I dag har jag också tagit emot första glassleveransen och köpt godis till kiosken. Vår femtonde sommar börjar där inom kort. I bästa fall hinner vi öppna under helgen, men senast på måndag ska allt vara klart för säsongstart på Playa del Lovisa 🙂
Tog några bilder på kvällspromenaden. Klockan är 19.45 och solen håller på att gå ner, det är sommartid.
Sommartid, javisst. Men än dröjer det ett tag innan kiosken slår upp dörrarna. Om det är vi som får sköta businessen är ännu inte klart, jobbet ska sökas varje år. Hur som helst, tillsvidare är det bara vinterbadarna som är i farten – men varken kioskföretagare eller badvakter är på plats 🙂
I dag har det varit packning på gång. I morse låg inte så mycket mer än väskorna och nåt annat smått och gott framme. Nu på kvällen börjar det arta sig. Allt mer packas ner och i morgon fraktas det till Nice.
Den här ampelväxten fick jag till min 50-års dag 22 maj. På balkongen har den trivts bra. I dag fraktades den ner till släktens sommarställe där den tas om hand medan vi är bortresta.
De här röda gubbarna åt vi upp i dag. Om övriga mognar medan vi är utomlands får personen som sköter vår lägenhet äta upp dem.
Från kiosken fraktades de här trotjänarna också till sommarstället. Visst var det vemodigt att stänga för säsongen i dag, men allt har sin tid.
En del av våra stamkunder fick cheesecake (bilden), andra kladdkaka. Så många härliga kunder har vi haft också den här sommaren. Varmt tack till er alla!
Tack och hej – leverpastej! Hoppas vi ses nästa sommar!
Så här vacker är vår badstrand i Lovisa. Men i augusti är den nästan alltid folktom. Hur soligt och varmt det än är. Lugnt och skönt kan många tycka, ingen trängsel. Och visst är det så. Men därför är det också dags att stänga kioskluckorna nu. Allt har sin tid.
Också den semestervecka vi känner oss välförtjänta av.
Många underbara kunder har vi haft den här sommaren och under de fjorton säsonger vi haft hand om Plagens kiosk.
Så det är många personer vi lärt känna där, människor vi annars kanske aldrig skulle ha träffat.
Somliga har varit trogna besökare genom alla år. Marja-Leena, som ritat det här tackkortet åt oss, är en av dem.
Varje år kommer någon ny kund som blir stamgäst. Ibland försvinner någon och då undrar man förstås vad som har hänt. Det är alltså livets gilla gång man ser under somrarna i kiosken.
Tusen tack till alla som besökt oss, en gång eller många, den här sommaren!
Vädret är som det är. I dag fick vi njuta en dryg timme av sol och vi var så lyckliga för det betydde att vi fick några fler kunder till kiosken.
Vi fick också besök av Max Merlin, den okrönte magikermästaren från Östnyland.
Hans tricks roade såväl vuxna som barn. Och här är det inte frågan om några simpla saker som vi kan imitera när som helst.
Man fattar inte hur han gör helt enkelt. Men så ska det ju vara då man möter en magiker.
Tur att han inte trollade bort oss alla – och lite tråkigt att jag inte kom ihåg att be honom trolla bort alla moln.
Av olika anledningar är jag intresserad av vädret. Dels gäller det kiosken, ska det beställas mer glass eller inte? Dels gäller det mitt författarskap. Kommer det att regna små stenar, eller kan jag satsa på att skriva hela dagen?
I augusti reser vi till Nice i Frankrike och därför har jag varit intresserad av hur vädret utvecklar sig där också.
Men döm om min förvåning då jag kollade Hufvudstadsbladets väderprognos i dag. Det hade förvandlats till något slags sudoku.
Men det är förstås inte så lätt att förutspå vädret, så kanske vi ska ha lite överseende med meteorologiska institutet och andra inblandade i alla fall.
Efter några regniga, ganska blåsiga och mulna dagar sken solen i dag. Vattnets temperatur var ändå bara femton. Fritidspaddlarna hade våtdräkter och är här på väg upp mot land.
Ännu är det inte mycket folk i rörelse på stranden men det blev en trevlig dag i kiosken, som finns i den här servicebyggnaden.
Som sagt, ganska tomt på stranden men det lär nog bli mer livat då värmeböljan kommer. Algbommen lades ut i dag och stranden fick i början av månaden en ny brygga.
Satte utanför kioskens dörr och hade den här utsikten uppåt.
Den här blomman är mitt skötebarn, det är terapeutiskt att plocka bort vissna blommor fastän man egentligen inte måste göra det.
Och så blev jag uppvaktad ännu en månad efter födelsedagsfesten. Marja-Leena och Paula gav en pelargon och en ampel åt mig, och min ”gamla” gymnastiklärare, härligt pigga Helena, kom med en flaska mousserat och ett fint kort. Tusen tack till er ännu en gång och en STOR kram!
I dag har jag skrivit två nya kapitel i min bok. Efter det tog jag en paus i solen vid stranden och ibland hoppade jag in och sålde lite i kiosken. Då ser en del av utsikten ut så här. Bra att jag inte gillar just det här godissorterna, men de är populära bland barnen.
Dock köpte jag in en låda choklad i dag… Brunbergs Mocka. Farligt farligt.
Vad annat nytt som hänt i dag? Jag köpte app:en iA Writer som jag hoppas ska kunna bidra till att jag kan producera kapitel till ”Adrian III” också då jag är nere vid stranden.
Så här såg det ut i lördags då jag for iväg på studentjubileum. Det är trettio år sedan vi fick vita mössan. Men här ligger den inpackad i bagageutrymmet längst bak för nu är det hjälm som gäller.
Jag hade tänkt ta cykeln till festen men så råkade ”Väiski” och hans fru Sonja komma till kiosken, och hon lånade snällt ut gubben och fartspelet Mortadella för fem minuter.
Varför heter de röda bären jordgubbar? Jag kan väl förstå att de inte heter mångubbar eller Venusgubbar, men de kunde ju heta solgubbar.
Sommarens första gubbar med vaniljglass inmundigades i alla fall i dag. Kändes som en riktig belöning efter en rejäl rusning i kioskluckan. De bästa bilderna skulle man egentligen få där. För det händer en hel del under en kioskdag. Allt från kaffemuggar som välter till små sår som ska plåstras om.
Inte nog med att jag ibland är kioskansvarig så har jag också fått ansvaret som trädgårdsmästare vid herrgården K16. Dessutom är jag just nu författare, så dagen börjar innan tuppen hunnit gala och John Blund kommer då Sverige spelat klart mot England i EM-gruppspelet.
Bilden ovan visar det som ska bli nåt slags blommor.
Gräslöken har varje år artat sig väl medan persiljan protesterat och tydligen försökt växa ner mot Kina först. Det kanske beror på att den utsattes för en bajsattack. På de misstänktas lista finns en katt, men det är ju fult att peka ut någon som kanske haft en god tanke bakom det hela. ”Jag gödslar ju” – typ.
Salladen till höger är nog ätbar inom ett par veckor, tippar jag.
Framhållas bör att jag bara är trädgårdsmästare och bevattningsansvarig under ett par veckor. Det var inte jag som petade fröna i jorden. Persiljefröna kanske sattes upp och ned? 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 