Våga vara den du är

Ett av många Guds underverk. Och jag gillar att fotografera dem.

Vi människor bär på alla möjliga olika rädslor, funderingar, tankar. Vi tror att vi är ensamma om dem.

Men så fort vi vågar prata om det som bekymrar oss – vare sig det är stora eller små frågor – upplever vi ofta att det finns andra som sitter och grubblar på samma saker.

Det här har jag erfarit många gånger då jag talat med vänner och bekanta. Vi har börjat skratta och vi känner lättnad. Vi hade allt möjligt gemensamt. Varför hade vi inte vågat tala om det tidigare?

Så jag tycker att vi ska försöka tänka så här: ”Om vi vågar prata om det som tynger oss – om vi vågar blotta det vi kallar våra svagheter. Då är vi starka. De som eventuellt pekar finger åt oss och skrattar bakom våra ryggar – de är svaga”.

Jag vet också att den person jag eventuellt vill dela min framtid med ska vara en stark person. En människa som är du med sig själv, som vågar tala öppet om allt i livet och som vill möta mig sådan som jag är.

Det är att ställa stora krav då man är 54 år gammal.
Men det är också då som man vet vad man är värd.
Bara det absolut bästa ❤

Tanten med selfiepinnen…

… invigde balkongen i dag. Den sextonde mars. Det var tidigt!
Hon hade köpt pärlhyacinter och hastade ut med dem direkt efter jobbet. Temperaturen låg väl på cirka +20 – +25. Behagligt värre.
Hon läste en tidning, skrev dagbok för hand, hällde upp ett glas vitt, plirade mot solen, kände värmen i ansiktet, hörde ett dovt surr och såg en stor fluga eller en humla. Hon hann inte bedöma vad det var, men något som var tidigt i farten för årstiden i alla fall och garanterat inte en helikopter.

Tanten filosoferade med slutna ögon. Tänkte att livet är här och nu. En bekant till henne avled knall och fall i söndags, en annan har insjuknat i cancer.
Hon kände inget dåligt samvete för att hon inte gjorde något i hushållet som någon annan hade tyckt att hon kanske borde ha gjort innan hon började njuta så där bara – av sol och tidning och vin!
Tanten tog en bild av sig själv och tänkte att livet ändå är ganska gudagott.

Tanten och selfiepinnen.
Tanten och selfiepinnen.
Pärlhyacinterna gör sig redo för att komma fram.
Pärlhyacinterna gör sig redo för att komma fram.
Tulpanerna håller på att blomma ut men är vackra ändå.
Tulpanerna håller på att blomma ut men är vackra ändå.
Ett av Guds många underverk.
Ett av Guds många underverk.

Olika bilder av samma rosor

På första bilden fick rosorna riktigt bra färg, men stolarna i bakgrunden störde mig lite.
På första bilden fick rosorna riktigt bra färg, men stolarna
i bakgrunden störde mig lite.
På den andra bilden blev rosorna på något sätt blekare och bakgrunden inte lika varm.
På den andra bilden blev rosorna på något sätt blekare
och bakgrunden inte lika varm.

Kanske färgen ändrades då jag flyttade blommorna lite närmare väggen för att få en enhetlig bakgrund. Ljuset från lampan ovanför köksbordet träffar inte blommorna på samma sätt.

Jag hade kunnat välja att inte visa de amatörmässiga bilderna.
Men jag har ju alltid sagt att det här inte är en blogg där allt ska vara perfekt.

Rosorna på bilderna högst uppe är fotograferade med mobilen, och rosorna nere med min EOS 400D. Jag knäppte tre på raken och har inte bearbetat bilderna på något sätt. Ingen extra skärpa, ingen färg till eller bort.

Några av Guds underverk.
Några av Guds underverk.
Varje blomma är ett konstverk.
Varje blomma är ett konstverk.
"Jag tänkte att vi kunde behöva ett fång med blommor" sa maken när han kom hem med dem i dag.  Ja, det måste inte alltid finns en speciell anledning då man köper blommor. De är alltid fina!
”Jag tänkte att vi kunde behöva ett fång med blommor”
sa maken när han kom hem med dem i dag.
Ja, det måste inte alltid finns en speciell anledning då man köper blommor.
De är alltid fina!