Ett minne från utfärden till Kotka då jag besökte Robins utställning på Pub Albert. Hittade också en snygg fasad där i östra grannstaden, den visar jag senare.
Bloggaren som förvaltar Skyltsöndag hittar du här, och den vägen till andra som skyltar. Haka gärna på själv, börja skylta!
Det här är en del av en vägg i Pub Albert i Kotka där jag var och kollade en utställning för en vecka sedan. Jag gillar färgerna!
I dag har det fortsatt snöa, nästan hela dagen.
Jag har varit på en konstutställning på Almska Gården där det utöver tavlor fanns små bronsskulpturer.
Och jag har fått en fin musikskiva på posten som jag ska recensera inom kort.
Det var skojigt att skriva statusuppdateringen ”På väg till en pub i Kotka” på Facebook då klockan bara var halv tolv på dagen. Fick en massa roliga kommentarer, och kanske någon på allvar tänkte att nu har den där Carita nog dekat ner sig totalt 🙂
Men jag var på jobb. En Lovisakonstnär ställer ut i Pub Albert på Kotkankatu och jag skriver om den till Nya Östis.
Jag har tyvärr blivit försiktig med att skriva om de stunder då jag känner lycka. Är det inte tråkigt att det blivit så?
Vågar inte berätta något kul innan det är helt klart att det blir så som jag hoppats, eller så som någon lovat mig – eftersom det ofta visat sig då jag tagit ut glädjen i förskott att det bara blev blaj eller ingenting.
Men jag må väl ändå våga skriva att jag känner mig tillfreds i min vardag i dag. Jag känner helt enkelt lycka.
På jobbet har jag också fått göra så många roliga och samtidigt på kul sätt krävande grejer.
I dag var jag i Lappträsk där civiltjänstgöringscentralen arrangerade en aktivitetsdag som asylsökande fick delta i. Den här gången ville ingen av flyktingarna ställa upp på intervju men det var inte heller viktigt. Jag kan förstå dem. Blir de igenkända av fel personer kan deras släkt råka illa ut.
Civiltjänstgörarna och de asylsökande spelade fotboll tillsammans. Solen sken och himlen var klarblå. Sedan grillade de korv som inte innehöll svinkött och den som ville fick bada bastu.
Jag blir varm om hjärtat för alla de här initiativen som tas för att de asylsökande ska känna sig välkomna. De har också fått kuddar med den tryckta texten ”Welcome”.
Tack och lov för att alla i Finland är inte flyktingfientliga.
Känner mig ganska omtumlad efter besöket på flyktingmottagningen i Kotka. Att sitta där och höra två pojkar som är 14 och 15 år att berätta om sin flykt från Irak… Jag kände mig helt dränerad då jag kom tillbaka till Lovisa på eftermiddagen.
Men nu är det ju faktiskt inte mig det gäller.
De här killarna har något att berätta, och de VILLE prata om sina känslor.
På centralen är man orolig att intervjuer och diskussioner går överstyr. Man har inga psykologer som kan ta sig an någon som eventuellt får ett sammanbrott.
Men de här unga killarna var så kloka… de inser redan i dag att enda sättet att klara av att hantera alla minnen är att prata, prata och åter prata. De gråter ut hos varandra. DET om något är bevis på en inre styrka och egentligen är det ofattbart att den styrkan finns, efter allt vad de varit med om.
Människosmugglare som inte skyr några medel, som kör på fyllan, som tar alla pengar flyktingarna har, som överger en del av dem så att de kvävs ihjäl i bilarna eller drunknar i Medelhavet…
Jag tänker också på alla dem som inte vill ta emot asylsökande i Finland. Inser de inte att de här pojkarna inte haft några val? De skulle helst ha stannat i sitt hemland, men vem flyr inte ett land i krig där du eller dina närmaste kan bli dödade vilken dag som helst?
Nä, nu saknar jag ord.
Jag håller på med ett reportage kring det här och sätter ut en länk här den dagen texterna finns på webben. Då får ni ta del av Ibrahims och Nameqs berättelser.
(del 17 i min väggserie hittar du här)
Kanske bör sätta datum på mina inlägg i rubriken för jag har rätt många redan som bara heter ”Skyltsöndag”.
Idén har jag fått av bloggaren Konstellerkonstigt och här hittar ni ett av hennes inlägg som jag inte tror att jag länkat till förr.
En stor reklamstolpe fylld av information om olika konserter och dansevenemang hittade jag i östra grannstaden Kotka för en tid sedan.
I närheten av Kotka Maretarium och småbåtshamnen fanns den här skylten.
Tåget syntes inte till men jag antar att ett sådant finns / har funnits.
Inspirerad av Antonias inlägg om trappor tog jag den här bilden då jag var i Kotka. Genom åren har jag också fotograferat trappor men inte varit så aktiv med att utöka antalet i min samling.
Men visst, jag har sju trappor som jag visat tidigare. Vill du ta en titt på dem finns de under länkarna nedan.
Del 7.
Del 6.
Del 5.
Del 4.
Del 3.
Del 2.
Del 1.
Och så har jag favorittrappan från Eskilstuna som finns HÄR.
I dag besökte min syster och jag grannstaden i öst, Kotka. Det var ett tag sedan jag var där faktiskt. Shoppingcentret Pasaati i centrum kändes helt nytt för mig.
Sibeliusparken (har inget svenskt namn men översätter det ändå från Sibeliuksenpuisto) var lummig och fin.
Sapokkaparken hade också utvidgats. Där fanns en massa olika blommor och växter, stenskulpturer och det fantastiska vattenfallet. Kommer bilder därifrån senare.
Shoppingsaldot blev två trälådor med hönsnät från fina affären Tamburiini! Och så lite kläder förstås…
Bussen är en kopia av Kotkaföretaget Onni Vilkas Oy:s gamla bussar. Här finns bilder på bolagets bussar genom tiderna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 