Söndagsrunda, skyltar, sampel av bilder

Jag firar sällan internationella kvinnodagen på något sätt, har varken fått blommor eller choklad, men förväntar mig heller inget. Köpte en bakelse till mig själv.

För min egen del blev det idag också besök i Tokmanni för att köpa en ny musmatta med stöd för handleden. Det var inte länge sedan jag visade bilder här av den som gått sönder och gelen rann ut… Nu sprack också den, för ett par dagar sedan.

Från Tokmanni via Café Favorit som donerade en stor del av intäkterna i dag till Kvinnobanken. Fint initiativ.
Min Pavlola-bakelse på bilden är något fraktskadad, men inte mindre god för det!

Efter de här uppköpen förde min syster och jag mamma ut på en åktur i staden. Hon minns mycket, hur det såg ut förr, vem som bott var och vad hon gjorde som barn. Var de åkte skridskor, var de klättrade på stenar, var de hoppade skidbacke… ❤

Åke vill att vi ska visa bilder från veckan som gått, eller från den här dagen, så det blir lite både och här.

Inkluderar även bidrag till Skyltsöndag, som Christian basar för.

Gamla apoteksgården, även före detta tingsrätten. Ligger granne med torget och också med Café Favorit. Många gamla ståtliga byggnader har vi i Lovisa.

Ballonger i K-Rauta som hade invigningsfest fredag och lördag. Mer om den i Nya Östis den 12 mars 🙂

Två skyltbidrag. En som visar vilka affärer som finns i köpcenter Galleria. Och en annan som jag tog under en promenad förbi svenska lågstadiets tillfälliga barackbyggnader.

I fastekalendern står det i dag: En jämlik värld för alla. #Kvinnodagen

Det blir säkert aldrig en helt jämlik värld och därför behövs den här dagen. Därför handlar den inte i första hand om att vi ska få blommor eller choklad eller andra gåvor.

Och varför ska man inte säga ”grattis på kvinnodagen”?

– Att säga grattis är att förminska det faktum att det inte går framåt särskilt mycket vad gäller kvinnors rättigheter. Enligt en ny FN-rapport kommer det att ta 300 år tills världen är helt jämställd, sade Gudrun Schyman den 8 mars 2024.

BILDER från Liminkaresan

Start åtta på lördagsmorgonen, hemma igen 4.30 på söndagsmorgonen, lite tidigare än beräknat. Det är ju mindre trafik nattetid men ett ymnigt snöfall gjorde inte slutresan lätt för våra förare – ett stort tack till dem som tog oss tryggt hem!

Min väninnna Marina förevigar supporterskylten i bussens fönster strax innan start.
Min väninna Marina förevigar supporterskylten i bussens fönster strax innan start.

Bäst att öppna flaskan med det mousserade vinet redan på vägen upp till Liminka. Tänk om vi hade förlorat! Men nu gjorde vi inte det...
Bäst att öppna flaskan med det mousserade vinet redan på vägen upp till Liminka. Tänk om vi hade förlorat! Men nu gjorde vi inte det…

Vi var tolv hängivna fans och två förare så vi hade gått om plats i bussen. Vilket behövs då man har packning med sig och gärna vill sträcka på benen och sova på hemvägen.
Vi var tolv hängivna fans och två förare så vi hade gått om plats i bussen. Vilket behövs då man har packning med sig och gärna vill sträcka på benen och sova på hemvägen.

Paus vid Hirvaskangas ABC.
Paus vid Hirvaskangas ABC.

Det rådde delade meningar om vilka djur konstverken i rondellen föreställer. Jag ville ju se renar :-) ... men det är väl älgar eftersom vi är i Hirvaskangas.
Det rådde delade meningar om vilka djur konstverken i rondellen föreställer. Jag ville ju se renar 🙂 … men det är väl älgar eftersom vi är i Hirvaskangas.

Har jag en förkärlek för pappgubbar? De är ju tysta och snälla om än något stela. Det här var en K-Rautareklam i i idrottshallen.
Har jag en förkärlek för pappgubbar? De är ju tysta och snälla om än något stela. Det här var en K-Rautareklam i i idrottshallen. Fotografen har darrat lite på handen 🙂

Men här jag jag hittat två riktiga "gubbar". Kärt återseende med bröderna Lindgren, Jukka och Pekka från Uleåborg. De spelade några i Tor och ville förstås nu då de bodde i närheten komma och heja på oss.
Men här jag jag hittat två riktiga ”gubbar”. Kärt återseende med bröderna Lindgren, Jukka och Pekka från Uleåborg. De spelade för några år sedan ett par säsongen i Tor och ville förstås nu då de bodde i närheten komma och heja på oss. Foto: Marina Tolonen

Och som ni alla vet vann vi matchen med siffrorna 5-6. Jag envisas med att skriva siffrorna i den här ordningen eftersom vi var bortalaget. Många tycker att man ska skriva segersiffrorna först – vad anser du?

Vi tog en komfortabel ledning med tre mål men sedan knappade LNM in till 3-3 och tog efter det till och med ledningen. Det såg illa ut ett tag då det var vi som fick alla utvisningar, LNM fick inga. Och vi hade så få spelare på grund av skador och sjukdomar. Dessutom hade Tors A-juniorer matcher på hemmaplan, så utgångsläget var inte det bästa. Våra killar kämpade ändå ursinnigt och segern var extra skön också med tanke på den långa resan.
Ni må tro att stämningarna i bussen var på topp då vi alla åkte hemåt.