katt

Molnformationer fascinerar

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
Då jag får syn på en molnformation som liknar något, såsom den här enligt mig liknar en stor örn – då gäller det att vara snabb med kameran. Inom loppet av några sekunder kan formationen ha ändrat skepnad.

Vad jag inte såg var att bakom örnen finns något som liknar en katt, ett stort ljusrött katthuvud. Två ögon, två öron.

Någon har också sett en tjej med långt hår här.
Fascinerande!

Kommendantshuset trädgård och katt

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Den här trädgården finns utanför stadsmuseet. Bilden beskriver inte växtprakten på bästa sätt, men närbilder hade inte heller blivit så mycket bättre. Jag försökte med sådana ifjol. Nu har också torkan gjort sitt fastän man vattnat flitigt här.

I trädgården finns såväl nyttoväxter som prydnadsväxter. Prydliga skyltar informerar på finska och svenska vad växterna heter.

I parken rör sig nuförtiden också en katt. Den bor troligen i någon av granngårdarna och den har blivit flitigt fotograferad. Den verkar komma direkt som den ser människor röra sig trädgården. Och sedan kråmar den sig och låter sig välvilligt fotograferas.

Sessan i Skinnarby

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lite svårt att veta vad hon tänker. ”Varför har du telefonen framför ditt ansikte? Släpp in mig i stället”.
Eller ”ja, det var jag som hade lämnat resterna av en mus på trappan innan ni kom. Det fattar ni väl att det var en fin gåva till er?!”

Låt katten sköta jobbet!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag skrev en kolumn för tidningen Nya Östis i dag. Där nämnde jag bland annat fördelen med att jobba hemifrån.

Flera av oss medarbetare håller kontakt via Messenger. Naturligtvis också via mejl och telefon och så har vi ett par möten per vecka då vi träffas ansikte mot ansikte.

På eftermiddagen fick jag ett meddelande av en kollega som bad mig kolla en sak på en viss sida. Vi skrev några meddelanden till varandra, men plötsligt verkade hennes dator få fnatt 😀

Katten vill också delta i diskussionen.

När det första meddelandet med 441+000000… osv kom tänkte jag att kollegans tangentbord eller telefonens display hade fått något fel. Men sedan kom jag ihåg att det numera finns ett busfrö till kattunge i hennes hem.

Oj oj, så vi skrattade då vi försökte lista ut vad katten hade velat säga. Kollegan hade vänt ryggen åt datorn för en kort stund, varpå katten fortsatte kommunicera med mig.

Det där sista meddelandet med streck och nollor, eller är det ettor som katten försökt få till, är ju höjden av avancerad datateknik, så kallade binära koder.

Vem vet hur intressant vår tidning skulle bli om katten fick lov att skriva lite mer?

Inspektorn

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

… utförde sitt uppdrag innan grillningen kunde börja och maten serveras.

Ahaa! Glasen är tomma tillsvidare. Nå, månne det inte ordnar sig med påfyllning snart. Matte är väl på gång!

Väldiskat porslin, här behöver jag inte göra någon insats.

Allt i ordning även här. Fin utsikt, hyfsat stadig stol.

Jaha, gästen är på plats, dags att dra! Verkar bli bra det här. Hälsar Felix.

Det blev en fin kväll med lite vin och grillmat under körsbärsträdet. Tack!

Favorit i repris

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Goa Felix! Hur många gånger har jag inte fotograferat dig då du njutit här? 🙂

Ja, jag säger då bara.
Efter en jobbig och mer eller mindre deppig förmiddag med motgångar av olika slag kändes det toppen att få tillbringa en timme i en väninnas trädgård med ett glas vin innan vi strålade samman med ytterligare en vän för en årlig, traditionell träff med jättegod mat på Saltbodan.

Härliga diskussioner, roliga minnen, många goda skratt!

Det var fint väder fram till åtta på kvällen. När jag cyklade hem öste regnet ner. Men det var ett varmt sommarregn och jag tänkte positivt – regn är bra för hår och hy 😀

Spännande saker händer på landet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I Lovisas grannkommun växer det palmer.
I Lovisas grannkommun växer palmer.

Den här tiden på året är det inte vanligt att se tranor på åkrarna.
Den här tiden på året är det inte vanligt att se tranor på åkrarna. Tyvärr hade jag inget teleobjektiv men zoomar man in bilden ser man fåglarna bättre.

Vi undrade vad det var som lät bakom ladugårdsknuten. Kanske det var några kärlekskranka gubbar som väsnades? Men som i bildtexten sagt, det var ett fågelpar som trodde att våren hade kommit.

Hjärtformat moln.
Hjärtformat moln.

Och som ni ser – verkar som om love is in the air åtminstone i Lappträsk 🙂

Och husets katt älskade att vältra sig i sanden.
Och husets katt älskade att vältra sig i sanden.

Tänk, jag VÅGADE!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂

Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.

Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.