katastrof

Husmorspoäng – vad gör jag med dem?

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

De lär ju ska rassla in husmorspoäng då man gör mat och kanske i sådana mängder att man fryser in.
Nu då jag åter har en rejäl frys har jag tänkt tillreda mat som jag gillar. Stekte köttfärs i dag men då jag inte vill äta samma mat flera dagar i sträck blir det att frysa in. Siktar på att göra lasagne en annan dag, köttbullar, köttfärslimpa och sånt inom kort.

Men husmorspoäng? Vad gör jag med dem? Ingenting 😀

Dagens favoritmat.

Såg nyss ett program på tv där små barn skulle beskriva ordet KATASTROF. Ni må tro att det kom en massa fyndiga förklaringar.

Och KATASTROFEN var nära i affären i dag då jag inte hittade en SVART tandborste. Jag var tvungen att nöja mig med en som hade grått skaft…

Adrian, huvudpersonen i mina romaner, är ju med mig rätt ofta. Ibland får jag tänka mig för så att jag inte talar högt med honom till exempel i affären.

– Ta den där grå nu bara så kommer vi ut härifrån, sa han. För du tror väl inte att jag tänker kuska runt dig i hela Lovisa tills du hittar en svart?

– Vem har talat om Lovisa? Vi kan ju åka till Helsingfors 😀

Det här med proportioner…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… började jag tänka på i går.
På radionyheterna sa man att det hade inträffat en KATASTROF på Oscarsgalan.

Kristallkronan träffade någons huvud?
Kristallkronan träffade någons huvud?

Jag såg framför mig hur en kristallkrona hade fallit ner och krossat några av gästerna. Eller att terrorister hade tagit sig in i festsalen och mejat ner folk. Eller att en brand brutit ut.

Men nej… det var alltså bara det att någon i misstag hade sagt att La La Land vann priset som bästa film. Och så var det Moonlight som gjorde det.

I skid-VM i Lahtis lär någon också ha sagt att ”nu får vi lyssna på norska nationalsången” fastän det var Ryssland som vann. Katastrof?
Eller mer ett mänskligt misstag? För Norge vinner ju inte precis hela tiden 😀

Gamla kära ting, termos

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan :-)
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan 🙂

Man har ju många gamla och kära ting, så jag kanske börjar visa dem sporadiskt här. Saker som har historia.
Har ibland tänkt att om jag skulle vara tvungen att göra mig av med 90 procent av allt jag äger, till exempel inför en flytt, så finns det ju vissa saker som är väldigt kära.

Om jag skulle tvingas välja något speciellt, till exempel bara hinna ta med mig tre-fyra saker, i samband med en katastrof (brand eller dylikt) skulle det kanske vara dagbok, fotoalbum och sånt.

Men inför en flytt kan man ju vända och vrida på saker, fråga sig vad man behöver och vad som har historiskt värde (antikt) och vad som har stort affektionsvärde.

Kom att tänka på allt det här då jag satt med makens farfars termos framför mig. Den har Niilo haft med sig då han jobbade på sågen i Lovisa. Kaffe i termos och smörgåsar i paket, antar jag.
Termosen har sina skavanker, men så ska det ju vara – det visar att den varit med om ett och annat. Och fortfarande håller den kaffet varmt.

Vin ser ut som urin

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer
Vinpåsen får vänta i baljan.
Vinpåsen får vänta i baljan.

Efter mycket möda och stort besvär fick jag upp pappförpackningen som dolde en plastpåse som innehöll tre liter vin.

Jag skulle placera påsen i en metallåda som jag fått till födelsedagen, men nu tror jag att den egentligen är avsedd för tvåliters påsar…

Jag såg redan katastrofen framför mig. En påse med tre liter vin går sönder och innehållet flödar över golvet.
Så då jag inte hittade några andra lämpliga kärl att pumpa ner drycken i låter jag påsen vila i en stor plastbalja tills jag kommer på en bättre lösning.

Behöver jag säga att innehållet ser ut som en påse man kan se i en säng till exempel på ett sjukhus? Nä, tänkte väl det.
Men jag tar på mig skulden om det är många som vägrar dricka vitt vin den här helgen.