Lite mer än en vårbäck, och försök hitta katten!

Temat hos Åke från Nacka som är lokförare för utmaningen Hoppa på tåget är i dag VÅRBÄCK. Nå, den här Lovisa-ån är väl lite mer än en vårbäck, men jag tror att bidraget godkänns utan tandagnissel 😂

Min följeslagare Saga, cykeln, får vara med på många bilder. En trogen vän som tar mig ut på lite längre färder än bara promenader, som ryggen inte alltid klarar av.

Den här turen blev vårens första, eller egentligen också årets första, för vår snart 92 år gamla mamma. Hon går med rollatorn, och ibland sparkar hon sig fram. En runda vi brukar göra är cirka 700 meter lång. Hon var osäker om hon skulle klara den, men det gick bra och hon ska inte behöva göra dem ensam om hon inte vill.

Ett litet motlut är ju för en äldre ungefär som en backe är för oss som något yngre. Viktigt att komma ihåg att vi alla blir äldre och orkeslösa någon dag, om vi får leva länge.

Och så sista bilden! Jag såg inte själv katten först, men precis innan jag skulle ta bilden fick jag syn på den. Och katten fick syn på mig och stannade upp och tittade långt. Undrade kanske vad jag höll på med.

Katten har lite samma färg som det bruna och vita i gräset där djuret rör sig 🙂

Molnformationer fascinerar

Då jag får syn på en molnformation som liknar något, såsom den här enligt mig liknar en stor örn – då gäller det att vara snabb med kameran. Inom loppet av några sekunder kan formationen ha ändrat skepnad.

Vad jag inte såg var att bakom örnen finns något som liknar en katt, ett stort ljusrött katthuvud. Två ögon, två öron.

Någon har också sett en tjej med långt hår här.
Fascinerande!

Kommendantshuset trädgård och katt

Den här trädgården finns utanför stadsmuseet. Bilden beskriver inte växtprakten på bästa sätt, men närbilder hade inte heller blivit så mycket bättre. Jag försökte med sådana ifjol. Nu har också torkan gjort sitt fastän man vattnat flitigt här.

I trädgården finns såväl nyttoväxter som prydnadsväxter. Prydliga skyltar informerar på finska och svenska vad växterna heter.

I parken rör sig nuförtiden också en katt. Den bor troligen i någon av granngårdarna och den har blivit flitigt fotograferad. Den verkar komma direkt som den ser människor röra sig trädgården. Och sedan kråmar den sig och låter sig välvilligt fotograferas.

Sessan i Skinnarby

Lite svårt att veta vad hon tänker. ”Varför har du telefonen framför ditt ansikte? Släpp in mig i stället”.
Eller ”ja, det var jag som hade lämnat resterna av en mus på trappan innan ni kom. Det fattar ni väl att det var en fin gåva till er?!”

Låt katten sköta jobbet!

Jag skrev en kolumn för tidningen Nya Östis i dag. Där nämnde jag bland annat fördelen med att jobba hemifrån.

Flera av oss medarbetare håller kontakt via Messenger. Naturligtvis också via mejl och telefon och så har vi ett par möten per vecka då vi träffas ansikte mot ansikte.

På eftermiddagen fick jag ett meddelande av en kollega som bad mig kolla en sak på en viss sida. Vi skrev några meddelanden till varandra, men plötsligt verkade hennes dator få fnatt 😀

Katten vill också delta i diskussionen.

När det första meddelandet med 441+000000… osv kom tänkte jag att kollegans tangentbord eller telefonens display hade fått något fel. Men sedan kom jag ihåg att det numera finns ett busfrö till kattunge i hennes hem.

Oj oj, så vi skrattade då vi försökte lista ut vad katten hade velat säga. Kollegan hade vänt ryggen åt datorn för en kort stund, varpå katten fortsatte kommunicera med mig.

Det där sista meddelandet med streck och nollor, eller är det ettor som katten försökt få till, är ju höjden av avancerad datateknik, så kallade binära koder.

Vem vet hur intressant vår tidning skulle bli om katten fick lov att skriva lite mer?

Inspektorn

… utförde sitt uppdrag innan grillningen kunde börja och maten serveras.

Ahaa! Glasen är tomma tillsvidare. Nå, månne det inte ordnar sig med påfyllning snart. Matte är väl på gång!

Väldiskat porslin, här behöver jag inte göra någon insats.

Allt i ordning även här. Fin utsikt, hyfsat stadig stol.

Jaha, gästen är på plats, dags att dra! Verkar bli bra det här. Hälsar Felix.

Det blev en fin kväll med lite vin och grillmat under körsbärsträdet. Tack!

Favorit i repris

Goa Felix! Hur många gånger har jag inte fotograferat dig då du njutit här? 🙂

Ja, jag säger då bara.
Efter en jobbig och mer eller mindre deppig förmiddag med motgångar av olika slag kändes det toppen att få tillbringa en timme i en väninnas trädgård med ett glas vin innan vi strålade samman med ytterligare en vän för en årlig, traditionell träff med jättegod mat på Saltbodan.

Härliga diskussioner, roliga minnen, många goda skratt!

Det var fint väder fram till åtta på kvällen. När jag cyklade hem öste regnet ner. Men det var ett varmt sommarregn och jag tänkte positivt – regn är bra för hår och hy 😀

Spännande saker händer på landet

I Lovisas grannkommun växer det palmer.
I Lovisas grannkommun växer palmer.

Den här tiden på året är det inte vanligt att se tranor på åkrarna.
Den här tiden på året är det inte vanligt att se tranor på åkrarna. Tyvärr hade jag inget teleobjektiv men zoomar man in bilden ser man fåglarna bättre.

Vi undrade vad det var som lät bakom ladugårdsknuten. Kanske det var några kärlekskranka gubbar som väsnades? Men som i bildtexten sagt, det var ett fågelpar som trodde att våren hade kommit.

Hjärtformat moln.
Hjärtformat moln.

Och som ni ser – verkar som om love is in the air åtminstone i Lappträsk 🙂

Och husets katt älskade att vältra sig i sanden.
Och husets katt älskade att vältra sig i sanden.