kiosk

Vår fina badstrand

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Vädret har ju inte precis gynnat företagarna i turismbranschen. Speciellt tufft är det för den som driver en kiosk vid badstranden. Havsvattnet har inte varit mer än +16 de senaste dagarna, och en dag som inte börjar med värme och sol blir inte någon stranddag 😦

Så här fin är ändå utsikten från kiosken där jag jobbade ännu i fjol. Utmanar alla som inte varit där på kaffe och glass i år att ge sig tid för åtminstone ETT besök i sommar.

Utsikten från kioskens terrass.
Utsikten från kioskens terrass.

Själv har jag besökt kiosken fyra, fem gånger den här sommaren. Alltid tillsammans med släktingar eller vänner. Vill inte att någon ens i misstag ska tro att jag är ute för att trakassera den som jobbar där 🙂
Jag önskar företagaren all framgång och tycker att inredningen och andra små förnyelser som gjorts är riktigt lyckade.

Har funderat rätt mycket på det där hotet jag utsattes för i torsdags för en dryg vecka sedan. Slutar du inte skriva om ex-maken på bloggen, så...

Vad är det som driver en person att säga så? Lyckligtvis hade jag goda vänner med mig den där kvällen, som såg och hörde påhoppet.
Och OBS åter en gång-  så att inga missförstånd uppstår. Det var INTE min förra mans nuvarande som hotade.

Jag skriver sannerligen inget elakt om honom, och jag nämner honom inte varje dag. Jag har ett nytt liv som jag är nöjd med. Men faktum att han var en del av mitt liv i nästan sjutton år kommer vi inte ifrån. Jag kan ju liksom inte bara låtsas som om han inte fanns, som om jag inte varit med om en smärtsam skilsmässa. Till den återkommer jag då och då, men inte alls lika ofta som i fjol somras.

Eller vad tycker ni som följer min blogg? Har jag inte skrivit en hel massa annat än om skilsmässan på senaste tiden? Och har jag måhända inte rätt att skriva om både glädje och sorg här? Om det som är MITT liv.

En liten flod

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… blev det då vi spolade värsta dammet av terrassen och en del saker som hade stått i förrådet en vecka.

Bilen fick också en snabbspolning.

En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.
En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.

Det har ju inte regnat i Lovisa på flera veckor, det är kruttorrt i naturen.

Så det såg riktigt roligt ut då det bildades en liten flod från terrassområdet ner mot stranden.

I dag har det också kommit floder av tårar från mina ögon. Jag kan inte peka på något specifikt som hänt, det är bara så att vissa känslor rörs upp ibland och då biter jag inte ihop utan låter gråten komma.

Jag ska börja jobba i morgon och jag vill så gärna orka där. Men lite orolig är jag ändå. Visst kan jag sitta vid layouten och gråta om känslorna överrumplar mig, men hur ska jag klara att vara ute bland folk och göra intervjuer?

Kanske bäst att bara ta en timme eller en halv dag i taget.

Hej då kiosken!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.

Jag tog inte adjö av kiosken ännu i dag, för i morgon ska jag också jobba där en timme eller två.

Men ”hej då kiosken” är vad vi alltid sagt då vi stängt dörren för kvällen. Och så har vi förstås tillagt ”vi ses i morgon”.

Femton fina somrar har vi haft här med maken. Oj, så många härliga kunder vi träffat och lärt känna genom åren.

Den här sextonde sommaren 2014 blev lite annorlunda än jag tänkte mig att den skulle bli då vi tidigare i våras beslöt oss för att ta hand om den tillsammans. Då visste jag ju inte att min man hade träffat en annan kvinna.

Vi har ändå jobbat här både tillsammans och var och en för sig. Det har gått hyfsat med tanke på omständigheterna.

Vem som tar hand om kiosken nästa sommar återstår att se. Varje år ska ansökan lämnas in separat, vi har inte haft någon förkörsrätt som företagare.

Det var för övrigt skönt att åter sitta på terapi efter tre veckors paus i dag. Och terapeuten tyckte jag hade gjort framsteg. Samt att jag varit fantastisk som orkat sälja saker på loppmarknad och som ensam jobbar med att packa flyttlådorna.
Vi hurrar alltså för det 🙂

 

Det här med eget förlag…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… kanske låter snofsigt. Nu är det ju så att jag faktiskt har ett sådant och även ISBN-nummer reserverade för ett antal böcker till.

Men jag har inga anställda och egentligen inget specifikt utrymme för lådorna med böcker. Några finns ju kvar i lager än av den andra och den tredje boken. Läs mer om dem på www.debutsky.fi om du är intresserad.

Får då och då beställningar, men de duggar inte lika tätt som då böckerna är nya. Min senaste, ”Skuggor av svek”, kom ut hösten 2012.

Har med facit i hand ofta märkt att jag på sätt och vis skrivit om mig själv. Trots att huvudpersonen är en man. Omedvetet har jag bakat in saker jag upplevt själv, och lite skrämmande är det att jag också skrivit att Adrian drabbats av sådant som senare kommit att hända mig själv…

Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.
Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.

Tanken är att skriva en fjärde bok om Adrian. Just nu finns ändå inte den energin och kreativiteten, men kanske den dyker upp längs hösten då jag flyttat in i min nya bostad?

Funderar också på att skriva en bok om skilsmässan. Men först måste jag få perspektiv på vad som hänt och sedan fundera på upplägget. Det kan vara svårt att skriva öppet om allt det jag varit med om, utan att på något sätt såra eller uppröra andra människor.

Ändå skulle jag vilja dela med mig av mina erfarenheter, och kanske få in analyser av olika proffs, till exempel terapeuter. Då de säger till mig att alla känslor ska ut och att jag reagerar fullständigt normalt med min gråt, min ilska och min sorg, och att nästan alla kvinnor som blir dumpade känner sig värdelösa – så skulle jag vilja att allt fler förstod att just de här känslorna är helt normala.

Men tiden att skriva böcker är inte just nu – den kommer.
Just nu ska jag hänga tvätt, packa lådor, träffa terapeuten och hjälpa lite i kiosken den här näst sista dagen vi har öppet.

Serverad på silverbricka

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Hade en skön pratstund med svärmor i kvällssolen.
Hade en skön pratstund med svärmor i kvällssolen.

Dagen började med lopptorgsbesök. Förde böcker och en helt oanvänd wokpanna till mitt bord.
Handlade lite i K-Supermarket som ligger granne med loppiset. Betoningen blir på LITE, för då man är singel går det inte åt så mycket.

Har mest energi om morgnarna och på förmiddagen. Slet en hel del med flyttlådorna fram till klockan ett.

Jobbade sedan ett par timmar i kiosken, vädret var toppen och även om vi inte hade tokrusning kom det en hel del kunder ändå.

Kvällen avrundades med salta pinnar, vatten och vin i svärmors sällskap på sommarstället. Blev serverad på silverbricka 🙂

Resten av kvällen tar jag det lugnt. Kollar på tv och plockar med lite ditt och datt.

Har blivit allt bättre på att lyssna på mig själv. Vad vill jag göra? Vad orkar jag göra?

Helt klart vill jag också finnas till för andra. Men inte så att det sker på bekostnad av mitt eget välmående. Det gäller att akta sig för energitjuvarna. Lära sig säga nej då det behövs.

I morgon kanske jag tar en cykeltur. Tar kameran med och ser om det finns något fint att föreviga.

Kramar till er alla ❤

 

En sådan fin kväll!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Träffade några väninnor igår kväll och det var första gången på tio veckor som jag skrattade så tårarna rann och magen krampade. Vi har ibland en säregen humor 🙂

Klart att vi också talade om allvarliga saker. Och i den stunden då Outi, som annars bor i Sverige, och jag skulle skiljas för kvällen blev det känslosamt. Hon har liknande erfarenheter som jag i sitt bagage.

Det faktum att jag känner funktionshindrade personer får mig också att stanna upp för korta stunder. De problem och bekymmer en människa har, som i mitt fall nu sorgen kring skilsmässan, de ska inte föraktas eller bagatelliseras.

Men då jag ser mina vänner tänker jag att de har fått kämpa hela livet. Jag har en av mitt livs tuffaste kamper just nu – men jag kan ändå resa mig ur min stol utan större problem och gå dit jag vill.

Nu bjuder jag på en blandat kompott av bilder. Håll till godo!

Här samlades vi för kvällen och det var här det befriande skrattet kom.
Här samlades vi för kvällen och det var här det befriande skrattet kom.
Outis föräldrar bor i samma stad som jag. De har en helt underbar trädgård med massor av välskötta rabatter och det här härliga växthuset.
Outis föräldrar bor i samma stad som jag. De har en helt underbar trädgård med massor av välskötta rabatter och det här härliga växthuset.
I trädgården finns många olika slags blickfång, den här stolen är ett.
I trädgården finns många olika slags blickfång, den här stolen är ett.

Sedan blir det några allmänna bilder från trakten där jag rör mig dagligen och en bild av ett förskräckligt sår! I går arrangerades forntidsmarknad i stan och där fanns personer som kunde maskera. Ville man ha ett blått öga fick man det, ville man få ett kulhål nånstans på kroppen ordnade det sig också 🙂

Det här borde kanske plåstras om?
Det här borde kanske plåstras om?
Då jag tar mig ner mot sommarstället eller mot stranden och kiosken kan jag välja olika vägar genom skogen. Det här är en av dem.
Då jag tar mig ner mot sommarstället eller mot stranden och kiosken kan jag välja olika vägar genom skogen. Det här är en av dem.
Nästan alla vägar från skogen leder ner till Kretsgången. Här leder vägen norrut, in mot stan om man vill se det så.
Nästan alla vägar från skogen leder ner till Kretsgången. Här leder vägen norrut, in mot stan om man vill se det så.
Från Kretsgången kan man gena genom boulognerskogen. Den här stigen leder mot tennisplanerna och badstranden.
Från Kretsgången kan man gena genom boulognerskogen. Den här stigen leder mot tennisplanerna och badstranden.
... och då man kommer ut från boulognerskogen öppnar sig den här vyn. Casinoparken med tennisplaner och där borta skymtar kiosken och stranden.
… och då man kommer ut från boulognerskogen öppnar sig den här vyn. Casinoparken med tennisplaner och där borta skymtar kiosken och stranden.

 

Tänk, jag VÅGADE!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.

Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.

En färggrann bänk med texter.
En färggrann bänk med texter.

I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.

En annan bänk med ödlor och rumpavtryck :-)
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂
Elise är ute och spatserar.
Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.

Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.

På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.
Bevismaterial.
Bevismaterial.

Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂

Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.

Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.

Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.

Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.

 

Lovisabilder, vår fina badstrand

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Ser ut att bli ett härligt väder i dag. Hoppas många orkar släpa sig till badstranden. Vattnet var +18 i går och blir fort varmare. Och så finns det ju en fin kiosk där man kan köpa kaffe, bullar och glass!

En fin sandstrand, ganska långgrund.
En fin sandstrand, ganska långgrund.
Här kan man lägga sig ner på sitt badlakan och sola. Vill man inte ligga i sanden finns det en stor gräsmatta.
Här kan man lägga sig ner på sitt badlakan och sola. Vill man inte ligga i sanden finns det en stor gräsmatta.
Den här bänken målades i samband med filminspelningarna för "Ada och Glada" i fjol somras. På finska heter filmen "Onneli ja Anneli". Hade premiär i januari i år.
Den här bänken målades i samband med filminspelningarna för ”Ada och Glada” i fjol somras. På finska heter filmen ”Onneli ja Anneli”. Hade premiär i januari i år.

Min dag i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla!
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla! Foto: Ingegerd Raaska.

Superfin dag hade vi i kiosken idag, äntligen sol! Vattnet var bara +15 grader så badgästerna lyste med sin frånvaro men många kom för att avnjuta kaffe och glass ändå.

Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.
Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.

Kvällen avrundades på bästa möjliga sätt på släktens sommarställe med sallad och grillat kött, korv, majskolvar och en massa annat gott.

Calle har grillat och Maria kollar läget.
Calle har grillat och Maria kollar läget.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Smaskiga efterrätter på hög :-)
Smaskiga efterrätter på hög 🙂

Det lilla barnet

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… finns alltid inom oss, tror jag. Och stundvis känner jag mig som ett övergivet barn.
I går kväll var en sådan kväll. Efter två riktigt bra dagar då jag kände mig lite starkare och kunde blicka framåt, åkte jag åter ner i en vågdal.

I morse hörde jag sången ”Teddybjörnen Fredriksson” i barnens radio. Kom att tänka på nallen jag fick då jag var fyra år.

Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.
Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.

I går hade jag kommit ganska bra i gång med att tömma en hylla. Jag frågade redan i förra inlägget varför jag hade sparat gamla fakturor från 2003… det är skönt att slänga sådana onödiga papper.

Jag har också preliminärt kommit överens om att köpa ett bord med sex stolar, begagnat men i prima skick. Ser framför mig hur mitt vardagsrum kommer att bli riktigt snofsigt.

Men sedan åkte jag ner i vågdalen och då är det bara att låta tårarna komma.
Jag hade ju trott att vi skulle älska varandra för evigt, alltid kunna prata om allt och tillsammans ta oss genom de svårigheter som ett långt äktenskap sällan klarar sig utan.
Är det naivt att tänka så?

I dag lyser solen. Jag vågar vänta mig en strålande dag vid stranden där jag ska stå i kiosken från 11 till 18. Får lite hjälp av släkten om det blir rusning.
Kom gärna och hälsa på!