kram

Hoppar på tåget, och svarar på fler frågor

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hoppa på tåget-utmaningen styrs idag av Tove. Ordet är KRAM.

Det blev en trettio år gammal bild från en efterfest på en konsert med Remu Aaltonen från Hurriganes till vänster och Andy McCoy till höger. Vi är på dåtida restaurang Kapellets vind och jag gjorde något slag av intervju till tidningen Östra Nyland som jag jobbade på då, en tidning som tyvärr lades ner 2015. Då föddes Nya Östis istället.

Elisamatilda fortsätter på sommartemat, med sommarfrågor del två.

Vad är det längsta du reser i sommar?
– Reste redan till Österlen i Sverige i maj, blir knappast längre resor i år. Men vem vet, om jag skulle komma iväg nånstans mot slutet av året?

Hur spenderar du en regnig sommardag?
– Ibland med att jobba för tidningen, men har jag ledig dag så röjer jag lite här hemma och läser bloggar, en bok eller tidningar.

Blir det någon spontan utflykt i sommar?
– Ja, jag hoppas på flera sådana.

Hur svalkar du dig på bästa sätt?
– Med något svalt att dricka och genom att sitta i skuggan om det är mycket varmt ute.

Har du något smultronställe där du är nu?
– Rosenstrandens park besökte jag ofta förr, nu blir det en paus under bostadsmässan eftersom en av ingångsportarna ligger där. Åker dit nästa gång i mitten av augusti.

Saramadeleine/Orsakullans fråga för i dag lyder: Macken, då behövde jag hjälp med bilen.
Svar: Minns en sådan gång då min Volvo stannade på motorvägen, men jag fick igång den som genom något smärre under och körde långsamt till en serviceplats i Borgå och fick hyrbil därifrån. Vilket fel bilen hade minns jag ändå inte.

Symbolisk sång – gott nytt år – och tack!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går råkade jag snubbla in mitt i filmen Mamma Mia, där Abbas alla fina låtar vävts in på ett fantastiskt sätt. Vi brukade ofta titta på den här filmen förr, man tröttnade ju aldrig 🙂

Ännu för ett par år sedan klarade jag inte av att se på den utan att bli ledsen. Men tiden läker nästan alla sår och nu var det med njutning och nöje jag såg den del av filmen jag hann se.

http://www.youtube.com/watch?v=ZiKWoesoRN8

Orden i den här sången kändes ju i samband med skilsmässan som skrivna direkt för mig. Är inte det något som är karaktäristiskt för en hit?
En väninna bjöd mig på Mamma Mia-teatern i Helsingfors samma höst som jag skilde mig. När den här sången framfördes gav hon mig en vänlig beröring.
Det är sådana här händelser jag aldrig glömmer. Alla tröstande ord, kramar, små gåvor, kort som kom med posten, blommor, sms, bloggkommentarer …

Nu när stormen för länge sedan lagt sig vill jag säga att jag kommer ihåg er alla, allt de ni vänner gjorde för mig då.
Och jag har lärt mig mycket på vägen hit. Bland annat att det många gånger räcker med att bara finnas till, att lyssna och att ge en kram då någon annan har det svårt.

Jag går in i 2017 med stor tillförsikt om att livet kan bli det jag gör det till. En del dagar kommer att vara tunga och jag undrar vad det är för mening med allt. Men jag försöker alltid tänka, att klarade jag smällen jag fick våren 2014 klarar jag vad som helst. Och om någon vän faller, vill jag vara där för att lyfta upp honom eller henne.

Tack alla – vi kämpar vidare – och ett riktigt Gott Nytt År 2017 ❤

Många änglar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… behövs för att vaka över oss.
Och änglar, de finns.
Känns skönt att tänka på dem nu när det är så oroligt i världen, så mycket ondska och hat 😦
Och olyckan som drabbade det ryska planet och den fantastiska kören…
Och flera artister som gått bort… senast George Michael…

Det känns ibland grymt att säga ”livet går vidare” – men det gör det, oavsett vad som händer.
Det vi kan göra är att vara snälla mot varandra. Le mot någon, ge en komplimang eller en kram, ring ett samtal till någon som är ensam. Sprid kärlek, kärlek och åter kärlek.

Om morgondagen kommer för min egen del ska jag jobba lite för tidningen Nya Östis. Men veckan fram till nyår borde i det stora hela vara rätt lugn och det är bara skönt. Tids nog blir det brådare tider igen.

Ängel i en gran i Västerås.
Ängel i en gran i Västerås.

Snart årsdag

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.
Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.

Detta ska INTE bli ett sorgligt inlägg. Och första maj ska INTE bli en dag då jag med tungt hjärta minns vad som hände för ett år sedan.

Men vi kommer inte ifrån att datumet första maj för alltid kommer att förknippas med den dag då jag fick VETA. Min man hade träffat en annan kvinna. De facto hade han gjort det redan några månader innan.

Min lilla värld rasade samman.

Året som gått efter att jag hittade de avslöjande sms:en har varit svårt på många sätt. Men tack vare goda vänner och terapi har jag kommit en bra bit på väg mot något nytt.

Sommaren 2014 krävdes en psykisk kraftansträngning då jag skulle ta mig från åsen där jag bodde då till Skeppsbroområdet. Jag tyckte att alla stirrade på mig, jag kände mig fet och ful. Där går hon den där som blev lämnad efter sexton års äktenskap.

Många sa då till mig att jag skulle hålla huvudet högt. Det var inte mitt fel att maken hittat en ny kärlek. Jag fick också rådet att festa loss, resa bort osv.
Men jag klarade inte av det, inte då för ett knappt år sedan.

Sedan dess har mycket hänt. Jag lever inte i ett nytt förhållande men både nya och gamla manliga bekantskaper har lärt mig förstå att jag är fin som jag är.

Jag är alltså ensam men känner mig inte längre övergiven som då. Jag trivs i mitt eget sällskap och för att kläcka ur mig en kliché – jag har lärt mig glädjas åt små vardagliga ting. Bara jag, och ingen annan än jag, kan se till att mitt liv blir just så som jag vill att det ska bli.

Om en dryg vecka reser jag till Amsterdam och om knappt tre månader till Norge där jag ska åka Hurtigruten, i grupp men ändå ensam.

Fredagen den första maj tänker jag gå till Saltbodan med några vänner. Är du också på väg dit så är du välkommen att komma fram till mig och skåla för mitt nya liv. Jag lovar ge dig en kram!

Fick en kram av tomten!

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

GoGubbe.

Fördelen med mitt jobb är att man kommer in bakom kulisserna. I dag hade vi luciakröning i stan och jag passade på att kasta mig över tomten och ge honom en varm kram. Han sprattlade inte värst mycket emot kan jag säga.

Han frågade hur det står till med mig och jag sa att jag har ätit så många pepparkakor att jag blivit menlös, för de blir jag  minsann om jag blir ännu snällare än vad jag annars är.

Tomten hade en massa nissar med sig. Jag frågade om dom alla är hans barn.

– Jodå, skrockade han, från olika färder jag gjort.

Men tomten är ju också väldigt gammal, så han har hunnit hålla på. Tänk att han orkar!