hälsosteg

En kladdkaka sitter sällan fel

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Dagens arbetsvy, inte illa alls. Gjorde en födelsedagsintervju, sker rätt ofta på kafeteria såhär på vintern och tidig vår.
Den röda fläcken på tallriken är INTE ketchup 😂 Det är hallonsylt. Så gott!
Jag dricker ganska sällan kaffe, kokar aldrig hemma, bara om jag har gäster som vill ha kaffe.
Men går jag på kafé väljer jag ljusrostat som jag har märkt att passar min mage.

På väg till intervjun såg jag de första gässen flyga över staden. De hade sina karaktäristiska läten. På något sätt kändes det nog nu som om de skrek lite argt för att det är så kallt. Protest! Var är våren?

Vi har också en fasantupp i trädgården som redan högljutt börjat gasta, kärlekskrank som den verkar vara. Den sitter inne i en stor granhäck och bara huvudet syns där den spanar åt alla väderstreck.

Alexandersgatan i närheten av Café Favorit. Har varit en mulen dag och inte varmare än +2 grader, så tålamodet prövas för den som vill ha värme. Samtidigt vet jag att det inte ÄR vår riktigt än 🙂 Det är något där mitt emellan. Inte kall vinter mer, men grönskan och knopparna på träden får vi vänta på lite till.

Sitter nu och kollar Lovisa fullmäktiges möte som strömmas på nätet.

Det finns en massa intressanta och roliga utmaningar i Blogglandia.
Klimakteriehäxans onsdagsutmaning är en av dem, och Orsakullans Bloggstafetten en annan.
Jag har bägge på min agenda, få sedan ser när jag hinner ta itu med dem 🙂

Men vill ändå presentera dem för er som läser min blogg, kanske någon av er som bloggar själva blir intresserade. Eller om ni inte vill skriva själva så finns det intressant att läsa hos dem, och även hos andra som jag har med i min bloggroll på startsidan.

Och ännu en sak! På startsidan finns utlottningen av klisterbilder med Mumintema. Kostar inget att delta.
Klicka på bilden, skriv en kommentar, och du är med i lottningen som sker senast på söndagskvällen.

Hälsosteg 12.3–18.3: 12 150. Hade ett par lugna hemmadagar som inverkade, men försöker annars gå korta sträckor varje dag. Väntar mycket på att få ta fram cykeln och i lite varmare väder komma ut på ”längre utfärder”.

Fastekalender i dag: Visa nåd.
AI Overview beskriver det, enligt min åsikt rätt bra, så här: Att visa nåd innebär att vara barmhärtig, förlåtande och mild mot någon, även när denna person kanske förtjänar straff eller är i en svår situation. Det handlar om att ge en andra chans, visa medkänsla och kärlek utan krav på motprestation. Nåd kan också betyda att sänka kraven och inte vara för hård mot sig själv eller andra.

HGSH – här var det trängsel

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Nu ska ni få se och höra något roligt och då gör jag det som fastekalendern säger att jag ska göra: Sprid gott omkring dig.

Att sprida gott kan ju betyda så mycket från att donera pengar, säga något vänligt till någon, bjuda på ett leende eller berätta en rolig historia. Mest tänker jag på att bemöta andra såsom man själv vill bli bemött. Det är inte alltid så lätt, men har vi det i åtanke så finns det många situationer då vi kan tänka just på det. Hur skulle jag vilja bli bemött?

Dagens bilder går under kategorin Hur galet som helst, men även under Arbetsvyer, eftersom jag var i det nya daghemmet Pärlan där dörrarna var öppna tre timmar för allmänheten i dag. Tillströmningen av intresserade var enorm. Här syns en del av skorna vid entrén, för man fick inte ha skor på sig där inne.

Daghemmet är tvåspråkigt och har plats för 150 barn och 40 anställda. Mycket av interiören går i trä. Till exempel de här skojiga speglarna som såväl barn som vuxna kan ha roligt vid 😀

Mer om daghemmets öppna-dörrar-afton kan ni läsa i Nya Östis den 19 mars.

Daghemmet är enormt men väldigt fint och fräscht. Var svårt att få en bild som visade hela byggnaden, hade behövts ett foto med drönare.

Och sedan det galnaste av allt. En annan bilist hade parkerat så nära vår bil att det var omöjligt att ta sig in via dörren till förarsätet…

Då gav jag mig på vansinnesförsöket att klättra in via passagerarens framsäte, över växelspaken och… Jag klarade det!!!

Kanske det var en syn för någon som kollade i smyg, men jag har gjort det här förr, dock var det 10-15 kilo sedan… men det viktigaste för mig var att jag inte fick kramp i benen eller fastnade på annat sätt och därmed inte behövde brandkårens eller annan assistens att komma loss 😂💪

Veckans hälsosteg: 15 200.

19 februari – hjälp någon

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Fastekalendern ber oss idag hjälpa någon. För mig passade det utmärkt med den utmaningen, för torsdagar är de dagar vi kallar anhörigvårdsdagar. Min syster och jag hjälper mamma. Vi handlar till henne och till oss själva, och ofta har vi min granne med oss så att också hon får veckohandla då hon saknar bil.

Då ser det ofta ut såhär när vi kommit genom kassan.

Mat och annat nödvändigt för hem och hushåll åt fyra personer.

Hos mamma hjälpte vi också fåglarna. Snö täcker marken och det är minus tio grader. Fåglarna behöver mycket mat.

Som tack för att vi bjuder skjuts åt grannen brukar hon ibland bära in ved till mig, så nu har också hon hjälpt någon i dag.

Nu ska jag rada veden i korgar och ställningar och så börjar jag elda.

Igår var det stor spänning i OS-hockeyn då vi hade en liten målvaktstabbe som gav Schweiz ledningen med 0-1. Sedan gjorde schweizarna ännu 0-2 och det såg inte bra ut för Finland…

Jag hör ju till de stora optimisterna som tror på mitt lag ända till slutet. Om laget ligger under 3-0, två minuter före fulltid kan jag ge slaget förlorat, men jag vet också att man kan göra tre mål på en minut…

Nu reducerade Finland till 2-1 då kanske sex minuter återstod och sedan kvitterade vi till 2-2 och vann i förlängningen. Imorgon väntar Kanada… det blir en tuff drabbning.

Trist att Sverige föll ur turneringen. Jag hejar alltid på Sverige då det är så att SWE inte möter Finland.

Hälsostegen för 12.2–18.2 blev inte fler än 11.680 då jag hade ett par dagar som jag bara vilade hemma. Dagar som verkligen behövdes. Och nu borde det bli mildare om en vecka. Men få se. Noll grader skulle ju kännas som rena rama sommarvärmen!

Gillar att ta bilder med nattinställning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… med mobiltelefonens kamera. Och nu har det ofta blivit så att jag hinner skriva inlägg först mot kvällen.

Här är jag på väg hem från en träff med ett par vänner. Jag har vänt ryggen mot hemmet och fotograferar mot norr. Där syns legendariska hotell-restaurang Zilton till höger, den gula byggnaden i två våningar. Den är stängd nu och till salu i väntan på nya ägare.

Det snöar lätt, har nog nu kommit kanske fem centimeter. Skottade källartrappan i dag, blir att ta nya tag med det imorgon eller på fredag innan bastuturen.

En eller ett par timmar med socialt umgänge, utbyte av tankar om allt från det lokala till världsläget. Det gör mig gott.

Hann sedan hem för att se en del av sista perioden mellan Finland och Slovakien i herrarnas OS-hockey. På bilden en av våra målvakter, Juuse Saros.

I dag eldade jag på dagen för att jag hade annat att göra på kvällen. Så planeras dag för dag nu vintertid. Imorgon kan jag inte elda på dagen då vi har anhörigvården, och på kvällen har Tor hemmamatch. Så det enda som känns lite trist är att jag inte kan gå och se på den eftersom jag måste elda. Men jag köper matchen och kollar den i direktsändning via datorn.

Det förutspås -18 grader natten mellan torsdag och fredag, så jag kan inte lämna kakelugnen kall.

Har allt möjligt på gång, både jobbrelaterat och annat, men nuförtiden vill jag inte så gärna berätta något innan saker och ting är så att säga ”klappade och klara” 🙂

Hälsostegen 5–11 februari, bronsplats för i år, 16 100, och totalt 92 735 sedan årets början.

Snart är jag skarpaste kniven i lådan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Kom-ihåg-att-fota, har redan etsat sig in i min hjärna.

Sedan var det en annan sak jag hade tänkt på länge. Att komma iväg till biblioteket som ligger bara ett par stenkast från mitt hem. Bilden tog jag på väg dit.

Men varför bara tänka ”jag borde gå dit”. Res dig upp, stig in i icebugsen, gå iväg!

En enorm skärpning pågår alltså här. Snart är jag vassare än vass och den skarpaste kniven i lådan.

Vi har en del sådana där roliga uttryck i Svenskfinland. Bland annat kan vi säga om någon som inte riktigt hänger med, någon som är lite ”borta med vinden” att hen inte har alla sina Mumin eller Mumisar i dalen.

Men nu har jag också snart det! Hemma läser jag två böcker om Tove Jansson, långsamt, för att jag äger dem. I dag lånade jag den här boken. Tjock som bara den med över 600 sidor och väger uppskattningsvis ett par kilo.

Hur långt jag kommer i denna bok på den månad jag har tid på mig att läsa vet jag inte. Men jag har i alla fall kommit till bibban och fått med mig hem en bok därifrån. HURRA! Och så blev det ju några steg också.

Ett HURRA till, då det för perioden torsdag 22 januari–onsdag 28 januari blev hela 17.435 steg. Rekord i år!

Robotar på laddning och Runebergstårta i god tid

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, uppmanar jag mig själv då och då. Sedan pilar jag iväg. Putsar bilen fri från nyfallen snö. Glömde fota. Lastar in tomflaskor i baksätet. Glömde att fota. Förde bort tomflaskorna med grannen. Glömde fota. Hämtar syrran, kör till olika platser i olika ärenden. Inga foton. Men lika bra så kanske för det var jag som satt bakom ratten.

Kom så till S-Market och tog min kundvagn. Just det. Kom ihåg foton! Matleveransrobotar på laddning inne i varma vindfånget. Dessa härliga små filurer.

Sedan åter olika ärenden och slutligen skottar jag snö hos mamma, men inga bildbevis därifrån heller 😀

När jag kom hem och packade upp kom jag åter ihåg, bloggbilderna! Då ska jag visa något jag blir lite irriterad på. Då en del av toppingen på Runebergstårtan har fastnat i asken! Ett sådant världsproblem. Här bleknar alla nyheter om den trumpna bebisen på andra sidan Atlanten.

Runebergsdagen firas här den 5 februari så jag är ute i god tid med smaskandet 🙂

Och torsdag som det är. Summering av veckans steg. Andra bästa resultatet för i år, fastän jag inte tävlar med någon, så statistiknörd är jag ju i alla fall. 15 650 totalt. Som mest 3600, som minst 300 en dag då jag inte ens gick ut hemifrån 😀

Fredag, lördag, söndag lugnare dagar (tror jag). Då ska jag njuta av att läsa mina vänners bloggar, av vilka jag bara hunnit besöka en bråkdel de senaste dagarna.

Bildkavalkad på skyltsöndag

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Söndagen har många teman, bland dem skyltar och veckans foton, som Åke uppfunnit. Temat är fritt och det är skönt, så nu blir det en bildkavalkad, med foton bland annat från gårdagens innebandyresa.

Paus i legendariska Lahnajärvi som nu öppnat igen och byggts om så det är väldigt snyggt därinne. Bland vänner och bekanta kallade vi det här förr Braxensjön, men något svenskt namn har platsen inte.

Innan motorvägen mellan Åbo och Helsingfors fanns gick här bara en riksväg och då stannade miljontals människor genom åren vid vackra Lahnajärvi. När trafikflödet ändrades drastiskt gick kafeterian i konkurs, men nu är den öppen igen. Härligt, nostalgiskt! Så det blev dagens skyltningar!

Här har vi varit på väg tre timmar och fyrtio minuter. Närmar oss destinationen Mynämäki. Bussen ser ganska tom ut, men bakom mig, på de bakersta raderna, satt flera personer. När vi kom hem hade vi tre personer från laget med oss och de satt framme i bussen.

Det är mysigt att åka buss. Ibland tänker jag på korta resor att man hinner knappt öppna och tömma en burk med läsk eller lonkero innan man ska stiga av och gå på match. Men nu tog resan inklusive paus nästan fyra timmar i en riktning, så man hann koppla av.

Någon läser böcker, någon handarbetar, andra ser på film eller olika tv-sändningar via telefonerna och surfplattor. Somliga spelar spel på telefon eller så njuter man bara av det förbisusande landskapet. Nu var det ändå sådan dimma att man knappt såg skyltarna längs vägen och efter halv fem blev det mörkt också. Det regnade och var +5 grader i västra Finland.

Framme vid Hani-halli i Mynämäki. Det här är supportrarnas buss, laget kom ett par timmar tidigare i en nästan likadan.

Jim Lill-Smeds och Conny Lindblom innan nedsläpp i matchen SBS Wirmo-Tor.

Och här är laget samlat inför andra periodens start. Då var ställningen 2-0 till hemmalaget. Vi kvitterade sedan till 2-2 och gick till ledningen 2-3, men, men… slutligen blev det en svidande förlust med siffrorna 4-3 i en match som var mycket jämn.

Nåja. På hemvägen stannade vi och fikade. Jag köpte en macka och en ljushållare med Muminmotiv. Den som är närmast kameran har jag haft länge. Den som har röda hjärtan där bakom är ny.

Det är farligt att låta mig gå förbi hyllor med mumingrejer… för det mesta kan jag inte heller bara gå förbi dem utan att någon fastnar i mina händer. Kalla det tröst för förlusten denna gång, eller impulsköp. Bägge benämningarna stämmer.

Och hälsostegens antal igår blev 3600, brukar bli lite fler då vi är på match. Så den är motion även för mig 😀 Vi glömmer det jag äter och dricker i bussen.

Första veckan av januari avklarad

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mellan minus 7 och minus 9 grader från morgon till kväll. Här står jag vid Karlskronabulevarden och väntar på en leverans av tändrosor som en bekant till mig tillverkar. De är helt fenomenala då man ska elda. Använder lite papper som eldstände också men behövs inte mycket av den varan och EN tändros räcker också per eldning. Att elda med torr björkved är för mig självklart.

Klockan är närmare tre på eftermiddagen och jag har skött några ärenden på stan. Har varit en intressant dag, och eventuellt knöt jag också kontakten med ytterligare en uppdragsgivare.

Det finns många tidskrifter i Svenskfinland, somliga av dem kommer ut bara några gånger per år, men för min del som frilansare – många bäckar små blir en lite större å av inkomster som behövs för att jag ensam ska klara månadens utgifter. Hittills har det gått bra och jag har förhoppningar om att klara mig fram till pensionen i maj 2027.

Om jag får fortsätta vara frisk fortsätter jag nog jobba även som pensionär, men kanske i lugnare takt?

In i kategorin Hälsostegen 2026 kan jag skriva 16 300 steg för vecka ett i januari. Som tidigare sagt, vet att många går mer än så på bara en dag, men jag tävlar inte med någon, inte ens med mig själv. Mer än att jag ska ut varje dag, och blir det ena dagen 1200 steg och den andra 3600, såsom det blivit under årets första vecka – då är jag SÅ nöjd med mig själv 🙂

Gråare än grått, och varmt där ute

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ett ganska fint fönster fotograferat inne hos en fotograf på Alexandersgården för några veckor sedan. Vi hade en kurs med Nya Östis och kollegan John och jag besökte Pikkunes studio för att utföra vårt uppdrag.

Lika grått som det var då är det också nu. Plus fem grader, mörkt vid tretiden, regn.

Igår när vi tog supporterbussen till Kyrkslätt var det storm. Den tog flera gånger rejält tag i bussen, men på hemvägen var det inte längre busväder.

Kanske det här duger som ett färgsprakande bidrag på den nästsista dagen i Färgsprakande november hos LillaSyster. Mest blått och vitt, men lite grönt och rött där borta också 😂

Tyvärr blev det förlust med siffrorna 6–2 mot Rangers. Två perioder av tre hängde vi bra med och gudsonen Conny gjorde ett mål och blev utsedd till Tors bästa spelare i matchen.

I torsdags fick jag ihop över 5600 steg då vi inte hade bil och skulle föra varor till mamma.

Igår blev det kring 1600, så det var inte så mycket och i dag har det blivit 2600 då jag gått till affären, lagt ett vykort på postlådan och hämtat in ved. Så jag är helt nöjd med att jag kommit ut varje dag och att mitt knä samarbetat med övriga kroppen.

Kvällsvyer från lagom vintrigt Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Rådmansgränd. Här har det hänt mycket sedan 2017, då jag skrev det här och det här.

Gränden har pyntats lite extra inför jul. Granarna finns där tillfälligt. Hur de andra träden vuxit på sju år ser man bra om man jämför bilderna från 2017 med dagens.

Igår kväll promenerade jag hem från ett jobbuppdrag. Har ju inte bil nu, inte ens lånebil då den kräver reparation, så det är mycket som ska planeras med jobb och hur vi handlar till mamma osv.

Men det är bra att ibland tvingas tänka i andra banor och det blir en del hälsosteg också. Inte mer än 2000 igår och 2500 dagen innan, men alltid bättre så än inga steg alls. Och jag har ju det där med knäproblemet i färskt minne, så jag är mycket tacksam för att kunna ta mig fram till fots överlag.

Klockan är strax före halv åtta på kvällen här och det är lugnt i lilla Lovisa. Ett par grader kallt och med icebugs kändes det tryggt att gå.

I natt lär det ha varit -10 grader men nu ska vi ha några dagar med plusgrader framför oss. Få se om det verkligen blir +8 såsom utlovats.