Hufvudstadsbladet

Sommarbilder och tack till en familj

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Stenbron i Sävträsk i Liljendal.
Stenbron i Sävträsk i Liljendal.

I dag har Liljendahl åter besökt Liljendal, tidigare en självständig kommun, sedan några år tillbaka en del av Lovisa.
Var där för att göra en större artikel som publiceras nästa vecka. Den hade dock inget med stenbron att göra.

Vem har dragit en järnväg mitt i skogen?
Vem har dragit en järnväg mitt i skogen?

Den frågan ställde huvudpersonen i mina böcker, Adrian Debutsky, en gång. Ni vet, han kommer från Helsingfors, så det där med järnvägar i skogen är exotiskt för honom 😉

Ser under några dagar till att blommorna på Kretsgången får vatten.
Ser under några dagar till att blommorna på Kretsgången får vatten.

De senaste dagarna och veckorna, eller egentligen det senaste halvåret, har mina tankar ofta vandrat till en viss familj.

I dag publicerades min artikel om familjens kamp i både Östnyland och i Hufvudstadsbladet.

Det är mycket strongt och modigt av familjen att ställa upp och berätta om sina bekymmer. I första hand med en önskan om att kunna hjälpa andra i samma situation.
Jag tackar för förtroendet jag fick, och hoppas artikeln leder till större förståelse för ätstörningar, och fram för allt till att drabbade får vård så fort som möjligt.

Jag höll ett löfte…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… jag gav till mig själv, efter att jag hade läst den här artikeln i Hufvudstadsbladet.

Jag lovade mig själv att om jag ser någon som säljer tidningen Iso Numero nästa gång då jag besöker Helsingfors, då köper jag den.

Jag tog ställning genom att köpa tidningen.
Jag tog ställning genom att köpa tidningen.

Jag vet, det finns många som säger att tiggeri borde förbjudas. Att pengarna går till brottsliga ligor osv.
Men då någon säljer en tidning, ungefär lik Situation Stockholm i Sveriges huvudstad, är det något jag vill tro på. Särskilt efter att ha läst artikeln jag länkade till.
I en värld av främlingshat, avståndstagande, ovilja att se och förstå andras nöd… ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det här att vi bara går förbi människor som sitter och ber om vår hjälp om den bara var så liten som femtio cent eller två euro… vill jag göra något konkret.

Nej, vi kan inte hjälpa alla… och ja, det finns säkert ligor bakom tiggarna… och okay, jag kanske bara dövade mitt samvete för en kort stund. Men jag höll mitt löfte som jag hade gett mig själv. Jag köpte tidningen.

Och nu ser jag fram emot att läsa uppföljningen på artikeln. Den kommer i maj då min kollega Jeanette Björkqvist med fotograf besökt Rumänien.

Oj, jag jobbar på Husis!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Min artikel gick in i Hufvudstadsbladet i dag.
Min artikel gick in i Hufvudstadsbladet i dag.

Det känns faktiskt riktigt roligt det här. Organisationsändringen inom KSF Media där jag jobbar betyder att en del av innehållet är gemensamt för tre tidningar, annat helt unikt.

I morse hittade jag i Hufvudstadsbladet artikeln som jag skrev i fredags om samarbetet mellan yrkeshögskolan Laurea och yrkesskolan Amisto i Lovisa.
Den här texten torde komma i tidningen Östnyland på tisdag.

Ganska många läsare har ondgjort sig över att man hittar samma artiklar i flera tidningar. Men har man bara Östnyland fem dagar och bygger på med Husis på söndag och måndag får man ett ganska bra paket, tycker jag.
Kan inte minnas att jag varit publicerad så här stort förr i Hufvudstadsbladet. Så för MIG känns det kul att mina texter får lite bredare spridning.

Trött men lycklig

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Min fina nya supportermössa invigdes i dag med bra resultat, seger 10-6!
Min fina nya supportermössa invigdes i dag med bra resultat, seger 10-6!

En sådan helg det varit! Hufvudstadsbladet 150 år i går på Finlandiahuset.
Finlands självständighetsdag i dag sjätte december.
Vanligtvis har jag firat med skumpa och slottsbal hemma i soffan men i dag firade jag med Lovisa Tor som vann på bortaplan mot SBS Masku med siffrorna 6-10.

Tackar också min vän Pirjo för den fina supportermössan ❤
Det blev lite svettigt att ha den på huvet halva dagen men det var mödan värt!

Måste för övrigt följa upp grejen om att vårt supportergäng blev anmälda till innebandyförbundet för att vi ”haft för mycket oljud”. Vi applåderar taktfast, vi skriker, vi har trummor och en brandsirén. Men att någon kallar oss ”terrorister” kändes på gränsen till tragikomiskt. Så här har vi hållit på i många år. Det kallas supporterkultur. Ingen var berusad, ingen betedde sig illa. Vi hade bara kul och hejade på vårt lag.

Kanske Maskus anhängare bara är ovana. Kanske de aldrig sett en elitseriematch i vare sig innebandy, fotboll eller hockey?
För jämfört med The Black Army i Stockholm är vi som en liten fis i Sahara…

Nu är jag både trött och lycklig…
… så nya bilder kommer ut i morgon! Också från ett julhem.

I kväll är det FEST!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Dresscode – mörk kostym för herrarna. Lär betyda att damerna ska ha lång klänning eller en som åtminstone når ner över knäna.
Hade jag tvingats skaffa långklänning hade jag skippat festen. Är lite anti mot dresskoder, men okay… Hufvudstadsbladet firar sina 150 år bara en gång.

Det är alltså fest i kväll på Finlandiahuset i Helsingfors för 600 personer. Läsare, annonsörer, ministrar, reportrar – alla i en salig röra.
Kanske ingen skulle ha lagt märke till om jag hade smugit mig in i den fina Borgåbladetjackan. Men det stannade trots allt bara vid en tanke. I kväll är det päls och svart spetsklänning som gäller. Hoppas bara att inga pälsmotståndare står och väntar på mig med sprayflaskan i högsta hugg. Så jag inte ens hinner säga att det är en fuskpäls jag bär.

Fin jacka av gamla tidningsurklipp borde väl platsa på en tidningsfest?
Fin jacka av gamla tidningsurklipp borde väl platsa på en tidningsfest?

Himlen tar inte emot sms

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Trevligt reportage om fars dag i Hufvudstadsbladet.
Trevligt reportage om fars dag i Hufvudstadsbladet.

… annars hade jag skickat ett sådant till min pappa. Men jag tror att tankar når himlen, så han vet säkert att jag minns honom i dag ändå.

Satt en timme vid frukostbordet och läste några intressanta reportage i Hufvudstadsbladet.

Det första hade rubriken ”Därför vill jag dö vid 75”. Stefan Lundbergs artikel baserade sig på en essä av Ezekiel J. Emanuel som är en auktoritet i hälsofrågor i USA och bland annat president Obamas rådgivare.

De andra artiklarna handlade om fars dag. Barn är ju bara så underbart spontana i sina uttryck.
Sant är det också som pappalediga Martin säger: Att vara med en baby är inte svårt, det tar bara all ens tid.

Glad fars dag ❤

Kvällens alster

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Morgonen gryr och Estonia har gått till botten. Finns inga överlevande kvar att rädda.
Morgonen gryr och Estonia har gått till botten. Finns inga överlevande kvar att rädda.

Jag lovade att jag skulle visa mitt första alster från målerikursen.
Ja, här har ni det nu, och vad säger ni? Eller vad skulle terapeuten säga?

Jag grät faktiskt lite hos henne i dag, men tavlan återspeglar ändå inte min sinnesstämning överlag. För det är så roligt och så avslappnande att gå på konstkurs efter en ganska hektisk dag på jobbet.

Ännu konstigare blir det kanske om jag berättar vad jag hade tänkt måla. En svartgrå bakgrund, en cirkel som skulle visa ett ekorrhjul, och små teckningar inuti som symboler för jobb, kärlek, hat osv.

Och så blir det en tavla om Estonia. Den bara växer fram bit för bit.
Jag ritar in små röda räddningsflottar och planerar strålkastarljus och helikoptrar.

Men räddningsflottarna blir fula och ser inte riktiga ut. Jag målar över dem. Vågorna tog dem.

När morgonen gryr finns det ingen att rädda.

Någonstans i mitt undermedvetna fanns tankarna på katastrofen. Hade läst ganska mycket om den i Hufvudstadsbladet.

Så här kan det gå. Och för mig funkar det bäst att måla på intuition. Bara se vad det blir helt enkelt.

Kanske inte en tavla man vill ha på väggen ändå…

Nästa vecka ska jag måla något färggrannt och glatt och naivistiskt.
Tror jag.

Äntligen!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Äntligen en papperstidning till frukosten.
Äntligen en papperstidning till frukosten.

Ordet ”äntligen” skulle gärna ha fått stå för något som hade med vädret att göra. Men den svala väderleken lär fortsätta, och det är tyvärr inget vi kan göra något åt.

Men i dag fick jag äntligen en papperstidning efter tre tidningsfria dagar.

Annars har jag inte gjort så mycket mer än diskat – det blir för övrigt inte mycket disk med en person i hushållet.
Andra saker att tänka på då man är ensam är att större bröd måste skäras upp och frysas in, annars hinner de mögla.

På tal om mögel…

ostar… så undrade vi på sommarstället igår om mögelosten faktiskt ska vara så möglig som den ni ser på bilden. Men den smakade bra och bäst-före-datumet låg en bra bit in i juli.
De två andra ostarna är en brie och en Koskenlaskija. Dessutom hade vi fikonmarmelad. Mums!

Firade första finlandssvenska kvällstidningen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Har precis laddat ner Hufvudstadsbladets första kvällstidning.
Har precis laddat ner Hufvudstadsbladets första kvällstidning.

Tidningen Hufvudstadsbladet gav i dag ut det första numret av sin kvällstidning. Läs mer om det här.
Jag skulle fira det med en fastlagsbulle, alltså en semla, på Café Vaherkylä, men alla bullar var slutsålda. Det fick bli en smörbulle i stället!

Hbl är den första finlandssvenska dagstidningen som ger ut också en kvällsupplaga. Fem gånger i veckan kan man läsa Hbl två gånger per dag, den ena gången dock "bara" digitalt.
Hbl är den första finlandssvenska dagstidningen som ger ut också en digital kvällsupplaga. Fem gånger i veckan kan man alltså läsa Hbl två gånger per dag.

Jag tyckte innehållet var intressant. Tidningen var 26 sidor tjock men upplägget var inte som den vanliga tidningens, uppdelat i spalter. En del av sidorna utgjordes av annonser.

Det blev nästan ett litet slagsmål om paddan mellan maken och mig, för Hbl Kväll innehöll en nyhet om en svensk formel-ett förare. Och så var där en bild av två män som pussades.

Men det är ingen idé att jag avslöjar allt om tidningens innehåll här. Bekanta dig själv med den!

Från caféet vandrade vi hem över åsen. Det var minus 14 grader kallt och visst är landskapet vackert.
Från caféet vandrade vi hem över åsen. Det var minus 14 grader kallt och visst är landskapet vackert.

Trettondagen i bilder, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Dagen började med lång frukost. En skvätt kaffe, vatten, macka med korv från Sverige. Alspånsrökt cognacsmedwurst.
Dagen började med lång frukost. En skvätt kaffe, vatten, macka med korv från Sverige. Alspånsrökt cognacsmedwurst.

I dag fick vi bara Hufvudstadsbladet med morgonposten. I morgon kommer inga av de tidningar vi prenumererar på. Det är ju helg i dag. Och man uppmanas läsa allt mer på nätet.

Har hittat e-böckerna och tycker de är praktiska. Men med min tredje stötte jag på nedladdningsproblem.
Har hittat e-böckerna och tycker de är praktiska. Men med min tredje stötte jag på nedladdningsproblem.

Inspirerad av en annan bloggare, som jag inte längre minns vem han/hon var, tänkte jag sätta upp bilder som berättar om en dag i mitt liv.

I går kväll hade jag läst ut Åke Edwardsons Marconi Park och ville direkt ha en ny bok. Tänkte kasta mig in i Hammarbyserien och se om den är något för mig. Hittills har nedladdningarna varit ganska problemfria, men den här boken får jag inte upp.

Eftersom den redan är betald skickade jag e-post till dito.se där jag knappade in det superlånga felmeddelandet.
I-landsproblem? Javisst. Men det grämer ändå lite att jag inte kunde sätta i gång och läsa en ny deckare direkt.