Hälsostegen

God morgon och god natt från Äppelviken

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Åke uppmuntrar oss att dela med oss av Veckans foton. Egentligen lägger ju vi bloggare ut bilder varje dag, men några av dem kan man ju kategorisera som lite extra än andra. Här bjuder jag nu på mig själv och sådana foton jag inte visat förr.

I morse stod jag en stund och värmde mig i solen som under några förmiddagstimmar lyser in i köket.

Igår tog jag en bild av mig själv då jag hade lagt mig. Sover inte med glasögonen på men enda möjligheten att få en skarp och någorlunda bra bild är att fotografera med glasögonen på näsan.

Snart bär det av på jobb, bland annat till kyrkan som håller på att renoveras. Få se vilka bilder jag får där. Det är fortfarande jättekallt ute, bara +2 grader men solen visar sig!

Och ja – jag har rätt ofta glömt att sätta ett krux i rutan för Kategorin Hälsostegen 2025. Jag håller inte på med det som kampanj men nästan dagligen blir det 2000–4000 steg. Till exempel i söndags då jag först gick till och från affären och sedan på kvällen till och från Aurorahallen i Borgå. Bussen kommer inte i närheten av hallen då den är omgiven av olika sportplaner, så det blev ett par korta bra promenader 🙂

Det gick stundom hett till i matchen mot SB Vantaa. En av deras spelare fick rött kort (inte i det här läget på bilden dock). Förlust blev det för oss, men kvalet fortsätter på lördag och söndag i tillfälliga hemmahallen i Borgå och i Tammerfors.

Varför/Därför och lite om krig och fred

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Klimakteriehäxan skrev ett intressant inlägg i måndags. Citat om oro i Kreml.
Jag säger såsom vår president Alexander Stubb, och många andra… det går inte att lita på Putin och inte just nu på Ryssland överlag.

En annan sak jag funderade på då jag i dag i nyheterna såg att Putin och Trump skulle samtala via telefon. Varför har de alltid gamla trådtelefoner och lurar i händerna? Äger de inga smart-telefoner eller är de rädda för att Kina ska avlyssna dem 🤣

Dagens bild har inget med Klimakteriehäxans inlägg att göra, inte ens då jag går över till Varför/Därför-frågorna. Jag tog ett par foton då jag från massagen gick via R-kiosken hem. Jag har nu haft för vana att promenera varje dag. Vanligtvis blir det runt 2000 steg, men ibland betydligt fler.

Med tanke på i hur dåligt skick mitt knä var för ett år sedan är jag mycket tacksam för att jag kan gå raska promenader i dag. Men jag förtar mig inte och jag är barmhärtig mot mig själv. Hoppas att du också är det mot dig själv ❤

Gamla posten i Lovisa. Numera finns här bland annat bostäder, en tandläkarstation och kommunikationsföretaget Creative Peak.

Men nu över till Klimakteriehäxans Varför/Därför, med temat kunskap.

Varför vet jag inte så mycket om AI /Artificial Intelligence?
Därför att jag inte är så värst intresserad av fenomenet och det känns lite skumt. Ge inte lillfingret för då tar AI hela handen.

Varför kan jag aldrig vänja mig vid att läsa instruktionerna först?
Därför att jag är otålig, saker ska ske snabbt.

Varför lärde jag mig flera än ett språk?
Därför att språk alltid intresserat och är bra att kunna. Svenska är mitt modersmål, finska kan jag så gott som fullständigt. Engelskan är väl ok, tyska och franska går så där. Förstår norska, lite danska. Har studerat spanska och ryska, spanskan är starkare, i ryskan kan jag mest glosor.

Varför kan ingen någonsin förklara fenomenet ”svart hål” för mig?
Därför att det är helt för stort, svårt att greppa. Sånt som bara gör en tokig om man funderar för mycket. Typ vad finns där universum tar slut?

Varför har jag så höga krav på föredragshållare? 
Därför att hans eller hennes uppgift är att hålla mig vaken och intresserad.

Adventsstaken fick ny plats

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Från balkongen sett ser det ut så här. Jag hoppas det lyser så att även grannar från huset mittemot, de som bor i de översta våningarna, ser staken. Tidigare om åren hade jag den i köket men nu ville jag inte möblera om där på fönsterbrädet då jag har så många gröna växter, skott och skålar, vaser och flaskor av glas där.
En tredjedel av mitt stora bord i bostadens största rum, även salen kallad, är fyllt av blommor och grönväxter. Men där bakom djungeln skymtar adventsstaken 😍 Jag är nöjd med detta beslut, att använda den så här i år.

I förgrunden syns rosor som jag fick av en vän, en Tor-supporter. Hans bror, som också var en hängiven supporter, hade nyligen gått bort, och vi hedrade hans minne innan dagens match började i hallen. Efter matchen frågade brodern och jag vill ta hem rosorna och jag blev väldigt rörd. Klart att jag ville det ❤

Lovisa Tor vann över Krp Akatemia från Nokia med siffrorna 9–6. På den stol där vår bortgångne supporter alltid satt fanns hans supporterblus, rosor och ett ledljus.

Jag har inte kommit ihåg att notera mina så kallade hälsosteg, men de senaste fyra dagarna har de varierat mellan 2900 och 4200 så jag är nöjd 🙂

Vinterbilder från Strömfors bruk

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Lite vintriga bilder nu från Strömfors bruk (länk till stadens webbplats med mera info om bruksmiljön). Där arrangerades en välbesökt julmarknad 2–3 december. Det här huset är ett privat hem, som en gång var med i Lovisa Historiska Hus. Jag blandar bilder här från hela bruksmiljön, mer som ett slags dokumentation från Lovisa med kringliggande byar.

Slanghuset och det is- och snöbelagda vattnet intill. Hade det inte varit för bron där borta kunde ju någon tro att det bara är en åker 🙂 Men vid en bruksmiljö finns ju ofta vattendrag som gjorde sitt för att olika slags vattenhammare skulle fungera.

Restaurang Brukskvarnen till höger. Här bakom dessa byggnader finns en scen och där arrangeras också sommarteatrar.

Vägen till Brukets badstrand, såsom av skylten kan läsas 🙂

På den här marknaden gick jag 5000 steg och mycket frisk luft blev det.

Minus 12 grader, uppfriskande promenad

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det ser ut som om vi skulle ha fått mycket snö. Men det som kom för några dagar sedan var kanske 10-20 centimeter och det ser sedan ut så här då vägarna har plogats men ingen har hunnit få bort högarna som upptar många P-platser längs gatorna.

Minus tolv grader har vi nu denna kväll.

Jag har köpt en lång dunjacka så det går ingen nöd på mej, och Icebugsen använder jag sedan en vecka tillbaka. Gick idag en runda som gav mina 2500 steg och det var faktiskt trevligt att råka på några bekanta och få prata om ditt och datt.

Fördelen med en lång kö i livsmedelsaffären kan alltså vara: Hinna prata länge med den bekanta person som står framför dig i kön.

Se det positiva! 🙂

Fem en fredag och en trevlig vinst!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det har lönat sig att vara med i projektet Hälsostegen! Den här gången råkade jag vara en av vinnarna då olika produkter lottades ut. Ett kuvert kom med posten och det innehöll ett par strumpor!

Frågorna i Fem en fredag hos Elisamatilda är inte så lätta, men vem har sagt att allt i livet ska vara lätt? Temat är KOPIA.

Vad var det senaste du kopierade (på kopiator)?
– Minns inte. Det var så länge sedan. Har bett ett företag kopiera upp blanketter vi behövt på tidningen.

Vem har folk sagt att du liknar?
– Då jag var runt 25 sa någon att jag liknade Eva Dahlgren på ett foto, och det var ju smickrande. I dag tar somliga miste på mig och min syster, så vi liknar tydligen varandra.

Vem har du försökt vara?
– Ingen annan än mig själv. Förutom då som jag gått in i karaktärernas liv, de som finns i mina böcker. Och då har jag varit Adrian många gånger.

När har du föredragit en kopia över ett original?
– Kommer inte på när det skulle ha varit.

På vilket sätt var idag precis som igår?
– Dimma, regn, grått höstväder. Vaknade samma tid igår som i dag. Jobbat ungefär lika mycket båda dagarna.

Annars har jag idag med syrran hjälpt mamma och sett till att hon fått en wienerschnitzel från en restaurang, såsom hon önskade. Jag har också lite följt med begravningen av Finlands president Martti Ahtisaari, han som vann Nobels fredspris 2008. Han var en fin man.

Ruggig byggnad och ruggigt väder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det var en gång… en vacker träbyggnad, i min barndom och ungdom fanns här en järnhandel. Många andra företag har också verkat här under årens lopp, men nu har byggnaden förfallit så till den grad att den knappast kan räddas. En fin utställning med bilder från gamla Lovisa finns dock i fönstren som vetter mot Karlskronabulevarden här, och mot Drottninggatan. Man behöver inte gå in och titta på bilderna.

Snett mitt emot gamla järnhandeln finns servicehuset Esplanad med boende för seniorer. Här finns en också en liten simbassäng, ett litet gym, ett lunchställe, samlingslokal för möten, frissa, min massör, ibland försäljning av kläder osv. Byggnaden till vänster är ett gammalt hotell och där har funnits restaurang och pub. Står tyvärr också tomt sedan många år tillbaka 😦

Det är ruggigt väder. Temperaturen ligger kring nollan. Det har varit lite sol på dagen men luften är kall. Jag fick ihop drygt 3000 steg och hade jag inte varit två dagar sjuk i oktober hade jag nått målet för den månaden. Fortsätter knata på, men inte med gnisslande tänder och blodsmak i munnen 🙂

Hur galet som helst, potatisen som fick mig att skratta

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ibland behövs det inte mer än en potatis för att få mig att skratta hela vägen genom affären.

Här i lådan skulle det finnas wienerbröd med smak av jordgubbe och rabarber.

Men lådan var tom, wienerbröden hade gått åt.

Och vad låg där istället? Jo, en potatis. Och det är inte jag som har satt dit den för att få en bra bild. Sådant pokerface har jag inte.

Men jag vågade i alla fall ta en bild av potatisen. Hur den hamnat där vet jag inte, men knappast har den flugit från rotsakslådan hela vägen till brödavdelningen 😀

Hade rätt många ärenden på stan i dag och gick för att hämta bilen från min syster, och promenerade sedan hem då ärendena var skötta. Så hälsostegen blir en bit över 3000 i dag, skriver upp dem senare ikväll då jag samlat lite fler.

Skyltsöndag, den 22 oktober 2023

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Veckorna rusar minsann i väg. Snart är det november månad. I morse vaknade jag lite frusen och tog en Burana. Två timmar senare visade febertermometern 37 grader. Jag ska satsa på mycket vila och läsa böcker och tidningar i dag. I går gick jag nästan 5000 steg så jag är inte tvungen att prestera så många i dag.

Skyltar istället med vännen BP. Länge leve Skyltsöndag!

Standard rastplats på innebandyresorna mot Tammerfors. Linnatuuli har fyllt trettio år.

Helsinki = Helsingfors. Etelään = söderut. Tampere = Tammerfors. Pohjoiseen = norrut. Skyltarna finns i gången som går över motorvägen. I mitten av övergången finns en restaurang och i bägge ändarna dagligvaruaffär, toaletter osv.

Tammerfors Tenniscentrum. Men inte var det tennis vi spelade här. Innebandymatchen mot Classic United slutade 7–4. Matchen var 4–4 ännu fem minuter före slutet, sedan säckade Tors spel ihop 😦

Inget vinterunderhåll

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… men än går det att promenera på ”spången” genom vassen på Lovisaviken. Hälsostegen i dag blev kring 3100. Trevligt med sällskap på sena eftermiddagspromenaden!

Annars var det en ganska kaotisk dag med många samtal i bägge telefonerna och när jag fick undan en text från mejlen kom två till. Det kändes som att jobbet aldrig tog slut, men visst gör det det 🙂 Lite extra rörigt blev det under trekvart på dagen då det kom larm om att hade uppstått en brand i vårt lilla köpcenter Galleria.

Jag ringde runt och kollade om någon medarbetare hade möjlighet att åka dit då jag själv satt fast i produktionen. Men ingen svarade och de som svarade hade inte möjlighet att gå, så jag var på väg själv till utryckning då det sade PLING i telefonen och en väninna, som råkade vara på plats, skickade en bild via Whatsapp.

Det var ”bara” en stekpanna som hade fattat eld i ett restaurangkök där mat friterades. Elden släcktes fort, men det hade kunnat gå värre.

Nu ikväll blev det bitter förlust för Finland i EM-kvalet mot Kazakstan, 1–2. Finland pressade hela första halvleken och hade massor av chanser men K fick en straffspark och gjorde sedan ytterligare ett mål.

Nuförtiden tar jag inte förluster hårt, varken Lovisa Tors i innebandy eller förluster i Finlands hockeymatcher eller i fotboll. Jag rycker på axlarna. Det var bara en match, livet går vidare, det finns viktigare saker än sport.

Borde det här klassas som något allvarligt? Att jag tappat stinget? Ointresserad är jag inte, men jag behöver min energi till annat. Vill inte låta den rinna av mig till en massa negativt tänk 🙂

Ikväll ska jag se på ”Hemma med Ernst” ❤ Tror inte att programmet ger mig negativa vibbar eller att där kan komma något som gör mig upprörd,