… och inte kan jag göra sådana själv. Så då frissan frågade om jag ville ha en, svarade jag ”varför inte” 🙂
Så här blev det. Ljusfärgningen lyckades också, det vill säga den mörkaste utväxten täcktes. Foto: Kira Sivén
Snart är det dags för innebandyresa med fansen, vi åker till Dickursby i huvudstadsregionen där Tor möter Tiikerit.
När jag kom hem från frissan och affären såg jag en dam som var ute med en mycket liten hund. När hunden fick syn på mig såg den förskräckt ut 😀 Naturligtvis är en dam i en svart kappa och en stor cykel skrämmande.
Hunden gjorde en lång lov och gav mig misstänkta blickar.
– Hunden är rädd för plastpåsar, sa matten och nickade mot min korg bak på cykeln där inköpen från affären fanns i en plastpåse som fladdrade lite i vinden.
I dag koncentrerade jag mig mest på att heja på Tor. Tog i all hast några bilder under matchen, och en bild av en domare som vi allmänt sett inte haft mycket till övers för. I dag var han bra, så vi grundade en tillfällig supporterklubb för honom, men han har prövotid 😀
Bättre bilder har jag tagit… men det gäller att knäppa minst hundra om man vill att fem ska bli bra 🙂 Vi vann med siffrorna 9–4 i dag i grundserien i division ett. Däremot föll vi ur finska cupen i söndags…
Där fick jag en sådan här ryggbild. Men jag tycker den är LITE kul ändå när man ser bollen ovanför de andra spelarnas huvuden.
På torsdag är det dags för Nya Östis läsarresa. Fram tills dess är det minutschema som gäller 🙂
Papperen till bokföringen ska lämnas in och momsskatter betalas tidigare än vanligt. Efter resan skulle det vara för sent, och skattebjörnen ryter genast till om man inte är laglydig.
Då en kollega också är bortrest just nu hoppar jag in på tidningens layout. Fixade lite i dag, mer i morgon och resten på tisdag.
Gav i dag en extra nyckel till en väninna som kommer hit för att vattna krukväxter och ta hand om lite post medan jag är borta. Av henne fick jag den här fina växten. Vet inte vad den heter, men den matchar mina tapeter ❤
Lite nöje måste man unna sig också, så i dag gick jag på Tors match. Nuförtiden betalar jag inträde. Skulle aldrig missbruka presskortet då jag inte jobbar. Då jag betalar får jag också bete mig ”hur som helst”, heja på bara ett lag så att rösten försvinner.
Tor vann rätt komfortabelt 9–5. Skönt efter 7–3 förlusten i onsdags.
Borta mot M-Team i onsdags blev det förlust.Hemma mot FBC Turku seger i dag med 9-5.
Ibland undrar jag hur jag orkade skriva till Tors hemsida om alla matcher, hela säsongen från september till april… efter varje match, på finska och på svenska… plus bildhantering och utskick till media. Sällan slutade jag jobba före midnatt.
Kanske för att mitt ❤ var, och är, blågult som Tors dräkt.
På våren kom ändå beskedet om fortsatta mammografiundersökningar för min egen del. På sensommaren blev mamma inlagd på sjukhus. I dag mår vi alla bra, men jag valde bort jobbet med Tors hemsida ändå. Också för att jag är redaktionschef på Nya Östis. Där uppstår en intressekonflikt då jag vill prioritera NÖ. Som pressansvarig för Tor hörde det förstås till att jag behandlade alla tidningar och radion likvärdigt, och att informationen med text och bilder gick ut snabbt.
Allt har sin tid.
Nu är det skönt att nästan bara vara supporter. Ibland skriver jag för NÖ, men vi har också en annan sportreporter.
Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!
Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀
En sisådär-bild. Övning ger färdighet.
Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.
Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.
Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.
Så känns det alltid då jag går till idrottshallen när Lovisa Tor har innebandymatcher, eller som i dag, säsongsavslutning och prisutdelning för juniorerna.
Solen skiner och värmer, snön smälter, grus och asfalt och gräs kommer så småningom fram då snötäcket ger vika. Genom vädringsfönstret som står öppet hör jag fåglarna kvittra.
Gudsonens kompisar kom till matchen och bar suppporterskjortor med hans namn 🙂
Att vi förlorade andra omgångens finalmatch i ligakvalet i går kan man ju inte direkt glädja sig över. Vi hade ledning med 4–1 och 5–2 men det blev 7–6 torsk… Vi hade flow i första perioden, de andra hade flow efter det. Så här är det i idrotten, man kan inte alltid vinna.
Bilden av systersonens kompisar blir jag däremot glad över. Conny gjorde också ett mål i matchen.
Glad är jag också för att nya supporters börjat komma med på våra långa resor och för att jag via innebandyn fått vänner för livet ❤
Kallelse till nästa provtagning kom med posten.
I dag fick jag också brev från radiologen. Inget direkt glädjebesked om att allt är ok, men jag ser ändå positivt på det faktum att brevet kom per post. Ingen ringde och lät allvarlig på rösten och bad mig infinna mig hos läkaren följande dag.
Jag förstår inte alla medicinska termer, brevet är på finska vilket inte är mitt modersmål, men inte vet jag om jag hade förstått så mycket mer på svenska heller. Tror det handlar som stereotaktisk biopsi.
Men eftersom jag har två månader på mig att åka på denna tydligen kompletterande undersökning som handlar om ett vävnadsprov, antar jag att det inte är något alarmerande.
Glädjer mig också över den fina, gratis sjukvård vi har i Finland ❤
Och som jag tidigare har sagt och skrivit. Vilket det slutliga svaret än blir, är det inget jag kan påverka.
På ett par timmar på lördagskvällen kom jag så här långt.
Ett pussel ger mig på något sätt inre frid, tvärtemot vad en del kompisar sagt 😀 … att dom skulle bli galna av alla små bitar som måste sorteras.
Jag börjar alltid med att leta efter kantbitarna, samtidigt som jag vänder på alla bitar så att de har bildsidan uppåt.
Under sorteringen hittar jag alltid bitar som jag direkt ser var de hör hemma. De som har mycket tydliga motiv landar på en bricka, och övriga sorteras på andra brickor. Att pussla är SÅ kul och avstressande ❤
Motivet är ett galet härligt och färgglatt Amsterdam.
När det här förhandsinställda inlägget går ut är vi Tor-supporters på väg mot Björneborg. Bussen startade halv ett, matchen börjar klockan sex på kvällen och vi är hemma kanske kring ett på natten.
Nu har det gått så himla bra för Tor i de senaste matcherna. Vi är i slutspelsfinal och har två chanser att komma upp till ligan. Vinner vi matchserien mot Karhut (bäst av fem) är vi där direkt, förlorar vi den får vi ännu kvala mot ett nedflyttningshotat ligalag.
I första finalmatchen i dag vann vi hemma med hela 9–2 mot Karhut från Björneborg. Karhut är Björnar på svenska. Kanske dom låg i ide ännu, men nu om dom vaknade undrar jag hur arga dom är då vi åker till Björneborg i morgon…
Här kommer en serie bilder med Jesse Tolvanen vars skott går lite över mål.Hups, här snubblar man av bara farten.
Jag hade ingen kamera med på matchen i dag. Så jag nöjer mig med en arkivbild från grundseriematchen Tor – M-Team.
Peik Salminen gjorde segermålet i kvällens match.
Vi vann också den här semifinalmatchens andra omgång och därmed gick vi vidare med 2–0 i segrar. I finalen möter vi Karhut från Björneborg och där är det bäst i fem matcher som gäller. Det lag som först vinner tre matcher avancerar till ligan (elitserien i Sverige).
Det är bara att konstatera. En sådan säsong laget gett oss hittills! Silver i finska cupen och nu det här!
Jag försöker trappa ner med mina jobb men skrev ändå några rader till Tors hemsida. Det är svårt att låta bli att engagera sig då man älskar ett lag ❤
