Såsom tidigare sagt har jag många skyltar på lager, sådana som jag tog under Nya Östis läsarresa i maj. Men jag har också fotat skyltar efter det, så nu vågar jag lägga ut minst två i veckan 🙂
Bäckagården Hotell finns i Ystad. Vi sov inte över där, jag gick bara förbi och plåtade skylten. Kul att nu efteråt googla och kolla hurdan plats det här är.
Skyltminne från en vecka tillbaka. Bussen som förde oss från Lovisa till konserten i Pyttis och hem tillbaka skyltade med Juha Tapios namn. När vi var startklara i Pyttis sent på kvällen var det nån som gick förbi bussen i kvällsmörkret och jag tyckte hen sa ”titta, där är Juha Tapios buss!”. Tänk om det ändå hade varit så, hans turnébuss och så att jag hade fått vara med i den ❤
Fler skyltare hittas via den här länken hos bloggvännen BP.
Skördetider för Inge Lööks gummor. Härligt att trampa druvor en måndagsförmiddag 😀 Det här kortet fick jag från Tyskland i postcrossingen. Inge Löök bor i Lovisa och hennes motiv är kända nästan världen runt, i alla fall ute i Europa.
En bonusbild från lördagens konsert med Juha Tapio, eftersom den ännu finns i glatt minne.
Igår spelade vi bingolotto med riktiga kuponger från Sverige. Gästen hade på begäran köpt tre stycken så vi satt i spänning såväl gästen som min syster och jag vid en ostbricka. Det var också riktigt roligt. Gästen vann hundra kronor, vi andra var bara en siffra ifrån vinster som vanligt 😀
Nu har gästen flyttat till följande adress här i stan och för min del tar åter tidningsjobbet över.
Jag har uppdaterat listan med alla bloggvänner som är med i utmaningen – alltid, ofta eller ibland. De finns här.
Äntligen blev det av. Att jag gick på en livekonsert och att jag fick se en av mina största favoriter, Juha Tapio. Bra också att jag nu sett kulturhuset i Pyttis, på vars scen och bakgård Juha uppträdde med sitt band.
Utan mitt teleobjektiv hade jag inte haft en chans att få såhär pass bra bilder. Det var smockat framför scenen och också på VIP-terrassen eftersom vi anlände först 19.30 och åt middag innan konserten började 21.30.
Videon visar en av mina absoluta favoritlåtar, ”Jotain niin oikeaa”. Jag har förstås många andra favoriter, Juha Tapio har gjort musik och skrivit texter över tjugo år.
Videon filmades från VIP-terrassen. Det är en hemtrevlig liten konsertplats det här i Pyttis. Jag vet inte hur stor publiken var, men kanske 800–1000 personer?
I bra form ska en artist vara, Juha Tapio fyller femtio nästa år. Han höll på två timmar utan paus, så vår busschaufför fick vänta tjugo minuter längre tid än planerat innan vi kom iväg hemåt. Hon tog det ändå med ro och förstod att det var svårt att lämna konserten innan den var slut.
När vi väl satt i bussen på väg hemåt tänkte jag att det här måste jag göra om. Se Juha Tapio på nytt nästa år, på någon annan ort. Eller besöka Pyttis kulturhus en gång till, om jag gillar någon av artisterna som uppträder där nästa sommar.
Det blev ett antal bilder, förstås 😍 Sparar resten i mitt arkiv och alla känslor som konserten väckte sparas i mitt hjärta ❤
Sommar = med loppisar. Att gå på loppis eller att arrangera själv. Har redan i början av denna sommar hunnit gå på ett par loppisar och har för avsikt att arrangera minst en själv i sommar.
Tidningen Loppis ger mig inspiration. Vasen till vänster köpte jag igår. Kristall för sju euro tycker jag var ett fynd.
Jag känner mig förväntansfull inför sommaren. Bokade i dag VIP-biljetter till en konsert i Pyttis. Hoppas det finns platser kvar, har inte fått bekräftelse än. Jag vill se Juha Tapio live, jag har flera år velat göra det, men inte haft lust att åka till en stor arena i Helsingfors.
Jag kan flera av hans låtar utantill, och de har gett mig krafter, speciellt då allt kändes för jävligt 2014–2015 efter skilsmässan. Fortfarande i dag får jag massor av energi av hans låtar. Nu är de inte längre förknippade med nederlag och sorg. Istället inger de hopp, tid finns också för mig att hitta en ny kärlek ❤ , tid finns för värme och skratt.
Ett minne från slutet av augusti då jag besökte kafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.
Jag önskar att det kommer en dag då jag helt öppet kan skriva om allt. Både om saker som gör att jag sprudlar av glädje och som sådant som gör att jag känner mig ledsen och nedtryckt.
Många av mina följare, speciellt läsare i Sverige, skriver ofta till mig ”det är din blogg, du skriver vad du vill, det har du rätt till, de som inte gillar dig kan sluta läsa”.
Ack om det vore så enkelt!
Hur jag än gör finns det alltid personer som kan uppfatta det jag skriver på fel sätt. Vilket får mig att undra om vi i lilla Svenskfinland är mer känsliga än andra? Och om ankdammen är så jäkla liten att det finns personer som tycker att de har makt tysta mig.
Jag har vägt mina ord här på guldvåg de senaste två åren, men ändå fått höra bland annat av före detta chefer att det inte passar sig att jag skriver si och så på min blogg. ”Folk tar åt sig” har jag fått höra, eller ”jag har fått reaktioner på ditt inlägg”.
Tar jag upp mobbning, avundsjuka, missunnsamhet, förtal och annat som jag upplever att jag har blivit utsatt för är det också känsligt.
Mest blir det så att jag visar fina fönster och vackra väggar, blommor och blader och vyer från Lovisa. Jag berättar om hur glad jag kände mig då jag körde hem från Liljendal i dag och såg tre svanar i skyn. De tog sannerligen fågelvägen mot Lovisaviken, för mig dröjde det längre att nå dit.
Jag fick höra ”Jotain niin oikeaa” på Radio Aalto och minnen från min härliga sommar väcktes. Det var första gången jag lyssnade på låten efter en fyra veckor lång paus.
Jag kände mig tacksam och lycklig.
Men ibland skulle jag också vilja skriva om så mycket annat.
Höll mitt i flyttarbetet på att glömma att det är Skyltsöndag!
Den här hittade jag då vi besökte Vivamo i Lojo där bland annat Heliga Birgittas kapell finns. Kommer bilder därifrån senare.
Många förbud här!
Och en lektion i finska säger att här står ”Vivamos privatområde. Hundar ska hållas kopplade och deras bajs plockas upp. Simstranden är endast för Vivamos gäster. Förbjudet att röka och gör upp eld. Området är övervakat, också med kamera”.
Jag som gillar ordning och reda lider just nu åtminstone lite…
Och om ni undrar vad jag håller på med så där annars om dagarna, så är det här. Tror inte någon direkt avundas.
Jag sorterar och slänger så mycket jag hinner. Skulle inte vilja ha en enda onödig pryl med mig till nya stället… Men få se hur långt jag hinner komma med det jobbet på en vecka.
Lyssnar på Juha Tapios ”Jotain niin oikea…” på repeat. På något sätt ger den mig styrka och säger till mig att jag har haft en härlig sommar. Och om jag bara själv vill kan framtiden också vara underbar ❤ 🙂
… heter Juha Tapio och jag måste få tag på hans skiva. Jag vet att jag kan lyssna på honom via Youtube och Spotify, men jag tycker om gammaldags CD-skivor ändå. Köpte Daniel Sanz skiva i går också 🙂
Juha Tapio har ända sedan jag började lyssna på honom aktivt 2014 skrivit låtar som om han gjort det med just mig i åtanke. Och då man lyckas med det konststycket som artist då har man gjort något bra, tycker jag.
Den här låten råkade jag höra en tidig morgon vid bryggan i Tirmo under seglatsen. Klockan var bara lite över fem men det gick inte att sova då folk mest festade och röjde i de andra båtarna. Någonstans lyssnade någon annan på radiokanalen Suomipop och de här orden gick rakt in i mitt hjärta.
Andra av hans låtar som också talar direkt till mig är ”Sinun vuorosi loistaa” (fritt översatt Din tur att stråla) och ”Kelpaat kelle vaan” (Du duger för vem som helst).
Och när vi nu är inne på musik kan jag säga att gruppen Yö och låten ”Minne tuulet vie” (Vart vindarna bär) gav mig den slutliga styrkan att våga ta hoppet från fastanställd till egenföretagare.