vid stora bordet i köket ska jag börja pussla senare i höst, ser då fram emot det och att få mera tid för mig själv.

Det enda rummet som förses med en rullgardin är sovrummet. Tack till en annan granne för montering av den ❤ Nu är kvällarna mörka och där vill jag inte ha direkt insyn. Om någon annars vill se när jag pusslar, skriver, läser, ser på teve, så varsågoda. Men när jag lägger mig för att läsa och sova vill jag att sfären ska vara privat.

Vi har haft +26 grader i dag. En sådan fin sensommar! Nu klockan 21.10 har vi +18 ❤

Ytterligare en vinkel från hemmet

Jag har möblerat om ganska många gånger. Flyttade med grannen Pias hjälp i förrgår teven och soffan, vet inte hur många gånger vi testat olika alternativ, men nu börjar det kännas bra.

Här sitter jag i soffan och fotograferar mot köket och sovrummets dörr. Till vänster syns kakelugnen, sedan spegeln, sedan en del av köket och till höger sovrummet 🙂

Jag har ju många grönväxter och även de har fått flytta runt. På vintern kan det bli rätt mörkt i bostaden och då får jag åter se var växterna trivs bäst, var de får lagom med ljus men inte behöver stå för kallt.

Hösten och vintern blir således spännande tider på många sätt och vis.

I dag ska jag i all enkelhet fira att jag varit fem år chefredaktör för Nya Östis. Mitt företag fyllde åtta år i juli och det datumet glömde jag just då bort.

Åtta år som egenföretagare utan någon längre semester, och aldrig betald sådan, är en lång tid. Jag lyfter sedan ett par månader tillbaka partiell förtida ålderspension. Målet är att på sikt jobba mindre så att jag också hinner göra annat medan jag har någorlunda med ork. Mitt knä är i ganska bra skick nu, men det blir troligen aldrig riktigt totalt bra eftersom allt bottnar i en gammal meniskskada och med åren slits ju människans leder hur vi än försöker hålla oss i form 🙂

När jag ser ut genom fönstret

… då jag jobbar, ser jag det där bokhuset som skymtar lite bakom en trädstam där ute på den här bilden. Kanske ett av stadens mest fotograferade hus? Många stannar upp där, troligtvis mest turister, för att föreviga det lilla och lite märkliga huset.

Huset är gjort av gamla böcker som kasserades då Socisbyggnaden och bibban där drabbades av inneluftsproblem. Bokhuset är ett monument över det som skedde då, och det har faktiskt stått där nu över fem år.

Det finns många temporära lösningar i mitt nya hem. Banden som håller gardinerna åt sidan är ett exempel och grönväxterna ska inte stå där i samlad trupp på golvet 🙂

Jag lekte med tanken på att visa flyttkaoset, med allt som inte hittat sina platser. Men det känns inte bra och därför gör jag det inte.

Men här är tyst och skönt. Jag har varje kväll somnat fort och det hände inte alltid på gamla adressen. Även om här är trafik utanför på Mariegatan når ljudet inte in, inte så att det stör i alla fall.

Många nya insikter blir det varje dag. Till exempel då det är svalare ute så är olika platser i hemmet svalare under vissa tider. På eftermiddagen värmer solen huset från väst. På morgonen ser jag genom köksfönstret solen stiga upp. Hittar en fluga in så hittar den inte ut och snart ligger den död i något hörn. Det skulle bli många begravningsceremonier om jag tyckte synd om var och en 😀

Snart ska jag ut och kolla tomaterna. Plantorna når snart växthusets tak!

Mera vardagsdramatik

Då det händer en olycka eller något dramatiskt, brukar mycket hända samtidigt. Liksom komma lite sådär i kölvattnet, om ni förstår vad jag menar 🙂

Tyckte det luktade konstigt i trappuppgången i dag men jag är också van vid att någon kan kocka sådan mat vars doft jag inte gillar. Doften övergick sedan i en frän lukt och en annan granne ringde 112. Efter det började det hända saker och fort, såsom det ska.

Räddningsväsendets män i fulla munderingar ringde på allas dörrar. Jag fick frågan ”har du tillrett mat”, alltså införstått, är det härifrån det osar bränt. ”Nej, ingen matlagning här men jag har känt av lukten”.

Vad som sedan egentligen hade hänt vet jag inte, men efter trekvart var läget åter lugnt och trappuppgången vädrades.

Så efter det där med gårdens ”sten-genom-fönster” blev det här lite extra dramatik.

Jag har städat balkongen ikväll. Inte alls klar med allt med på god väg.

Två personbils-lass med kassar och grönväxter och allehanda andra packningar for idag till nya adressen.

Några grönväxter har jag kvar för trivselns skull och för att vissa är så tunga att bära att de senare sätts på flyttgubbarnas axlar.

Har litet hunnit kolla på friidrotts-EM och gladde mig igår åt vår första och enda medalj. Brons i spjut via finlandssvenska Oliver Helander ❤

Om gardinstänger och mumier

Nya gardinstänger köptes i dag och fyra skira gardiner i grått. Att få upp dem är ett spektakel i sig, men grannen Pia har hjälpt massor och stege har vi fått låna av ytterligare en granne.

Jag glömde lite att den här bloggen inte skulle vara tillrättalagd med snofsiga inredningsbilder 😀 Egentligen har jag ganska sällan haft sådana, men klart att jag försökt torka av ett bord om där varit mycket smulor och damm. På något sätt sitter det väl i ryggmärgen att försöka få fotona ”estetiskt tilltalande”.

Men det kunde gott få bli ett slut på det nu.
Jag har skrivit i ett dokument som handlar om flytten så här:
Jag har så länge varit andra till lags, i olika livskeden, privat och på jobbet. Nu räcker det.

Tar nästan varje dag med mig någon grönväxt till huset.

Igår såg jag på ”Sådant liv” – tror programmet i Sveriges TV heter så och det handlade om Niklas Strömstedt som bland annat gästades av härliga Jonas Gardell. De hade tillsammans skrivit en låt som handlade om åldrande.

Jonas undrade varför vi talar om att någon ser välbevarad ut. Alltså att hen lyckats dölja sin ålder, eller ser yngre ut än hen är, eller annars bara haft förmågan att se fräsch ut genom åren.

– Att kallas välbevarad kan väl bara vara en komplimang för en mumie, sa Jonas.
Jag håller med. Eller om du är en konserverad, inlagd gurka.

Vill någon ha tre kaktusar?

Jag kan inte plantera om kaktusar och de här är många år gamla. Den bruna i främsta krukan kan säkert slängas, men den har en liten bebis intill sig. Kaktusarna är ungefär 15–20 centimeter höga. Lite synd att slänga dem utan att fråga om det finns någon tokig kaktusvän som förbarmar sig över dem 🙂

Kaktusen på bilden här under tänkte jag behålla.

Möblerade om lite på fönsterbrädet i köket. Har många saker i glas och ibland då någon grönväxt tappar blad, eller ”ynglar av sig”, sätter jag dem att rotas här.

Min gröna oas

Måndagar och tisdagar hinner jag sällan titta in hos mina bloggvänner. Hoppas att ni har förståelse för det.
Produktionstakten är hård med Nya Östis, men det vet ni alla som följt min blogg en längre tid.

Pauser har jag ändå börjat rita in i kalendern och i dag i samband med lunchen besökte jag Tokmanni (uttalas på finska Tåkkmanni med korta vokaler hela vägen). Har svenska vänner i Lovisa som döpt affärskedjan till Tokmannen, uttalat helt på svenska, liksom den tokiga mannen 🙂

Där köpte jag tre grönväxter för tio euro. Två av dem syns på bilden här. Och jag tycker mycket om mina små gröna hörnor, oaser, här hemma ❤

Den svarta flaskan till höger är en James Bond-flaska med motiv från filmen Quantum of Solace. Den HAR innehållit en flaska Limited Edition of Smirnoff, men den är tom sedan länge 😀

Ser nog lite ut som en rövare…

Men jag vill börja vänja mig vid att använda mun- och nässkydd då jag rör mig i lite större folksamlingar.

Det krävdes inte många minuter för mig att vänja mig vid skyddet.

Installerade också coronablinkern i går. En app utfärdad av institutet för hälsa och välfärd.

Den här appen väcker diskussion men på bara ett dygn hade den laddats ner av 900 000 finländare. Målet var att en miljon skulle ladda ner den på en månad.

Det är Pirkkas och Gottfrids namnsdag i dag. Eftersom Pirkka är ett varumärke i K-kedjan delade K-Supermarket i Lovisa ut gratis rosor till sina kunder. Vad glad man blev!

Jag håller på att bygga upp en liten grön oas med krukväxter och glasföremål i köket. Den lilla flaskan hittade jag på loppis i Ekenäs, kostade bara tre euro.