I går spelades den sista, betydelselösa matchen i grundserien. Vi var en liten busslast med supportrar som åkte med för att heja på och tacka vårt lag.
Det blev förlust och det har varit en tung säsong för många av oss.
Men vi ska komma igen och gå upp tillbaka till division ett nästa vår.
En gång Lovisa Tor, alltid Lovisa Tor ❤
Länkar till fler söndagsskyltare hittas hos bloggaren BP.
Vid 17-tiden i går nådde solen min balkong. Det blir bättre för var dag som går.
Annars var det en tung kväll. Lovisa Tor har spelat innebandy antingen i elitserien eller som nu senast, i division ett, sedan 1998. Samma år som min gudson Conny föddes, han som nu är lagkapten i Tor.
I går blev det klart att Tor degraderas till Finlandsserien, division två. En av konkurrenterna vann sin match och vi kan inte längre komma i kapp.
I dag spelar Tor sin sista match i division ett denna säsong i Tammerfors. Jag hade först inte tänkt åka med då jag har så mycket jobb. Men jag planerade om mitt schema. Jag vill stödja laget i alla lägen, även då det är tungt och har gått riktigt risigt som i år.
Vi vinner tillsammans, vi förlorar tillsammans.
En gång Tor – alltid Tor ❤
Nu tar vi ny fart och återvänder till ettan våren 2021!
I går var det svårt att tro att solen fanns. I dag hade vi halvblå himmel 🙂
Jag hade träff med en person som vill börja frilansa för Nya Östis. Känns alltid lika trevligt då någon tror på NÖ:s koncept!
Fick mina nya glasögon i dag. Snabbt jobbat av alla på optikerfronten och toppen att få höra att jag kan hämta dem på en söndag!
Lite moln på himlen finns det som synes ändå. Inte minst för att mitt allra käraste lag Tor förlorade även i dag… Hur blir framtiden för laget om vi flyttas ner en division?… Mitt Tor-hjärta blöder.
Men en gång Tor, alltid Tor. Slutar aldrig heja på laget.
Och än har jag inte förlorat hoppet om att vi klarar att behålla näst sista platsen och därmed får kvala om att spela i ”ettan” också nästa år.
Det är tillåtet att vara deppad ibland. Även om jag samtidigt tänker att jag har det bra med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb.
Ute är det jämngrått, fortsättningsvis. Det regnar och det blåser, vattennivån stiger.
Tor förlorade en viktig match i Åbo i går. Det gör mig också ledsen fastän idrott inte är hela livet.
Laget gjorde en fin upphämtning från 6–3 underläge till 6–5, men det räckte inte riktigt till.
Kanske viktigast ändå att sätta fokus på hur roligt vi har på våra supporterresor. Jag hoppas de fortsätter i någon mån även om det skulle gå så illa att vårt lag faller till division två 😦 …
Jag vet inte hur många matcher vi har förlorat efter varandra i division ett. Alltså jag talar om Tors innebandyherrars lag.
I dag kom ÄNTLIGEN en mycket efterlängtad seger.
Jag tittade på matchen via Solidsport hemma. I natt och under hela förmiddagen hade jag svårt att röra mig. Mot kvällen blev det bättre. Men det kunde jag inte veta, så jag stannade hemma i stället för att hasa iväg med ena benet släpande efter det andra…
Matchen började inte så bra. Tor låg under med 0-2 efter första perioden. Men sedan började det hända saker. Reducering till 1-2 och viktigt 2-2 mål av min gudson Conny. Sedan en extra viktig straffslagsräddning av Henri i målet. Och när målkranarna väl öppnades för Tor gick det undan, och de blev en härlig 10-4 seger – så viktig!
Här har jag sprungit på match efter match. Även åkt till bortamatcherna. Men när jag inte är där så vinner dom.
Är jag en ”dålig ande” som borde hålla mig borta resten av säsongen…
Just asking.
Det blev ytterligare en tung förlust för Lovisa Tor i innebandyns division ett ikväll… Siffrorna 5–12 talar sitt tydliga språk om att gästande NST var vassare i avslutningarna.
Men det positiva och roliga var att uppskattningsvis minst ett par hundra mjukisdjur slängdes in på planen då Tor gjorde sitt första mål. Leksakerna doneras vidare via Mannerheims barnskyddsförbund till barn på sjukhus eller till andra som behöver tröst.
Själv har jag bara två mjukisdjur hemma. En kär nalle som är över femtio år gammal och en annan som jag fick som gåva av en väninna för några år sedan. Jag hade tänkt köpa ett gosedjur från affären i dag, men jag glömde att göra det! Lyckligtvis hade min väninna Marina med sig många sådana i en kasse och jag fick slänga iväg ett av dem.
Sport är bara sport. Tråkigt med många förluster förstås – det tär på självförtroendet hos laget tror jag. Men nu finns bara en väg, och den bär uppåt i tabellen ❤
Bilder som man tar med serieinställning, alltså att man håller ner avtryckaren och tar flera fotografier efter varandra genom att försöka följa motivet – de kan bli nog så intressanta 🙂
Ibland brukar jag i min serie ”Innebandy – i media opublicerade bilder” fråga mig vad spelarna egentligen håller på med 😀 Många gånger blir det sådana här resultat.
Jag tycker ändå, smått jävig som jag är då det är systersonen i gul skjorta, att detta ser ut som fasthållning…
Conny kämpar för att ta sig vidare med bollen. Jag tycker fortfarande bestämt att det ser ut som att motståndaren håller fast honom. Men jag har ju bara fångat en 250 dels sekund?
Han håller på att komma fri. Men jag ser ännu en hand som river i hans skjorta och en höger hand med klubba som också vill ha bollen.
Envis ger sig inte. Han ska framåt och sliter sig loss.
Såja. Nu är den andra gubben ett steg efter 🙂
Bra kämpat av Tor, men uddamålsförlust blev det och vi ligger lite risigt till i tabellen 😦 Här ett kort matchreferat i Nya Östis.
Förra hemmamatchen förlorade Tor knappt i innebandyn. Jag var inte där då eftersom jag var bjuden till en fest. I dag var jag och hejade och det var jämnt värre. 1–0 blev 1–3, som senare blev 3–3 men sedan ändå förlust 3–5 med gästernas sista mål i tom bur.
Vi var inte bra på powerplay i dag tyvärr, hade fyra gånger chans att göra mål i numerärt överläge, men nej…
Nå, loppet är inte kört än, många matcher återstår. Men ibland är det tungt.
Jag har försökt ha ledig dag i dag. Kollat och svarat på några mejl, men annars hållit löftet till mig själv. EN ledig dag i veckan måste jag ha!
Frissabesök som gav lite ny färg i håret var en av dagens höjdpunkter. Har inte lyckats ta nån bra selfie i dag men kanske en annan dag 😀
Ännu ett inlägg i dag, jag har så många bilder på lager nu 😀
I går besegrade Tor ett av topplagen i division ett, Rangers från Kyrkslätt.
Matcherna spelas under jorden i ett skyddsutrymme.
Hallen var det inget fel. Men det var väldigt skönt att vinna den här matchen eftersom vi ibland blir hånade. Dels blir vi det för att vi pratar svenska, dels den här gången för att vi låg ganska långt ner i tabellen.
Men sanningen att säga är nog de flesta motståndare, även i Kyrkslätt, glada för att vi tillför mycket med vår supporterskara. Det är ju bara rötäggen som syns och hörs, de som hånar oss.
Vi har som regel i Lovisa att alltid varmt välkomna motståndarna och deras supporters. När matchen börjat hejar vi alla på våra favoriter, men att håna varandra… jag har aldrig förstått det.
Maskoten Kui Kannas var med på Lovisa Tors innebandymatch förra veckan. Vi ledde 3–0 men förlorade med ett mål i förlängningen… Nu kan det bara börja gå bättre för Tor, starten i division ett har varit så där…
Men vi är glada ändå!
Ny match, på hemmaplan, på söndag!
Med i Glad måndag är bland andra också KajsaLisa, Konst eller Konstigt, Geddfish och Anki.
