Kapellparken

Veckans foton och söndagsskylten

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Åke Nacka 144 välkomnar oss till att visa bilder vi tagit under veckan. Han skriver ”kort och koncist, vad har du fångat med kameran under veckan”. Vi får visa 1–5 foton.

En del av lummiga Kapellparken som ligger mycket centralt i Lovisa.
Solen håller på att gå ner. Den här kullen är en populär plats på vintern för familjer, barnen åker pulka och skidor där.

Imorgon är det pappas 101-års dag. Vi tog bort sommarblommorna och planterade en hortensia. Tyvärr såg jag då jag tog bort plasten som omgav krukan att växten inte var i sitt bästa skick. Den kanske inte tål frost heller.

Murgrönan däremot brukar till och med klara vintern. Inte så att den är lika fin året om, men den har kommit igen på våren. Sedan finns det nuförtiden mycket vackra växter av tyg och de kräver ingen skötsel. Så vi har lite blandat här. Ett ljus lade vi också ner för att hedra minnet av pappa som gick bort alldeles för tidigt, bara 53 år gammal.

Favoritkonstnären Inge Löök som bor i Lovisa. Hennes tokiga och glada gummor sprider glädje över hela världen. Det här vykortet skickade jag i postcrossingen till Tyskland.

Det här var ju inget foto av mig, men jag skannar in korten jag skickar iväg och laddar upp dem på postcrossingens sajt. Där finns de kort som jag har fått och de jag har skickat under min profil.

En skylt ute på landet i Hopom, Liljendal. Jag besökte gården för att göra ett reportage till Kuriren. Det kommer ut i september och jag kan senare visa hur det blev. Hoppas alltid också att den här finlandssvenska veckotidningen ska hitta nya läsare.

Det finns mycket jag kunde säga om finlandssvenska tidningar och tidskrifter. Vare sig vi läser dem på papper eller digitalt så måste vi värna om dem. Läggs de ner på grund av olönsamhet är det osannolikt att någon startar upp dem igen.

Detsamma gäller bondgårdar och lantbruk. Lägger någon ner produktionen, säljer djuren och alla redskap – ja då är det kört. En gård med produktion startas inte upp igen så där bara över en natt.

Konstens natt och funderingar en tidig morgon

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Inte bästa bilden, men eftersom jag inte var på jobb ville jag inte störa resten av åhörarna genom att traska fram och fotografera författarna Emma Juslin (till vänster) och Ulla-Lena Lundberg (rosa tröja, syns till höger om pelaren). De intervjuas av Thomas Rosenberg som syns strax till vänster om pelaren 😀

Det var fullsatt i salen i restaurang Kapellet och jag hade den här gången sällskap av Camilla. Vi har känt varandra sedan 2008 då hon blev chefredaktör för dåtida Östra Nyland.

Hemma hos mig hade vi mycket att prata om, dels för att vi båda jobbat som journalister länge (jag snart 40 år och hon mycket längre), dels för att vi båda bor i gamla trähus.

Vi talade bland annat om fördelar, som trots allt överväger, då det gäller att bo i ett gammalt trähus. Våren, sommaren och hösten. Härliga tider. Också vintern har sin charm men då får vi jobba för att hålla upp värmen och klä oss varmt.

Den här bilden tog jag strax efter klockan sex i morse. Det var bara fem grader ute men tillsvidare har jag 19 i sovrummet och 18 i köket. Då solen värmer huset på dagen blir det riktigt skönt.

Jag steg inte upp för dagen så här tidigt. Jag lade mig under mitt duntäcke och hade också en pläd för säkerhets skull. Somnade om och sov gott fram till 10.45 😀

Men under min vakna timme låg jag och funderade. Är sommaren slut nu? Kommer de kalla nätterna redan i augusti? Fortsätter de i september? När kommer första snön?

Jag har inte fått min ved ännu, men den beställdes i våras. Får jag hjälp med att bära in den? Jag har hört mig för med en förening och lovat betala till den om ett par personer hjälper mig.

Jag har inte heller hittat varma ylletröjor till salu här i stan, så jag gav mig ut på nätet och köpte en tröja i merinoull och fleece.

Sedan låg jag och funderade på det också. Tänk om jag blev lurad igen? Allt såg bra ut med det inhemska företaget. Men… oron började gnaga i den tidiga morgontimmen.

Det var mycket folk ute på gator och torg och som här, i Kapellparken, under Konstens natt. Det hade regnat i grannstaden, men vi fick inte en droppe och tur var väl det, för ganska mycket av det digra programmet arrangerades utomhus.

Det var rentav så mycket program att man inte hade en chans att ta del av allt man hade velat vara med om. Camilla och jag valde författarträffen med tillhörande kort pjäs. Hoppas att det blir en uppföljning nästa år.

Det här inlägget är inte klockrent för Åkes Hoppa på tåget där i dag är Firande. Men kanske jag kvalar in där med godkänt ändå? När jag länkade till hans sajt hade han ännu inte skrivit lördagens inlägg, men det finns säkert där senare i dag och hos honom finns alltid mycket att läsa och fina bilder att titta på.

Skyltsöndag och foton från veckan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Åke håller i temat där vi ska visa 1–5 foton som vi har tagit under veckan som gick. Igår glömde jag temat Hoppa på tåget som handlade om grodperspektiv, men men… kan inte hinna med allt 😀

Skyltsöndag är en annan utmaning som startades av bloggvännen BP genom tiderna. Vi är flera som fortsatt av bara farten med temat, och BP skyltar också då och då. Det gör även Christian, Anki och många andra.

Börjar med skyltbilden. Skylten finns på en vägg i restaurang Kapellet, nära toaletterna.

Och så får det bli blandade bilder från veckan som gick.

En av glasskioskerna i centrum av Lovisa. Il Duo har prisbelönt artesanglass och här valde jag att äta en blandning av vanilj och körsbär. Det var gräddigt och gott!

Här besökte AB och jag en utställning igår. Almska Gården heter huset och här firade jag faktiskt min 60-års dag. Det var ett lyckat koncept att kombinera en utställningslokal med privat servering och fest. Nu har platsen utskänkningsrättigheter, så jag utgår från att den som vill ha privat fest här måste anlita företagarens tjänster.

Blommor som jag plockat från egen odlingsspalt. Vet inte vad den blå heter, och vallmoknoppen som inte syns på bilden har inte slagit ut till blomma. Lärde mig ett knep om den. Ta in den då den är i aningen öppnad knopp, doppa stjälken i hett vatten. En vallmoblomma som fått slå ut utomhus står sig inte inomhus.

Bondfilmerna går ju alltid i repris på TV och jag kan se dem om och om igen. Jag har nästan alla på DVD också 😀

”The man with the golden gun” med Roger Moore filmades delvis i Thailand. Den här ön har jag besökt på riktigt, 2008 då ex-maken fyllde 50 år. Ett minne för livet, och att besöka den så kallade Bond-ön var för mig ett av de viktigaste målen.

Och så ytterligare en bild från gårdagens Rolls Royce-träff i Kapellparken.

Underbara vyer och människomöten

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Restaurang Kapellet i Kapellparken var igår min arbetsplats för ett par timmar. Nu ser ju dammen inte så inbjudande ut, men så här blir det troligen på grund av pollen så här på våren. Dammen brukar städas upp minst en gång per år.

Här mitt i den skira försommargrönskan hade föreningen Loviisan seniorit (Lovisa seniorer, men föreningen har inget svenskt namn) vårens sista möte. Det var samtidigt en födelsedagsfest för alla som hade fyllt jämna år under verksamhetsåret. Förtjänsttecken delades ut och det bjöds på sång av Erkki Liikanen ackompanjerad av Heimo Mäntynen.

Denna Erkki Liikanen är inte att förväxla med politikern och bankmannen som har samma namn.

Jag hade äran att få sitta i samma bord som artisten, så det var lite trist att jag inte hann bli kvar på kaffe och kaka. Jag skulle direkt hem och skriva artikeln. Tyvärr hade jag inte mycket spaltutrymme den här gången men jag torde ha fått det viktigaste med och det kan ni läsa om i Nya Östis den 22 maj.

Det blev alltså härliga människomöten i en vacker miljö. Jag hoppas i framtiden kunna intervjua några av de äldre som är med i föreningen, för där finns många personer som säkert har mycket att berätta. Och just de här historierna som de äldre bär på är värda att låta tryckas på papper.

Sommargardinen till vila

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Nu är en av fyra spetsgardiner lagda till vintervila. Den andra i köket får finnas kvar, men det här fönstret tar emot mest blåst och vinterns eventuella snöoväder. Därför har detta fönster fått en vintergardin som dock inte syns på bilden. Den tjocka gardinen dras varje morgon, tillsvidare, åt sidan så att ljuset får strömma in.

Lycklig står jag och tittar på lövens virveldanser i vinden på den soliga gården. De blåser runt i yster lek, de blåser uppåt och hit och dit. De far förbi mitt andra fönster också, och en del av dem landar på terrassen.

I den bruna vasen har jag äntligen fått ett skott, en avklippt stjälk, av kinarosen att slå rot. Har nu förhoppningar om att få en större kinaros, kanske även hibiskus kallad, då jag planterar moderplantan och den nya med skott i en ny kruka. Har minnen av en stor kinaros som mamma och pappa hade då min syster och jag var barn.

Vackra Kapellparken i Lovisa. De syns inte så bra på bilden, änderna – men de simmar där i vattnet och tjattrade rätt mycket i dag. Hade gärna velat förstå vad de sade 🙂

Första cykelturen på länge!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Här är jag på väg hemåt från Skeppsbron dit jag faktiskt cyklade igår kväll. Det gick bra eftersom jag hade nedförsbacke nästan hela vägen, eller i alla fall inga motlut.

Det var första cykelturen på tre kilometer efter knäskadan som inträffade i mars. Jag tror att de här turerna kommer att göra gott. Vänstra benet gör grovjobbet, det högra hänger med men jobbar också lagom mycket. I uppförsbackar leder jag cykeln. Den sista biten hem härifrån upp till toppen på Chiewitzgatan var tung, men jag klarade den 💪 Nu ska jag försöka träna lite och lagom varje dag.

Vår lummiga Kapellpark ❤ Fotograferad igår kväll.

Nu återstår inte många dagar innan jag kan skriva mer om förändringarnas vindar som blåst de senaste veckorna i mitt liv. Jag tror att det blir en vändning i bloggen då också, att jag har något nytt att skriva om varje dag. Jag är fylld av förväntan, framtidstro också.

Jag har sällan längtat till hösten eller vintern och jag gör det inte nu heller. Men sedan när de kommer är de välkomna eftersom varje dag bjuder på nya utmaningar, trevliga överraskningar eller problem som ska lösas. Och jag tänkte att den som vill komma med på den resan i mitt liv ska får göra det.

Skyltsöndag, den 19 maj 2024

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Att tiden går fort, det har jag konstaterat förr och jag vidhåller det. När jag städade bland gamla betalda fakturor, sådana som jag inte angått mitt företag och som jag därmed inte behövt lämna in hos bokföringen, hittade jag papper från 2021. En del till och med så gamla som från 2019…

Därför kan jag lite sådär symboliskt hålla fast vid gamla foton också i dag. Ett är från juni 2023 då en utställning började i Kapellparken. Lovisabor, låt er alltså inte luras att gå dit 😀 Detta gäller inte längre.

På en utfärd i augusti ifjol tog jag den här bilden. Så visst är det bra med bildarkiv ibland 🙂

Fler skyltar och skyltare hittas via BP:s blogg!

Och jag rullade iväg…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Förr i tiden rullade jag iväg hur som helst, när som helst och åkte nästan vart som helst. Nu gällde det att tänka efter, vilken rutt passar bäst då jag inte kan trampa hela vägen. Gällde att vara strategisk också med tanke på farliga korsningar med mycket trafik 😂 för sådana finns minsann också i småstaden.

Turen blev kanske 500 meter lång och det löpte bra nästan hela vägen fram till syrran där jag hämtade bilen. Här har jag hoppat av för att ta ett foto i Kapellparken. Det blåser en hel del men vi har faktiskt nu +20 grader!

Jag ville ut en sväng med bilen. Den friheten som cykeln i viss mån ger och som bilen ger fullt ut, gör mig faktiskt nästan tårögd. Det är alltså glädjetårar som trillar om de trillar.

Körde runt i stan, tittade mig omkring på ett sätt som är omöjligt utan bil, eller då jag inte kan gå långa sträckor. Blev sugen på en glass. Men enda kiosken som nu var öppen sålde en sådan sorts glass som jag inte ville ha i dag.

Tokmannis parkering var fullsatt och sommarblommorna har kommit ut, så där fanns ingen P-plats nära dörren. En närliggande bensinstation, samma sak, fullt med bilar på P-platsen och för lång väg att gå utan stav eller andra stöd.

Men sedan hittade jag en parkeringsplats nära Café Favorit och lyckan var stor då jag kunde ta mig in där och även ut till bilen för att avnjuta en gräddvaniljglass ur en pappmugg 🥰

Lite dåligt med foton

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då vädret varit lindrigt sagt förfärligt några dagar. I kombination med att jag måste promenera väldigt försiktigt har det betytt att jag inte varit så jättemycket utomhus. Förstås kommit iväg till affärer då och då och med specialarrangemang även kunnat träffa vänner på krogar som inte ligger långt från mitt hem.

Lördagen den 30 mars tog jag den här bilden då jag satt i bilen utanför K-Supermarket. Kala träd är ju egentligen vackra, som skulpturer. Men visst längtar jag nu efter att de ska få små späda blad som sedan växer och ger såväl grönska som skugga.

Det är Kapellparken som syns på bilden och den vita träbyggnaden är Restaurang Kapellet.

Fyra veckor sedan jag skadade mitt knä. Eller då som det började värka så att jag kallade på ambulans. Men sedan hände något med ett knak och efteråt har jag förstått att en benbit, eller brosk, troligen flyttade på sig men samtidigt, av någon anledning, slets ett muskelfäste av, eller en del av en muskel i högra benet gick sönder. Det blev ganska stora inre blödningar, men den här skadan är av den typen som måste självläka. Läkaren sa att det kan ta tre månader. Så två månader ska jag räkna med att kämpa ännu.

En liten fest ska det bli senare i dag, ska se om jag kan ta foton där!

Hurra! 3200 dagar i ett sträck!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Du har publicerat 3 200 dagar i rad den Debutsky’s Blog – Inne i huvudet på en författare! Fortsätt så. Det är meddelandet jag fick i dag via WordPress. Jag har ju dagligen fått dessa förstås, 3198 dagar, 3199 dagar osv. Men i dag är det ju verkligen ett jubileum!

Det betyder 105,13 månader och 8,711 år. Om det nu sedan säger er något eller inte 😀 Jag använde en konverteringstabell på nätet.

Firar det med ett foto jag tog i Kapellparken idag. En tunn isskorpa ligger på dammen. Inte en is att promenera på. Överlag är jag oerhört försiktig då det gäller att gå ut på fruset vatten. Jag vågar stiga i en vattenpöl, men där går gränsen 😂