Nu är jag åter kreativ!

När jag såg den här ängeln på Skeppsbrons julmarknad visste jag att hon ville flytta hem till mig. Nu hänger hon på dörren till min lägenhet. Har hon inte en bra min? 😀 Här bor jag! Har du inget uppmuntrande att säga, kom inte och stör. Eller typ… jag har överseende och förlåter allt, hur mycket skit ni än slänger på mig.

Tack vare stöd av några nära vänner samt av nära och kära, är jag åter på banan efter det skäll jag råkade ut för nyligen.

Jag känner att kreativiteten återvänder. Jag har många idéer för min blogg och har planerat flera kommande inlägg.

Jag fick också ny ork i jobbet efter en svacka på ett och ett halv dygn. Under några mörka stunder tänkte jag att vad är meningen med att ta en massa skit då man gör sitt bästa hela tiden… men vännerna fick mig som sagt på banan igen.

Och även ni som kommenterar på min blogg – varmt tack för ert engagemang ❤ Många av er känner inte mig personligen, vet inget om mitt förflutna. Ni låter er inte färgas av, och nås inte av rykten.

Ni som följt min blogg länge torde ha en ganska riktig bild av mig eftersom jag skrivit här om både medgångar och motgångar, vardaglig glädje och sorg.

Lovisaviken. En båt har tagit sig ut från Skeppsbron efter att inre viken frusit till.
Skeppsbrons julmarknad var välbesökt.

Jag är måhända överambitiös men jag har så många julbilder nu att jag senare i dag ska fortsätta med serien ”Nedräkning till jul” som jag hade i fjol.

Om sorg och kreativitet

Flyttade på några växter för att frigöra ytor att jobba på.
Flyttade på några växter för att frigöra ytor att jobba på.

Underrubriken på den här bloggen är ju ”inne i huvudet på en författare”. Så mycket om författarskapet har det inte handlat om på senaste tid.
Ändå är det helt möjligt att jag skriver en fjärde bok i serien om nyhetschefen Adrian Debutsky. Men jag skapar ingen stress för mig själv med det. Kreativitet går inte att mana fram.

Förra hösten och vintern målade jag på kurs. I den helt fria processen, där vi inte var tvungna att skapa något på förhand bestämt, bearbetades många känslor.

På ett och ett halvt år har jag ändå inte haft ork att skriva skönlitterärt. Den sorg som skilsmässan innebär slukade största delen av min energi. Resten gick åt till jobbet, som också kräver kreativitet.

Nu börjar jag så småningom känna att jag åter vill skapa något. Därför frigör jag ytor på bordet i vardagsrummet. Det har ju nästan sett ut som en djungel med alla mina växter.
Ni kan säkert räkna ut att jag inte behöver utrymmet för att skriva böcker. Bilder på det jag ska pyssla med visar jag den dag det finns något konkret att visa.

Åter en dag bakom mig

Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället.
Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället. Eller ja, kanske det är en höstblomma, jag vet inte 😀

De kom inga pumpor i år på sommarstället och luktärterna blev, så som jag redan skrev, mycket skrala jämför med i fjol.

Det var ju kallt och regnade mycket, rentav snöade, i juni – så vi tror att många grödor därför blev sena eller inte klarade sig alls.

Mycket har varit konstigt den här sommaren – till exempel mitt liv. Men sakta ska väl allting vända, och så som en vän skrev till mig – när det är som värst kan det bara bli bättre. Kloka ord.

Och om jag inte hade skrivit så öppet här om mina känslor hade jag aldrig hittat alla de medsystrar, eller ödessystrar som jag också kallar dem. Till och med några män har hört av sig och berättat om sina motgångar, om känslorna av hopplöshet, tomhet… men också om hur allting sedan en dag vänt och blivit bättre.

Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.
Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.

Glädje och sinnesro finner jag på släktens sommarställe och där har jag lov att tillbringa tid fortfarande fastän maken och jag separerat.

Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.
Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.

Tredje dagen på jobbet gick bra. Jag var ansvarig för layouten och vi gjorde tjugo sidor. Reportagen är roliga att laya, speciellt då det finns många och bra bilder att välja bland.

På eftermiddagen hade vi idémöte och jag kände bara hur skallen var tom. Jag vet att kollegorna förstår om det inte just nu kommer så mycket kreativt ur min hjärna, jag har mycket annat att tänka på för att få vardagen fixad.
Men plötsligt dök ett par idéer upp! Kanske det beror på att man är i en kreativ omgivning och har inspirerande kollegor! Hurraaa för dem!

 

 

 

Bland det vackraste jag fått

Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.

Har en nära vän som är väldigt duktig på allt möjligt som kräver tålamod och fingerfärdighet. Hon är en av de mest kreativa jag mött.

Då hon fick höra om sorgen som drabbat mig knåpade hon ihop det här vackra kortet. Dikten har jag läst flera gånger och den ger mig varje gång lite ny styrka.

Personen som gett mig kortet har också gett sitt tillstånd för att jag visar upp det här. Hon är en fin och empatisk människa och fastän jag redan tackat henne mycket vill jag tacka henne också här ❤