Skyltsöndag, den 10 september 2023

Den här skylten som finns på på gården till Pulkabackatorpet, som jag besökte under Lovisa Historiska Hus, hade bra kunnat fungera som ett Glad måndag-bidrag. Men jag tycker att det här är en skylt, och samtidigt en liten port till en brant trappa.

Vi skyltar om söndagar tillsammans med bloggvännen BP och många andra bloggare.

Bonus-skylt för i dag, en traditionell och mycket tydlig skyltning. Vi besökte platsen under läsarresan i maj. Den engelska trädgården var huvudmålet, men vi hann också kolla de små affärerna på området. ”Jag heter Max och jag bor här” är en rolig detalj nere till höger på skylten 😍

Konst i Kapellparken

Barbro och jag träffades på restaurang Kapellets terrass i dag för att ta ett glas mousserat och jag åt en smörgås med skagenröra. Plötsligt kom jag ihåg att det var precis på dagen fem år sedan jag blev egenföretagare! Så det var ju något att skåla för.

Datumet den 17:e finns också alltid kvar i minnet för Barbro. Hennes man, och min käre kollega, gick bort efter en lång tids sjukdom den 17 oktober. Men som vi sa. Livet går vidare. Ibland gråter man då allt känns alldeles för tungt. Men vi har också skrattat mycket för det finns ju en massa minnen och anekdoter från vårt gemensamma förflutna som aldrig dör.

I dag skrattade vi mycket åt den moderna konst vi såg i Kapellparken 😂
Jag vet att många inte ens skulle kalla allt det här konst, men vi tyckte det var roligt att göra våra tolkningar av verken.

Den första bilden visar ett slags skulptur, ett vattenfall och det känns verkligen som ett riktigt konstverk, gjort av Tero Maksimainen.

Det här konstverket heter Kumiverkkopuu (Träd med nätgummi), och det roade oss mycket.
Sedan hade vi en ”krokodil på rymmen”. Klart att det finns krokodiler i Kapellparkens damm!
Barbro höll på att misstag trampa ihjäl krokodilens små barn 😱😂
Tror att det här verket hette Pyhä konna, en helig sköldpadda. Men det finska ordet konna betyder också bov.
En labyrint av stenar. Namnet på konstverket minns jag inte längre.