kyrkogård

Påskens under

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det första ser ni här – om jag får tro min vän.
Hon säger att harar har kommit till gården, men inte små söta kaniner 😀

Jag hörde någon säga ”nej men söta lilla puppe kanin” 😀

Det andra påskundret fick jag inte på bild. Men det lär ha skett då Valtteri Bottas i tidskörningen i Formel 1 tog sin första pole position nånsin! Och bara för att jag råkade följa tävlingen? Jag som inte på flera ÅR följt tidskörningen i Formel 1. Bottas har sina rötter i mina hemtrakter, jo det är sant… så kanske det var ett påskens under ändå?

Påskprydnader.

Mera konkret påsk här. Har inte pyntat själv hemma men uppskattar att komma till ett pyntat bord hos en god vän.

Och när jag promenerade hem kring niotiden var det ännu nästan ljust ute och fåglarna höll konsert.

Inte många själar ute? Kanske inte levande nej, men de finns på kyrkogården till höger.
Och kallt var det ute, men härligt friskt luft.

Alla Helgons dag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ja, det är så den här dagen heter – allhelgonahelgen lär vara något annat.
Vi har två kyrkogårdar i Lovisa, på gamla vilar bland annat min pappa och en del andra släktingar. På den nya finns hjältegravarna och där finns en minnessten för min morfar som stupade i vinterkriget. Hans kropp återfanns inte.

hjaltegrav
Morfar blev 37 år gammal.

Jag har visat bilder härifrån förr, och jag återkommer troligen till dem flera gånger så länge som jag har möjlighet själv att besöka stenen.
Finland firar nästa år 100 år av självständighet, festdatumet är 6.12.2017. Men längs med året arrangeras festligheter av olika slag, av vilka många förberetts länge.

Finland var alltså självständigt då min morfar gick ut i krig. Tack vare honom och otaligt många andra som uppoffrande kämpade för vårt lands frihet är vi självständiga i dag. Själv tycker jag att jag inte på något sätt kan visa FÖR mycket tacksamhet för det.

Från gamla kyrkogårdens port har man utsikt över en del av Lovisa gamla stad och Lovisaviken som lätt börjat frysa till nu.
Från gamla kyrkogårdens port har man utsikt över en del av Lovisa gamla stad och Lovisaviken som lätt börjat frysa till nu.

Lite snäll har jag allt varit…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… för här är en del av klapparna jag fick i år. Ni vet, man tänker att man inte ska ha några klappar bland vuxna. Men så vill man ju ändå ge något till nära och kära och en del vänner – och visst är det så kul med små paket som man inte har en aning om vad de innehåller 🙂

Årsalmanacka, pulsvärmare, tvål, schampo, ljushållare, godis... och Bond!
Årsalmanacka, pulsvärmare, tvål, schampo, ljushållare, godis, spelkort… Tack tomtarna i Lovisa!
Hjärta, hjärta, hjärta... Min samling av Bond-prylar växer <3
Hjärta, hjärta, hjärta… Min samling av Bond-prylar växer ❤

Paketet jag skrev om HÄR innehöll spelkort med bilder av min favoritskådis och en del av hans motspelare i Spectre. Tack tomtarna i Helsingfors!

Stämningsfulla ljus på gamla kyrkogården i Lovisa. Det här är en av de allmänna platser där vem som helst kan sätta ner ljus för bortgångna som inte finns begravda just här eller som inte har en grav.
Stämningsfulla ljus på gamla kyrkogården i Lovisa. Det här är en av de allmänna platser där vem som helst kan sätta ner ljus för bortgångna som inte finns begravda just här eller som inte har en grav.

Det var väldigt stämningsfullt på kyrkogårdarna i går kväll. Och vackert fastän det inte fanns snö. I går varken regnade eller blåste det heller, vilket det gör i dag.

Ha en skön juldag alla, jag ska pyssla här hemma och läsa böcker, tidningar och bloggar.

Det är något speciellt med…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… gamla kyrkogårdar. Jag tycker det känns fridfullt att vandra där och att titta på alla gravstenar. Många av dem är extra gamla, från 1800-talet.
I Lovisa har vi två stora kyrkogårdar, de ligger på varsin sida av en ås. Den som är närmare Lovisaviken kallas gamla kyrkogården, den andra kallas nya.
Bilderna togs då vi hade mors dag i Finland den 10 maj.

Pampigt och gammalt.
Pampigt och gammalt.
Gravsten på marken.
Gravsten på marken.

 

Och avslutningsvis en del av muren som omgärdar gamla kyrkogården.
Och avslutningsvis en del av muren som omgärdar gamla kyrkogården.

Har jag sagt det förr…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… att jag har förkärlek för gamla murar, ju mossigare desto bättre.
Den här hittade jag på kyrkogården i Lappträsk där jag strövade runt en kvart innan företagarnas diskussionskväll började.

Det är så rofyllt på kyrkogårdar.
Vilket passar min sinnesstämning just nu.
Kanske jag borde börja röra mig mer i naturen med kameran.
Stunderna där ger styrka och därmed även viss glädje.

Mur

Har en förkärlek för…

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Daniel Craig, kanske ni tänkte!
Ja, det stämmer – och efter julen eller nyår kommer ni att få se vad jag köpt till min samling av Bondprylar.
Men… det jag ville säga är att jag har en förkärlek för gamla murar.

Mur vid nya kyrkogården i Lovisa.
Mur vid nya kyrkogården i Lovisa.

Jag var där för att fotografera hjältegravar till morgondagens tidning. Och passade på då jag hade tillgång till proffsig utrustning.
Då solen lyste och fåglarna kvittrade kunde jag precis föreställa mig att det hade varit en vårdag. En sen eftermiddag i mars eller april.
Härligt att ha den förmågan, att förflytta sig till en annan tid.

En sådan koja…

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Perfekt gömställe och spännande, vid kyrkogården.
Perfekt gömställe och spännande, vid kyrkogården.

Fick inte med hela vidden av kojan på bilden men fantastisk är den.

Som sagt, allt möjligt hittar man på sina promenader.

Här hittar man garanterat skydd om det blåser upp till storm med regn- eller snöväder.

Det är något mysigt med gömställen av det här slaget.

Lade ner en liten krans

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… på min pappas grav när jag tog min långpromenad i dag.

Tror att pappa gillar Finlands färger på blommorna på fars dag.
Tror att pappa gillar Finlands färger på blommorna på fars dag.

När jag lämnade kyrkogården grät jag. Kanske inte så mycket mer över att pappa är borta. Han dog 1978 så sorgen har med tiden ändrat skepnad.

Men jag träffade en kvinna på kyrkogården. Hon stod vid sin makes grav och vi pratade om hur sorgen kräver sin tid. Hennes sorg är färsk och hon sörjer en kär person som gått bort. Men ändå hade hon medkänsla att tala om min sorg. Vi konstaterade att sorgen, hurdan den är, behöver sin tid. Vi ska genom alla skeden.

Varje gång tårarna rinner tänker jag att gråten helar mig, så det är bara att låta känslorna ha sitt liv. Att sopa känslor under mattan skulle vara fult gjort mot dem, de har också rätt att finnas.

På gamla kyrkogården finns mycket vackert, bland annat den här byggnaden.
På gamla kyrkogården finns mycket vackert, bland annat den här byggnaden.

Jag har nu börjat få ork att gå långa promenader för mig själv. Har kameran i fickan och kom i dag hem med åtta bilder utöver de här. Dem portionerar jag ur så småningom.

I kväll är det innebandy och heja Tor som gäller!