Kom-ihåg-att-fota, har redan etsat sig in i min hjärna.
Sedan var det en annan sak jag hade tänkt på länge. Att komma iväg till biblioteket som ligger bara ett par stenkast från mitt hem. Bilden tog jag på väg dit.
Men varför bara tänka ”jag borde gå dit”. Res dig upp, stig in i icebugsen, gå iväg!
En enorm skärpning pågår alltså här. Snart är jag vassare än vass och den skarpaste kniven i lådan.
Vi har en del sådana där roliga uttryck i Svenskfinland. Bland annat kan vi säga om någon som inte riktigt hänger med, någon som är lite ”borta med vinden” att hen inte har alla sina Mumin eller Mumisar i dalen.
Men nu har jag också snart det! Hemma läser jag två böcker om Tove Jansson, långsamt, för att jag äger dem. I dag lånade jag den här boken. Tjock som bara den med över 600 sidor och väger uppskattningsvis ett par kilo.
Hur långt jag kommer i denna bok på den månad jag har tid på mig att läsa vet jag inte. Men jag har i alla fall kommit till bibban och fått med mig hem en bok därifrån. HURRA! Och så blev det ju några steg också.
Ett HURRA till, då det för perioden torsdag 22 januari–onsdag 28 januari blev hela 17.435 steg. Rekord i år!
Kom ihåg att ta foton, uppmanar jag mig själv då och då. Sedan pilar jag iväg. Putsar bilen fri från nyfallen snö. Glömde fota. Lastar in tomflaskor i baksätet. Glömde att fota. Förde bort tomflaskorna med grannen. Glömde fota. Hämtar syrran, kör till olika platser i olika ärenden. Inga foton. Men lika bra så kanske för det var jag som satt bakom ratten.
Kom så till S-Market och tog min kundvagn. Just det. Kom ihåg foton! Matleveransrobotar på laddning inne i varma vindfånget. Dessa härliga små filurer.
Sedan åter olika ärenden och slutligen skottar jag snö hos mamma, men inga bildbevis därifrån heller 😀
När jag kom hem och packade upp kom jag åter ihåg, bloggbilderna! Då ska jag visa något jag blir lite irriterad på. Då en del av toppingen på Runebergstårtan har fastnat i asken! Ett sådant världsproblem. Här bleknar alla nyheter om den trumpna bebisen på andra sidan Atlanten.
Runebergsdagen firas här den 5 februari så jag är ute i god tid med smaskandet 🙂
Och torsdag som det är. Summering av veckans steg. Andra bästa resultatet för i år, fastän jag inte tävlar med någon, så statistiknörd är jag ju i alla fall. 15 650 totalt. Som mest 3600, som minst 300 en dag då jag inte ens gick ut hemifrån 😀
Fredag, lördag, söndag lugnare dagar (tror jag). Då ska jag njuta av att läsa mina vänners bloggar, av vilka jag bara hunnit besöka en bråkdel de senaste dagarna.
Söndagen har många teman, bland dem skyltar och veckans foton, som Åke uppfunnit. Temat är fritt och det är skönt, så nu blir det en bildkavalkad, med foton bland annat från gårdagens innebandyresa.
Paus i legendariska Lahnajärvi som nu öppnat igen och byggts om så det är väldigt snyggt därinne. Bland vänner och bekanta kallade vi det här förr Braxensjön, men något svenskt namn har platsen inte.
Innan motorvägen mellan Åbo och Helsingfors fanns gick här bara en riksväg och då stannade miljontals människor genom åren vid vackra Lahnajärvi. När trafikflödet ändrades drastiskt gick kafeterian i konkurs, men nu är den öppen igen. Härligt, nostalgiskt! Så det blev dagens skyltningar!
Här har vi varit på väg tre timmar och fyrtio minuter. Närmar oss destinationen Mynämäki. Bussen ser ganska tom ut, men bakom mig, på de bakersta raderna, satt flera personer. När vi kom hem hade vi tre personer från laget med oss och de satt framme i bussen.
Det är mysigt att åka buss. Ibland tänker jag på korta resor att man hinner knappt öppna och tömma en burk med läsk eller lonkero innan man ska stiga av och gå på match. Men nu tog resan inklusive paus nästan fyra timmar i en riktning, så man hann koppla av.
Någon läser böcker, någon handarbetar, andra ser på film eller olika tv-sändningar via telefonerna och surfplattor. Somliga spelar spel på telefon eller så njuter man bara av det förbisusande landskapet. Nu var det ändå sådan dimma att man knappt såg skyltarna längs vägen och efter halv fem blev det mörkt också. Det regnade och var +5 grader i västra Finland.
Framme vid Hani-halli i Mynämäki. Det här är supportrarnas buss, laget kom ett par timmar tidigare i en nästan likadan.
Jim Lill-Smeds och Conny Lindblom innan nedsläpp i matchen SBS Wirmo-Tor.
Och här är laget samlat inför andra periodens start. Då var ställningen 2-0 till hemmalaget. Vi kvitterade sedan till 2-2 och gick till ledningen 2-3, men, men… slutligen blev det en svidande förlust med siffrorna 4-3 i en match som var mycket jämn.
Nåja. På hemvägen stannade vi och fikade. Jag köpte en macka och en ljushållare med Muminmotiv. Den som är närmast kameran har jag haft länge. Den som har röda hjärtan där bakom är ny.
Det är farligt att låta mig gå förbi hyllor med mumingrejer… för det mesta kan jag inte heller bara gå förbi dem utan att någon fastnar i mina händer. Kalla det tröst för förlusten denna gång, eller impulsköp. Bägge benämningarna stämmer.
Och hälsostegens antal igår blev 3600, brukar bli lite fler då vi är på match. Så den är motion även för mig 😀 Vi glömmer det jag äter och dricker i bussen.
Mellan minus 7 och minus 9 grader från morgon till kväll. Här står jag vid Karlskronabulevarden och väntar på en leverans av tändrosor som en bekant till mig tillverkar. De är helt fenomenala då man ska elda. Använder lite papper som eldstände också men behövs inte mycket av den varan och EN tändros räcker också per eldning. Att elda med torr björkved är för mig självklart.
Klockan är närmare tre på eftermiddagen och jag har skött några ärenden på stan. Har varit en intressant dag, och eventuellt knöt jag också kontakten med ytterligare en uppdragsgivare.
Det finns många tidskrifter i Svenskfinland, somliga av dem kommer ut bara några gånger per år, men för min del som frilansare – många bäckar små blir en lite större å av inkomster som behövs för att jag ensam ska klara månadens utgifter. Hittills har det gått bra och jag har förhoppningar om att klara mig fram till pensionen i maj 2027.
Om jag får fortsätta vara frisk fortsätter jag nog jobba även som pensionär, men kanske i lugnare takt?
In i kategorin Hälsostegen 2026 kan jag skriva 16 300 steg för vecka ett i januari. Som tidigare sagt, vet att många går mer än så på bara en dag, men jag tävlar inte med någon, inte ens med mig själv. Mer än att jag ska ut varje dag, och blir det ena dagen 1200 steg och den andra 3600, såsom det blivit under årets första vecka – då är jag SÅ nöjd med mig själv 🙂
Ett ganska fint fönster fotograferat inne hos en fotograf på Alexandersgården för några veckor sedan. Vi hade en kurs med Nya Östis och kollegan John och jag besökte Pikkunes studio för att utföra vårt uppdrag.
Lika grått som det var då är det också nu. Plus fem grader, mörkt vid tretiden, regn.
Igår när vi tog supporterbussen till Kyrkslätt var det storm. Den tog flera gånger rejält tag i bussen, men på hemvägen var det inte längre busväder.
Kanske det här duger som ett färgsprakande bidrag på den nästsista dagen i Färgsprakande november hos LillaSyster. Mest blått och vitt, men lite grönt och rött där borta också 😂
Tyvärr blev det förlust med siffrorna 6–2 mot Rangers. Två perioder av tre hängde vi bra med och gudsonen Conny gjorde ett mål och blev utsedd till Tors bästa spelare i matchen.
I torsdags fick jag ihop över 5600 steg då vi inte hade bil och skulle föra varor till mamma.
Igår blev det kring 1600, så det var inte så mycket och i dag har det blivit 2600 då jag gått till affären, lagt ett vykort på postlådan och hämtat in ved. Så jag är helt nöjd med att jag kommit ut varje dag och att mitt knä samarbetat med övriga kroppen.
Rådmansgränd. Här har det hänt mycket sedan 2017, då jag skrev det här och det här.
Gränden har pyntats lite extra inför jul. Granarna finns där tillfälligt. Hur de andra träden vuxit på sju år ser man bra om man jämför bilderna från 2017 med dagens.
Igår kväll promenerade jag hem från ett jobbuppdrag. Har ju inte bil nu, inte ens lånebil då den kräver reparation, så det är mycket som ska planeras med jobb och hur vi handlar till mamma osv.
Men det är bra att ibland tvingas tänka i andra banor och det blir en del hälsosteg också. Inte mer än 2000 igår och 2500 dagen innan, men alltid bättre så än inga steg alls. Och jag har ju det där med knäproblemet i färskt minne, så jag är mycket tacksam för att kunna ta mig fram till fots överlag.
Klockan är strax före halv åtta på kvällen här och det är lugnt i lilla Lovisa. Ett par grader kallt och med icebugs kändes det tryggt att gå.
I natt lär det ha varit -10 grader men nu ska vi ha några dagar med plusgrader framför oss. Få se om det verkligen blir +8 såsom utlovats.
Måndag igen! Och den sista i oktober månad. Sedan går vi in i den troligtvis lonkero-grå november månaden 😀 Första måndagen i den månaden kommer min lilla åldersrelaterade förtida arbetspension, alltid lika välkommet för en hårt stretande frilansreporter.
Handgjorda praliner från Uleåborg (Oulu), köpta på Mat- och vinmässan i fredags. Jag äter högst en om dagen, och det görs med andakt som vi brukar säga.
Här har vi en del av alla smaker man kunde välja på. Kan ge er några översättningar:
Nu ska jag snart spatsera iväg för att hämta lånebilen som jag behöver på ett uppdrag imorgon. Jag är ju med i Folkhälsans Hälsostegen-kampanj i oktober också i år, men jag har inte gjort så stort nummer av det eftersom jag inte har några högt uppsatta mål med promenaderna. Jag går bara för att få frisk luft och för att benen ska få lite rörelse.
Jag får väl ta i trä, knacka i mitt huvud, då jag säger att mitt knä nu varit i bra form några veckor… men, jag tar stavarna för säkerhets skull.
Spegelvänd bild blev det igen och bister ser jag ut 😀 Men bister är jag inte. Det var mer det att här krävdes koncentration för att få bilden att lyckas. Tog bara EN enda. Numera är jag ju inte särdeles kritisk då det gäller foton av mig själv.
Jag har alltså precis hämtat dagens Nya Östis från postlådan 🙂
Det blev rätt många hälsosteg, runt 3000, vilket jag tycker är bra. Andra som ”tjuppar runt mer aktivt” tycker kanske inte att tretusen är mycket. För mig är det huvudsaken att jag är igång på olika sätt. ”Tjuppa” är slang hos oss och betyder springa, kuta runt, vara i rörelse.
I dag var det som vanligt med ärenden för mamma. Började dock ändå med egna ärenden i Tokmanni. Skulle ha en ny musmatta med handledsstöd, eftersom den gamla gått sönder och nåt slags gel rinner ut 😂 Hittar inte någon annanstans en liknande i vår stad så jag beställde via nätet och får vänta en vecka på den. Men inhemskt, beställde via Tokmanni och inte via Temu fastän det hade varit jättebilligt. Beställer INGET från Temu. Punkt.
Fortsatt kallt väder här. Mulet, plus sju grader. Inte mycket man kan göra åt det.
Köpte sommarens måste-grej. En stav med vars hjälp man kan blåsa stora såpbubblor ❤ Sedan då det blir lite varmare ska jag ut nånstans och testa den. Länge leve barnasinnet!
Igår togs vintergardinen bort från köket och för tillfället ser där nu ut såhär. Elementen har jag tänkt stänga från och med sista april så att el-fakturan för maj månad minskar rejält. Få se om vi har många kalla nätter kvar. Lyser solen på dagen värms huset upp, men är det mulet och blåsigt kan det nog hända att jag måste klä mig varmt någon vecka till.
Vet inte heller när fönstertätningarna kan avlägsnas, men nog måste det ju kunna ske i maj, hoppas jag 😀 Att sedan få öppna fönstret för första gången denna vår eller i sommar, det ska bli härligt ❤
Jag har nu bott här i Äppelviken nästan exakt tio månader. Flyttade permanent hit den första juli 2024 fastän jag hyrde bostaden redan från juni för att få tid för flytten vid sidan om ett hektiskt jobb. Så maj och juni är månader som jag ännu inte upplevt i gamla trähuset och i dess trädgård.
Ett par arbetsvyer från igår, då jag besökte en fabrikslokal som fått nytt liv i stadsdelen Nystan. Artikeln om den publiceras imorgon i Nya Östis.
För prenumeranter finns artikeln att läsa redan nu – här.
Här syns några egnahemshus på Artitellerigatan. Inte så ofta jag är där i Nystan, men då som jag promenerade aktivt gjorde jag svängar från Chiewitzgatan hit.
I dag noterar jag inte längre så ofta här i bloggen de hälsosteg eller hälsotramp på cykel som jag gör. Det där med att visa sig duktig är inte alls min stil. Blir det 3000 steg vissa dagar är jag riktigt nöjd, ibland blir det fler.
Jag promenerar sällan numera för att samla steg, jag försöker istället vara aktiv under dagarna genom att vistas ute. Lånar bil bara då jag måste på grund av stora veckoinköp till exempel till mamma, eller då jag ska på jobb och avståndet är långt eller vädret dåligt.
En julklapp av en vän, lakritsdelikatesser. Och en sådan här fin hälsning kan jag inte slänga bort innan jag har fått en förevigad på bloggen. Den passar också under kategorin Tänkvärt – citat.
Jag har lite glömt bort att notera mina hälsosteg här på bloggen. Jag har inte promenerat regelbundet varje dag för att få minst 2500 steg, men jag har varit ute nästan alla dagar ändå. Igår fick jag ihop 3700 steg. Kylan och den myckna snön har bidragit till att utevistelserna blivit något färre, men jag har rört på mig och också ändrat en del kostvanor. Sådant som är lätt att ändra, att till exempel allt oftare avstå från vitt bröd.
Och så sätter jag också ut en bonusskylt, ett minne från läsarresan 2023 i maj. Fler skyltar och länkar till bloggar med skyltningar hittar du här hos BP.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 