Härliga försommar!

Jag, den 12 maj 2018.

Vissa dagar har man inte bad-hair-day och då gäller det att passa på.
Bad syrran ta en bild i går då jag var nöjd med min look, och jag har liksom inte ens kommit direkt från frissan.
Jag känner fortfarande av energin som reikin gav mig i onsdags. Vill oftare få sådan om det är så här den verkar då den är som bäst ❤

En gåva till min surfplatta.

Vi var ute och åt med mor i dag, tillbringade fyra timmar på Skeppsbron med mat och dryck i den härliga försommarvärmen. Skönt att det kom en bris från havet, för vi har haft +27 grader i dag!

Från Karamaloo köpte jag en handsydd, afrikansk väska till min iPad.

Nu ska jag skriva några förhandsinställda inlägg som går ut på förmiddagarna under de dagar då jag har som brådast med Nya Östis, alltså måndag, tisdag, onsdag.

I kväll hockey Finland-Tyskland i grundserien i VM. I går spöade vi Kanada med 5–1!

TV i Zlatan

Tv:n med överallt.
Tv:n med överallt.

Mest vanligt är det väl att vi ser Zlatan på TV.
Men de som följer min blogg vet att jag döpt min padda till Zlatan. Alltså har jag tv i Zlatan.

Klart att jag vetat det länge, att man kan se på tv i ipaden, men det är först nu jag börjat göra det. För visst är det roligt att inte behöva vara bunden till en viss sändningstid. Man går bara in på Arenan och ser favoriterna där. Och måste man göra nåt annat emellan trycker man på paus.

Har också legat  i sängen och läst bok samtidigt som jag sett direktsändningen från Yle5. Säga vad man vill om tekniken, hur den fångat oss och pockar på vår uppmärksamhet. Men visst är den fantastisk också!

Saknar tidningsprasslet

Det är helt ok att läsa nyheter på en ipad men inte är det samma sak som att få bläddra i en papperstidning.
Det är helt ok att läsa nyheter på en ipad men inte är det samma sak som att få bläddra i en papperstidning.

Tre dagar utan papperstidningar känns ganska tråkigt. Helgen och vissa inbesparingskrav ledde dock till det att Hufvudstadsbladet uteblev i fredags.

Mediamänniska som är förstår jag vilka kostnader det rör sig om och jag försöker acceptera läget. Jag använder både telefon och ipad och stationär dator då jag läser nyheter, men, men…

Jag hoppas papperstidningen aldrig dör ut.
Jag vill ha den framför mig, höra prasslet då jag vänder sidorna, känna doften av trycksvärta.

Jag får inte samma känsla då jag läser mina artiklar på webben. I och för sig kan jag få fler bilder med där än i papperstidningen, men jag kan inte klippa ut artiklarna och arkivera dem på gammalt sätt.

Är jag en stofil?

Testar paddan

Vy från köket ner mot sommarstället.
Vy från köket ner mot sommarstället. Fotograferat med ipad.

Shit. Jag har flyttat till nutid. Jag kan ju göra allt med paddan – för övrigt även Zlatan kallad.

Alltså tar jag laddningsaggregat och trådlöst tangentbord med mig till stugan. Så kan jag blogga därifrån!

Inget verkar omöjligt i Applevärlden 🙂

Flyttar ner till stugan

Hasselörten är nu ute i det fria.
Hasselörten är nu ute i det fria.

I går kväll planterade jag hasselörten på sommarstället. Hoppas den trivs och sprider sig som ett grönt täcke.

Precis såsom hasselörten tänker jag nu också göra, flytta ner till sommarstället. Jag kanske inte rotar mig där men en stor del av semestern planerar jag tillbringa på gården. Några övernattningar blir det nog också.

Ska försöka få till några uppdateringar här på bloggen varje dag. Trådlöst har jag på stugan, men det där med att få in bilder via ipaden har varit svårt. Ska testa genom att fotografera med paddan och se om de bilderna kan laddas upp.

Ha en underbar dag!

Hälsningar från sjukbädden!

Fem dagar har jag legat i vågrätt läge med infektion i luftrören och antibiotikakur. I förrgår kom jag på att jag kan ta iPaden som sällskap.

Det ledde till att jag började surfa runt för att hitta spel jag kunde fördriva tiden med utöver Wordfeud. Efter det spelade jag Ruzzle, och minsann – tiden kändes inte längre lika lång.

Tack vare iPaden blev jag också påläst. Jag surfade ju runt på nyhetssajter också. Att veta hur det gick för kamelbonden Bengt i det svenska programmet ”Bonde söker” är ju inte fy skam. Och så spelade jag Hbl:s Snille.

Första dagen i dag som jag orkat vara uppe några timmar, och när posten damp in genom brevinkastet blev jag extra glad. Finlands svenska författareförening har godkänt min ansökan om medlemskap! Det känns bra att proffs läst mina böcker, som jag gett ut på eget förlag, och ansett att de är så pass bra att jag platsar i föreningen.

För ett tag sedan berättade jag att jag hade köpt en amaryllis. Den har redan slagit ut, så jag köper väl en ny till jul.
Men det kan jag gott göra, så pass fin är blomman. Kanske det får bli en vit nästa gång?

Härliga småstadstidningen utkom igen

Tidningen Pikkukaupunki (Småstadsliv) är en trevlig gratistidning som ges ut i Lovisa två gånger per år. De flesta artiklarna är på finska, men varje gång innehåller den också texter på svenska, både kortare och lite längre.

Tidningen trycks på ett behagligt papper, den är proffsigt layad och andas livsglädje. Egentligen borde den få något slags pris!

Det här skriver jag nu inte bara för att Adrian uppmärksammades i det nyaste numret. Jag har alltid gillat tidningen.

Nyaste numret av tidningen presenterade musik och böcker som kommit ut i Lovisa nyligen. Adrian och jag är förstås jätteglada för att det fanns plats för en liten presentation av Skuggor av svek.

Nuförtiden är det väl inte så vanligt att man spelar sådanahär spel? Själv spelar jag ofta Wordfeud på min iPad och HotShot via Facebook på datorn.
Men när min 78-åriga mor kommer på besök drar vi alltid fram det här spelet. I går spelade vi först en omgång, sedan hade vi köttfärslimpa med potatis och sallad.
Efter maten blev det ett spel till, kaffe, rund bulle och likör. Det här måste vi göra om snart igen!

Packat och klart

För att inte torka ut på den långa resan innebandysupporterresan Lovisa-Joensuu-Lovisa behövs vätska. Kudden är bra att ha på hemresan, kanske man då kan få en blund i ögonen. Ipad och trådlöst tangentbord för både jobb och nöje. De små svarta banden med akupunkturknappar hjälper mot åksjuka.

Och har jag inte sagt att han finns överallt, Daniel Craig. Köpte en cocacolaflaska i går och ni tror mig förstås inte, men jag såg inte att Bond var med på flaskan. Innan kassakillen sa ”och där är ju Bond och allt”…
Men inte mig emot, jag kan varken se, äta eller dricka mig mätt på Craig.

Bara tjugofem matcher kvar…

Här såg jag ännu glad och tämligen oförstörd ut. Rynkor har man ju i den här åldern, men månne det inte kom några till då jag blev sur på domarduon. Hade dom inte godkänt 8-8 målet, som föregicks av att en Torspelare fälldes brutalt, kanske Tor hade vunnit matchen över Oilers.
Men idrottens värld är som den är – där lönar det sig inte att hänga sig upp på en massa kansken och om, ifall att – siffrorna på resultattavlan är de enda som räknas.

Med fem minuter kvar av tredje perioden låg Tor i ledningen 7-8. Laget hade gjort en suberb upphämtning från 5-2… så nog var det lite surt att slutligen förlora 9-8…

På arenan i Esbo finns ett hyfsat utrymme för reportrarna. Man ser inte hela planen men tillräckligt bra för att kunna följa matchen. Fördelarna med att ha ett bord och tillgång till elektricitet (som jag nu inte behövde) är många. På vissa arenor får man nöja sig med att ha datorn i famnen, och en del matcharrangörer har till och med glott misstänksamt på mig och frågat vad ska du med el till?

Första matchen av totalt tjugosex i innebandyligan spelades igår för Tors del. I våras då playoffsmatcherna var över tänkte jag, det blir rätt skönt med en paus på några månader. Då hade vi flängt land och rike runt, varit med laget i såväl uppförs- som nedförsbackar.
Det är alltid roligare att vinna än att förlora, men det roligaste av allt är den gemenskap som uppstår mellan fansen och lagets spelare. Vi är som en enda stor familj.
På bilden har Tor gjort mål och en del av fansen jublar i bakgrunden. Många av oss åker med på alla bortamatcher, till och med ända upp till Seinäjoki och i år även till Uleåborg.

Innebandy är en sport där det händer mycket. Spelet är fysiskt och fartfyllt. Ibland kan du få se fem mål på mindre än fem minuter.

Jag vill ändå här poängtera att då jag går som journalist på matcherna, då försöker jag vara så opartisk som möjligt. Klart att jag blir glad då Tor gör mål, men jag tjoar inte högt och jag skäller inte på domarna. Jag har helt enkelt fullt upp med att skriva och ”direktsända” på webben.
Men går jag på matcherna som privatperson brukar jag bete mig som största delen av supportrarna överlag 🙂 Ganska mycket gastande blir det.

Uddamålsförlust 9-8 blev det mot Oilers i säsongsöppningen, men Tor gjorde ingen dålig match. Niklas Andersson (98) gjorde fyra mål, Valtteri Etholén gjorde två mål och två assist. Kul är det också att Ville Lehkonen (18) nu gör comeback i laget.

Den här bilden är tagen klockan 21 på kvällen. Vi är på väg hem med supporterbussen. Jag ser att modellen på den heter Classic. Det finns också ett lag i ligan som heter Classic, så jag frågar chauffören om jag håller på att kliva på fel buss. Är vi är på väg mot Tammerfors? Jag är inte säker på att han förstod min ordvits.

Men många var vi nog också som inte förstod vad speakern på matchen sa. Han såg inte skillnad på bröderna Tommi och Juha Kivilehto. Han uttalade namnet Etholén fel (ÄT HÅLEN) och han körde fel spelare till utvisningsbåset…
Men man kan ju inte få allt perfekt serverat för sig i livet.

Och förresten – sådant som BARA kan hända mig är följande:
Innebandyligan öppnades med att en kvinna mycket vackert sjöng Vårt Land. Alla reste sig upp, förutom kanske någon funktionshindrad och jag…
Varför? Jo, för att min blus hade fastnat i stolen och jag ville inte riva sönder plagget…
Ridå.

Sladdhelvetet

Ursäkta rubriken, men så här är det ju. Alla sladdar behövs. Det går inte att använda en och samma till telefonerna, kamerorna, datorn och iPaden.
Fram tills i dag hade jag samlat sladdarna och diverse andra små tekniska rackerier i en skolåda. Men den var inte så praktisk, och inte ens så där riktigt snygg fastän det var Nikes märke på den.

Så i dag när jag besökte Robinhood för att köpa ett par nya blusar och annat smått och gott blev den här lådan mitt enda impulsköp. Och jag tycker den är riktigt fin.