I går hade vi kräftkalas med Pia, Robin och Minna.
Jag som inte äter kräftor fick en jättefin räkmacka med majonnäs, sallad och kokta ägg.
Själva innehållet tycker jag också om, egentligen. Men jag tycker inte om allt besvär man ska ha innan man kan få ut nåt att äta från djuret. Det är ett sådant otroligt pillande och kladdigt ävenså. Men det lär ska vara just det som är själva grejen 🙄😆
… kan man fira utan att äta kräftor!
Svärmor och svärfar käkade av rödingarna men vi hade också en liten ostbricka och jag nöjde mig med den.
Jag är oerhört tacksam för det som svärmor och svärfar gör för mig. Dom finns där, dom bjuder in mig till sitsar med ett glas vin eller någon lätt lunch, eller som i dag – till kräftskiva. Fastän jag inte äter kräftor 🙂 Men det fanns rostat bröd och ostbricka!
Sjutton år har jag känt dem och vår vänskap kan och ska ju inte sopas under mattan.
Hur framtiden blir på sommarstället, det vet jag inget om i dag. Jag tror att jag för alltid är välkommen där.
Men nu tar jag bara en dag i sänder, och då svärmor och svärfar åker tillbaka till Sverige har jag tänkt tillbringa några dygn där med kära FasterAster.
Jaha, så har jag då också öppnat en kräftbod – inte nog med sommarkiosken i Lovisa och reporterjobbet. Men jag tänkte att min romanhjälte Adrian skulle kunna hoppa in här i Kräftboden då och då, han bor ju bara ett stenkast ifrån.
Kräftsäsongen har alltså öppnats!
(ps. för säkerhets skull bör jag kanske säga att det finns någon annan i Finland som också heter Carita) 😉
Det här kortet välkomnade oss ute i hallen, även farstun kallad, i går kväll. Kräftskiva väntade alltså på K16!
Dekorationerna i fönstret syns inte så bra då bilden togs i motljus då det ännu var ljust utomhus. Men verandan är mysig.
Jag kan se på kräftor, också röra vid dem, men att börja krafsa i dem för att få ut något att äta… Nä, det får andra göra. Jag förstår att det är själva grejen med det där plocket som utgör en stor del av nöjet. Bäst att inte gå in på mina tankar kring kräftor (min make är faktiskt Kräfta, hahaa) – för då är jag säkert ute på allt för djupt vatten, och får alla kräftälskare emot mig.
Så här kan det se ut då kräftälskare är i farten. Skalen på de små röda vännerna var rätt hårda den här gången så det blev extra mycket jobb och därmed kladd 🙂
Jag siktade in mig på de här kräfttillbehören och tömde en HEL flaska.
Kryddost, paprika, kex och annat tilltugg fanns också om man inte blev mätt på kräftorna. Och även om jag inte åt kräftor själv tror jag mig veta att man inte blir mätt på fyra, fem sådana 🙂
… och mera smått plock här … så ingen gick hungrig hem från verandan.
———————
I dag gör jag de sista ändringarna i bokens manuskript, om paketet från lektören anländer vill säga. I kväll börjar jag laya sidorna.
Jag är inte utrustad med speciellt mycket tålamod, men det är något jag måste ha nu de här tre-fyra sista veckorna innan boken kommer från tryckeriet.
Och tänk att jag lyckats hålla pärmbilden hemlig…
Jag skulle SÅ gärna vilja visa den åt hela världen redan i dag. Argh!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 