I den här serien blir det också en hel del varierande bilder. Det här är en ögonblicksbild, fastän mannen nog stod stilla där en stund och pratade med en annan man som i sin tur stack ut huvudet ur ett takfönster som inte syns på bilden.
Jag är ju inte känd för att vara så jättemodig då det gäller att fotografera människor jag inte känner och situationer som den här. Men jag tycker att siluettbilden blev hur-galet-bra-som-helst 🙂
När du läser det här borde vi på läsarresan i Andalusien vara på utflykt i de vita byarna som ligger i bergen och som har influerats av marockansk berberarkitektur.
Ja, hur galet som helst, både på gott och på ont kan det kännas vissa dagar.
Men som tidigare sagt, saker och ting brukar ordna sig på nåt sätt.
En liten del av mitt huvud syns på bilden 😀
Den här bilden tog jag i lördags under min fototour, och det är nog sådana utfärder jag behöver under veckosluten då jag försöker vara ledig och få tid för mig själv.
Även om jag har massor av jobb, vanligtvis måndag-tisdag-onsdag så att det räcker och blir över… är jag glad för jobbet på Nya Östis. Jag kan sitta hemma och jobba, behöver inte klä mig anständigt, fixa håret osv.
Så för att se det positiva under en krävande tid som råder nu med praktiska arrangemang för mamma, är jag glad för att jag inte måste åka till Borgå och jobba varje dag mellan 8.30 och 16.30. Hur skulle vi med syrran då ha hunnit och orkat besöka mamma varje dag? Nu kan jag dela upp tiden, så att jag vid behov fortsätter med tidningsjobbet på kvällarna.
Jag är förstås också mycket glad för att mamma är på bättringsvägen. De saker som nu kräver extra tid och ork för oss är tillfälliga ansträngningar, och sådana som alla hamnar ut för i livet någon gång då man har förmånen att ha någon av föräldrarna kvar i livet.
Så visst ska allt fixa sig! Och snart ska jag på massage, den kommer lägligt!
Tack till alla som tröstar, kommer med kloka ord, ger stöd ❤ Det känns skönt att kunna dela med sig av vissa bördor.
Jag tycker det är roligt när folk är kreativa. Sedan går ju åsikterna alltid isär om sådant här. Är det fult? Är det vackert? Vad är konst? Och så vidare.
Eller ”hur galet vackert som helst” som jag också presenterar i den här serien ibland.
Besökte Eijas Garden i Strömfors i lördags och hittade där de här miniatyrfigurerna på en mossig sten. De sätter på ett skönt sätt i gång fantasin om något uråldrigt. Upplevelseträdgården är en oas som vidrör många sinnen ❤
Upplevelseträdgården är full av olika detaljer som man ska ge sig tid att upptäcka.
… ja, att Finland åkte ur hockey-VM i går då vi förlorade mot Schweiz är hur galet som helst. Men vinner vi mot USA och Kanada, men inte mot Danmark och Tyskland, i grundserien… så har vi attitydproblem, tror jag. Att vi besegrade Sydkorea räknas inte i detta fall.
Och att vi har EN spelare av supervärldsklass, som är hungrigare än alla andra – Sebastian Aho ❤ – hjälper inte då alla andra i laget inte har samma kämpaglöd.
Men det jag skulle skriva om – att var hur galet som helst, var bilden jag tog i går. Det doftade INTE gott utanför stora mataffären när det här företaget rensade och gick på med högtrycksspolning här… MEN, de här jobben måste göras ibland… och jag beundrar dem som gör sånt. De har härdade luktsinnen 😀
Den här bilden knäppte jag i all hast mellan regn och hagelskurar på Mikaelsgatan i Helsingfors i torsdags. Först då jag kom hem såg jag att fotot platsade i serien ”Hur galet som helst” 😀
En upplyst Mumin, troligen både vad gäller intellekt och belysning, skrämmer i väg en mugg med kaffe 😀
Själv gjorde jag också något hur-galet-som-helst i dag då jag åter gick till frissan. Denna gång endast för att få håret tvättat. Efter biopsin får jag inte gå i duschen på fyra dagar… Lyckas ju bra att tvätta vissa regioner men att tvätta håret och att samtidigt undvika att bröstet blir blött… det känns svårt.
Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg i den här serien. Närmare bestämt i oktober 2017.
Men det här bidraget visar något som är hur galet som helst.
Alltså inte det att någon ”skräpat ner” här. Det är renovering på gång i ett hus i Täby. Men den skarpsynte ser skylten ”Brandväg, får ej blockeras”.
Den här ”lösningen” var inte helt tillfällig, jag såg den åtminstone under två dygn.
Känner mig lite så här själv nu. Strandad och sliten.
Dricker varmt, vilar, läser, tar en värktablett då och då.
Missar Tors hemmamatch i dag, men laget har en i morgon också, så kanske jag orkar gå då.
Ute lyser solen från en nästan klarblå himmel.
Men det är bara att gilla läget, hålla sig inomhus och hoppas att jag mår bättre om några dagar.
En båt på land nära Messongi River i Moraitika, Corfu.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 