kyrkogård

Farväl till en vän, och välkommen Lovisas jul

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi har en vacker urnelund och platser där ljus kan läggas ner på vår nya gravgård i Lovisa. Där tog vi igår farväl av vännen Eero som hastigt gick bort i början av oktober.

Den här stenen är vacker året om, och särskilt förstås till jul då många lägger ner ljus här. I går hade vi ingen snö, men natten mot i dag kom ett par centimeter.

Livet är ibland glädje, ibland sorg. I dag var det festligt och roligt på torget när Lovisas jul öppnades och ljusen i granen tändes. Mycket människor i farten och kommersen förhoppningsvis god för alla lokala försäljare som ställde upp. Julgubben gladde också såväl gammal som ung.

Alla möjliga figurer rörde sig i vimlet, tror att barnen gillade det här lejonet, för det är väl ett lejon? 🙂

På Alexandersgården vimlade det också av besökare, och där finns också Lovisas största julkrans.

Trees on Tuesdays, del 78

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Ett ståtligt träd på vår gamla kyrkogård i Lovisa, något slags gran? Någon som vet? Det finns ju sådana där så kallade ”häng-granar”.

Det här är ett schemalagt inlägg. Om allt går enligt planerna åker jag med en väninna till en stuga i dag för att nyttja rekreationsstipendiet som jag fick från chefredaktörernas förening. Där finns ingen wifi, men datorn ska funka via telefonen med hotspot, och funkar inte det kanske jag kan blogga via telefonen. För tanken är att jag ska visa bilder därifrån. Men om tekniken inte funkar så brister inte min svit av inlägg ändå.

Julens lugn lägger sig i stugan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Bilden tagen från porten till gamla kyrkogården i Lovisa. Där långt borta, på en svart skylt, hänger en borttappad tomteluva!
Det har varit fyra timmars ”fläng” i dag. Vi förde julljusen till kyrkogården redan i dag för att få en lugnare julafton imorgon. Det blåste som attan på nya kyrkogården, så där var det en stor utmaning att få ljusen att brinna. Här på gamla kyrkogården var det lugnare då den ligger i skydd bakom åsen och blåsten kom från väst.
De gamla murarna med mossa och nu även ett lätt täcke av snö är så fina ❤

Vi fixade också i dag den mat som vi behöver till julaftonen och skötte en del ärenden för vår mamma.

Nu ska det bli mys i soffan med Bingolottos uppesittarkväll! Brukar få kopior av lotter av en vän i Sverige ibland. Inte för att jag kan vinna något på dem, men det är kul att ”spela” ändå. Nära 25 000 kronor i Ettans Bingo hade min kompis 🙂 Skulle vara kul att kunna spela det här även i Finland!

Trees on Tuesdays, del 25

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I går jobbade jag i ett sträck från nio till halv fyra. Då insåg jag att jag var hungrig… hmm, inte så bra att glömma pausa! Åt en rågbrödsmacka och hoppade sedan på cykeln och trampade 7,3 kilometer.

Tidigare i somras slutade mätaren funka, den hakade upp sig på något sätt. Fick den fixad för en dryg vecka sedan, men den visar ju nu tyvärr inte alls hur långt jag cyklat totalt i sommar. Och jag som är en person som gillar statistik och siffror. Bara att acceptera att det blev så.

Den här bilden togs faktiskt för några veckor sedan, då det var värmebölja och vi vattnade på kyrkogården.
Det är kåda som droppar från kottarna.

Fem en fredag – STATUS

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Symbolbild. Bilden tagen i Lappträsk, en liten kvist på muren vid kyrkogården.

Väljer att delta i Elisamatildas utmaning den här gången.
Hon brukar ställa fem frågor om fredagar.

Vad hade du för mycket av den här veckan?
– Ingenting egentligen. Det har varit lagom med jobb, och jag har inte direkt lidit av isoleringen. Kanske jag äter för mycket ost eller choklad? Nä, säger att det är lagom på den fronten också 😀 Jag bestämmer ju själv. Orden ”coronavirus” och ”covid-19” har dock förekommit FÖR mycket…

Vad ville du ha mer av den här veckan?
– Möjlighet att träffa vänner, gå på café eller restaurang. Men nu är det inte jag som bestämmer det. Socialt umgänge, det är alltså vad jag gärna haft lite mer av, men som sagt… accepterar läget som det är.

Vad är bättre i dag än det var för en vecka sen?
– Ljusare om morgnarna, ljusare om kvällarna. Molnskådespelet och solnedgångarna blir allt fler då jag tittar ut genom fönstret.

Vad kommer bli bättre om en vecka?
– Hoppas att jag kan säga att coronaläget lugnat ner sig ytterligare. Men annars är det, att oavsett vad som händer på coronafronten så gör naturen sitt och har sina framsteg.

Vad ser du fram emot till helgen?
– Att få sova länge om morgnarna, ett par dagar ledigt från jobbet. Bara vara. Läsa, pussla, gå ut en sväng för mig själv, träffa en kompis som kommit med i vårt arbetsgäng och göra en del jobb med henne. Uppesittarkväll med Bingolotto, osv.

Nu är julen slut…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… har ingen gran att kasta ut.
Men några bilder som hänger ihop med tiden före julen, och som hänger kvar i mitt arkiv lägger jag ut nu. Det har varit en jämngrå dag och jag har inte varit ute med kameran. Har haft mycket att pyssla med här hemma, vardagsbestyr. Sorterar fortfarande saker efter möbelflytten och har jobbat ett par timmar med redaktionellt material också. Alltid skönt så att saker inte hopar sig, vilket de ibland har en tendens att göra ändå.

Julstämning i Kungsdammmens traditionella julhem första veckoslutet i december.

Samma hem, samma lampa, och en lampa till samt lite prydnader i fönstret.

Nya kyrkogården den 23 december då det varken regnade eller blåste. Många lade ner ljus på gravarna redan då.

Lovisas vackra ås

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.

Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.

På åsen finns också en gammal kvarn, därför heter åsen Kvarnåsen 🙂

Här finns också bänkar där man kan sätta sig ner och vila. Nuförtiden är de så kallade sångbänkar 🙂

När man är högst uppe på åskammen kan man se Lovisaviken skymta mellan träden.

De här trapporna går ner mot norra ändan av gamla kyrkogården.

Halofenomenet och sköna lediga dagar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Bodde drygt tre dygn på en stuga. Hade tillgång till nätförbindelse men var inte en enda gång på Facebook, först i dag då vi såg det här halofenomenet. Det var vi två om att dela, det kändes så pass unikt 🙂

Fenomenet i sig ÄR väl inte direkt unikt, enligt Wikipedia kan man se sådana hundra gånger per år. Men det finns vissa av dessa fenomen som är mer sällsynta än andra.
Hur som helst, hoppas inte snö är på kommande eftersom fenomenet har med iskristaller att göra 😀

I fredags åt Faster Aster och jag gott på Skeppsbron och delade en flaska vin.

Utsikt från matstället.

Eftersom det varit mycket varmt och inte regnat nästan alls på tre veckor vattnade vi på kyrkogården.

Vi tänkte också ta oss ett dopp här, men av olika anledningar blev det inte av den här gången 🙂 Underbar badstrand har vi ändå ❤

Lägger ut fler bilder senare, och från Öppna trädgårdar.

 

Julaftonskväll

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Hemma igen efter besök på kyrkogården, lite julmat och klappar.

Det hade börjat skymma då vi förde ljusen, men här ser man inte hur mörkt det var.

Traditioner i all ära. Det finns vissa jag värdesätter mycket, bland dem besöket på kyrkogården med ljusen. Samvaro utan krav likaså.

Jag är inte någon stor vän av maten som brukar finnas på det finländska julborden. Men jullimpa, Kasténs leverkorv och köttbullar vill jag gärna ha om det går för sig 🙂

I morgon träffas min mor och syster hemma hos mig. Det blir lite nytt eftersom jag inte firat jul på det sättet i den här bostaden. Jag föreslår en del julmatsrester, kaffe med dopp och brädspel!

De finns i våra hjärtan

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Minnena av våra kära som gått bort lever vidare i våra hjärtan.

I dag har vi besökt kyrkogårdarna och lagt ner ljus till minne av kära som gått bort. En vacker tradition.

Jag tar det hellre lugnt hemma än går på en Halloweenfest. Jag har inte ens dekorerat med pumpor och spindelväv 😀 Den traditionen är också kul, men jag vet inte riktigt när den ”ska” firas – tror att det är lite olika i Sverige och i Finland.

Ett härligt mossigt lock vid en lika härliga mossig mur på gamla kyrkogården i Lovisa.