Gud

Så mycket väntans tider nu

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Vårglädje utanför optikern på Alexandersgatan.

Tålamod. Det är något jag inte alltid haft, men som jag insett att behövs många gånger.
Jag brukar säga om Gud vill, som Gud vill. Då stressar jag inte själv fram beslut eller svar som inte går att få just nu. Vissa saker kräver tid och tålamod. Jag varken kan eller ska påverka allt.
Jag ska ha tålamod och känna tillit.

Vädret är också som det är. Inget som jag kan påverka. Visst vill jag ha vår, värme och sol och jag längtar efter sommaren. Tids nog kommer den.

Jag väntar på beslut i en del frågor som känns viktiga för mig.
Men de är saker som jag inte själv kan påverka. Jag kan bara ha tålamod och försöka känna tillit. Det blir som det blir, och hur det än blir får jag räkna med att resultatet går att leva med.

Det som är meningen att ske, det sker. Var det inte meningen att det skulle gå precis såsom jag ville kommer jag i framtiden att förstå varför det blev som det blev.

Tack Gud för alla vänner!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Som gamla skolkamrater och ödessystrar har Martina och jag massor att prata om.
Selfiepinnen kom åter till användning 🙂

Martina och jag har känt varandra sedan vi gick i skolan och vi blev studenter nästan samtidigt. Sedan förde livet oss på olika vägar som inte korsades så ofta. Men kontakten har aldrig brutits helt.
Och med liknande erfarenheter i bagaget har vi massor att prata om. Martina hittade tillbaka till sin man vilket jag är oerhört glad för. Och hon har hjälpt mig massor, via yrkets vägnar men också som en nära vän.
Så jag tackar verkligen Gud för alla de vänner jag har, både här som jag bor men också alla jag lärt mig känna via bloggen.

Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.
Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.

Martina hade med sig allt möjligt smått och gott, bland annat den här blomman. Det var så märkligt, för tidigare på dagen hade jag tänkt att jag borde köpa en liten blomma i gult som skulle pigga upp köksfönstret.
Märkligt var det också att den skiva med musik som jag lät spela först då vi högg in på ostbrickan och vinet var en skiva som Martina hade lyssna på mycket då hennes liv var som tyngst. Låtar hon grät till då, men som nu kändes fina att lyssna på.

Tack Martina för allt du gjort och gör för mig ❤
Och tack också alla andra – släkt och vänner som vet att jag fortfarande behöver stöd för att komma över det som hände i somras ❤