… blev plötsligt så brutalt annorlunda.
Den började med frukost, fortsatte med jobbförberedelser, sedan en intervju, affärsbesök, en kopp kaffe på Hörnan och trevliga diskussioner med vänner där, hem och skriva artikeln klar…

… och så slog jag på teven strax efter klockan 15 …
Det konstiga var att jag kände på mig att något hade hänt…
… men terrordåd i Stockholm! 😦 … nej!!!
Jag bodde där 1998, gick på Drottninggatan nästan varenda vardag, har vänner som bor i Stockholm och som jobbar i närheten av platsen där terrordådet skedde…

Finns inga ord att beskriva det jag känner nu… Följer med nyheterna i Sveriges TV4 hela kvällen och halva natten, antar jag…

Skrev en lokal nyhet, för att även vi från Lovisa berörs av det här.
Men det var svårt att väga orden …
Samtidigt som jag vet att ”alla” vet vad som hänt, folk tar bilder och videosnuttar. All slags information sprids som en löpeld. Att förstå vad som är sant och vad som är rykten är svårt.

Det går inte att vara tyst om det här, att tiga ihjäl terrordåden…
Jag tror på öppenhet, på diskussioner, och på det faktum att människor ofta öppnar sina hjärtan och blir mer eniga i kärlek än nånsin efter sådana här vansinnesdåd.

Men klart att främlingsfientlighet också frodas. Frön till skräckscenarier sås.

Vad kan man annat än att mana människor till lugn, mera kärlek ❤ och mera öppenhet – vi ska inte låta oss skrämmas.

Och kom ihåg, källkritiken.