krokus

Fågelkvitter, sol och första krokusen!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
Bland en massa gamla fjolårslöv har krokusarna kämpat sig upp på vallen vid busstationen.

Jag hoppade på cykeln strax före klockan tio i morse. Tog mig till busstationen där resebyrån som arrangerar Nya Östis läsarresa var på Lovisabesök. IngSva gör sina årliga besök här och på andra orter, för att berätta om sitt reseutbud överlag. Nu hade bolaget också köpt en ny buss som visades upp.

Niclas Ingves framför den nya bussen.

Jag behövde få tankarna bort från en hemsk mardröm som jag hade i natt 😱 I den blev jag levande begravd. Den klaustrofobiska känslan fanns kvar långt över en halvtimme då jag vaknade vid femtiden. Jag kunde inte ens sluta ögonen utan att känslan återvände. Allt var mörkt i gropen, någon skyfflade mull över mig… att inte kunna röra en fena, men veta att personen som begravde mig ändå hade sett till att jag skulle få luft för att tvingas ligga där och bara tyna bort…

Tänk att känslan av drömmar kan hänga kvar så länge… Det gör ju inget om man drömt något härligt… men det här var verkligen en förfärlig dröm.

Dagen fortsatte ändå i trevliga tecken då ett brev från Sverige nådde mig. Det hade varit på väg en lite längre tid då adressen på kuvertet var fel, men i lilla Lovisa hittar man mig ändå så posten ska ha tack för det.

Och tack till bloggaren BP ❤ Jag blev överraskad och mycket glad för häftet och klistermärkena som hon sände, både som uppmuntran och tack för att jag varit länge med i utmaningen Skyltsöndag som hon förvaltar.

Och äntligen kom den…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… och jag fick rå om den – då gömde jag.
Små sommarminnen gömde jag… 

Tryck på de kursiverade orden, då kommer du till sången ”Maskros och tjärdoft”.

Äntligen fick jag se en vacker krokus!

Den här lilla blomman gjorde mig glad och fick mig att stanna upp 🙂

Mestadels har jag suttit inomhus i dag. Jag har layat tidningssidor sex timmar.
Känns ju på nåt sätt lite typiskt, nu när det är vår första varma sommardag med +20 grader.

Men man får ta det som det är. Vara glad för att det finns jobb, för att det känns som att man har en uppgift i livet.

Sedan tar man det där mikropauserna, stannar upp vid en liten vacker blomma, ser hur knoppar bildas på trädens grenar och hur löven snart spricker ut ❤

Ett tydligt vårtecken

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… är krokusen i kruka. Jag kan nästan aldrig gå förbi de första i affären där jag för det mesta handlar. Det är som med de första påskäggen. De talar till mig – köp mig! 😀

Som små solar lyser blommorna nu upp bordet mellan soffan och teven. Ute är det grått och mulet. I morse lyste solen, våren visade sitt glada ansikte. Sedan kom snön i stora blöta flingor.
Typiskt marsväder med andra ord 🙂

Måndag_krokus
Vårtecken!

Redigerat den 20 mars.
Det här är ju TULPANER – från Keukenhof i Nederländerna, där jag själv varit 2015!
Att jag inte ser skillnad på krokusar och tulpaner må vara hänt, men det stod faktiskt på krukan Minitulips.
Jag tror att jag dock fortfarande ser skillnaden på en kråka och en papegoja 😀

Busväder

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Krokusarna kämpar på.

Det lär vara ett dåligt år för krokusen i år. Inte undra på att jag sett så få av dem. Här stretar de på i parken vid kyrkan i Lovisa. De hukar i snålblåsten under det snöblandade regnet.

Valde nya glasögon i dag.

Själv var jag hos optikern i dag. Det var andra besöket, nu skulle jag bland annat välja bågar. Mina gamla glasögon gick sönder på en resa, så försäkringen ersatte en stor del av summan. Känns bra, för jag behöver ett par bra läsglasögon utöver de billigvarianter jag har här och där hemma och i rockfickor. Visar bild på dem då de kommer och ett par veckor.

Doftljus på rea.

Från affären som ligger granne med optikern köpte jag det här ljuset. Jag är inte så förtjust i doften vanilj, men den här var väldigt mild. Ljuset har jag ute på balkongen, det eliminerar lukten av cigarettrök som kommer från en annan balkong. Ljuset kostade bara två euro då man i affären vill göra plats för vårens nya varor.

Men våren! Var håller den hus?

Funderingar om livet

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Hej! Här är vi igen!
Hej! Här är vi igen!

Jag väntar på dem varje år. Krokusarna som dyker upp i parken som ligger närmast kyrkan. De kämpar sig upp fastän gruset från sandningen under vintern stänkt ända upp på gräsmattan.

Själv har jag också kämpat mig upp. Bokstavligen var jag väl inte golvad som en boxare efter knockout men särskilt långt från den liknelsen var jag inte heller. För jag låg i somras ofta på golvet och grät floder.

Livet känns bättre i dag, men jag funderar ändå mycket. Hurudan framtid vill jag ha? Hurudant liv vill jag leva och var? Vad gör mig glad och varför? Hur viktig roll spelar en trygg inkomst? Finns det förresten sådana?
Stora frågor tumlar runt i mitt innersta just nu. Någon dag måste jag kanske fatta ett ganska stort beslut.

Tills dess får jag fortsätta fundera och känna efter och slutligen följa hjärtats röst.

Här ska jag sitta…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… när snön har smält bort.

Än dröjer det att tag innan krokusarna blommar på gräsmattan bakom bänkarna.
Än dröjer det att tag innan krokusarna blommar på gräsmattan bakom bänkarna.

Tycker det är rätt sällan jag ser folk sitta här, i parken mellan kyrkan och torget. På någon av de sex vackra stenbänkarna.

Drömma kan man ju alltid, om att få sitta här med en man som håller armen runt mina axlar.
Drömma kan man ju alltid, om att få sitta här senare i vår med en man som håller armen runt mina axlar.

Annorlunda vårtecken

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Snön har ännu inte smultit bort från Lovisa. Men det är ändå just den här tiden som många bongar vårtecken.

Krokusar, vitsippor och tussilago i all ära. Men nog är alla de vantar som gömts i snö och som kommer upp i tö tydliga vårtecken de också. I vintras hittade jag en ensam liten babysocka  som lagts upp på en pinne. Hoppas både den och vantarna hittar sina ägare!