Fem en fredag – STATUS

Symbolbild. Bilden tagen i Lappträsk, en liten kvist på muren vid kyrkogården.

Väljer att delta i Elisamatildas utmaning den här gången.
Hon brukar ställa fem frågor om fredagar.

Vad hade du för mycket av den här veckan?
– Ingenting egentligen. Det har varit lagom med jobb, och jag har inte direkt lidit av isoleringen. Kanske jag äter för mycket ost eller choklad? Nä, säger att det är lagom på den fronten också 😀 Jag bestämmer ju själv. Orden ”coronavirus” och ”covid-19” har dock förekommit FÖR mycket…

Vad ville du ha mer av den här veckan?
– Möjlighet att träffa vänner, gå på café eller restaurang. Men nu är det inte jag som bestämmer det. Socialt umgänge, det är alltså vad jag gärna haft lite mer av, men som sagt… accepterar läget som det är.

Vad är bättre i dag än det var för en vecka sen?
– Ljusare om morgnarna, ljusare om kvällarna. Molnskådespelet och solnedgångarna blir allt fler då jag tittar ut genom fönstret.

Vad kommer bli bättre om en vecka?
– Hoppas att jag kan säga att coronaläget lugnat ner sig ytterligare. Men annars är det, att oavsett vad som händer på coronafronten så gör naturen sitt och har sina framsteg.

Vad ser du fram emot till helgen?
– Att få sova länge om morgnarna, ett par dagar ledigt från jobbet. Bara vara. Läsa, pussla, gå ut en sväng för mig själv, träffa en kompis som kommit med i vårt arbetsgäng och göra en del jobb med henne. Uppesittarkväll med Bingolotto, osv.

Nu är julen slut…

… har ingen gran att kasta ut.
Men några bilder som hänger ihop med tiden före julen, och som hänger kvar i mitt arkiv lägger jag ut nu. Det har varit en jämngrå dag och jag har inte varit ute med kameran. Har haft mycket att pyssla med här hemma, vardagsbestyr. Sorterar fortfarande saker efter möbelflytten och har jobbat ett par timmar med redaktionellt material också. Alltid skönt så att saker inte hopar sig, vilket de ibland har en tendens att göra ändå.

Julstämning i Kungsdammmens traditionella julhem första veckoslutet i december.
Samma hem, samma lampa, och en lampa till samt lite prydnader i fönstret.
Nya kyrkogården den 23 december då det varken regnade eller blåste. Många lade ner ljus på gravarna redan då.

Lovisas vackra ås

Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.

Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.

På åsen finns också en gammal kvarn, därför heter åsen Kvarnåsen 🙂
Här finns också bänkar där man kan sätta sig ner och vila. Nuförtiden är de så kallade sångbänkar 🙂
När man är högst uppe på åskammen kan man se Lovisaviken skymta mellan träden.
De här trapporna går ner mot norra ändan av gamla kyrkogården.

Halofenomenet och sköna lediga dagar

Bodde drygt tre dygn på en stuga. Hade tillgång till nätförbindelse men var inte en enda gång på Facebook, först i dag då vi såg det här halofenomenet. Det var vi två om att dela, det kändes så pass unikt 🙂

Fenomenet i sig ÄR väl inte direkt unikt, enligt Wikipedia kan man se sådana hundra gånger per år. Men det finns vissa av dessa fenomen som är mer sällsynta än andra.
Hur som helst, hoppas inte snö är på kommande eftersom fenomenet har med iskristaller att göra 😀

I fredags åt Faster Aster och jag gott på Skeppsbron och delade en flaska vin.
Utsikt från matstället.
Eftersom det varit mycket varmt och inte regnat nästan alls på tre veckor vattnade vi på kyrkogården.

Vi tänkte också ta oss ett dopp här, men av olika anledningar blev det inte av den här gången 🙂 Underbar badstrand har vi ändå ❤

Lägger ut fler bilder senare, och från Öppna trädgårdar.

 

Julaftonskväll

Hemma igen efter besök på kyrkogården, lite julmat och klappar.

Det hade börjat skymma då vi förde ljusen, men här ser man inte hur mörkt det var.

Traditioner i all ära. Det finns vissa jag värdesätter mycket, bland dem besöket på kyrkogården med ljusen. Samvaro utan krav likaså.

Jag är inte någon stor vän av maten som brukar finnas på det finländska julborden. Men jullimpa, Kasténs leverkorv och köttbullar vill jag gärna ha om det går för sig 🙂

I morgon träffas min mor och syster hemma hos mig. Det blir lite nytt eftersom jag inte firat jul på det sättet i den här bostaden. Jag föreslår en del julmatsrester, kaffe med dopp och brädspel!

De finns i våra hjärtan

Minnena av våra kära som gått bort lever vidare i våra hjärtan.

I dag har vi besökt kyrkogårdarna och lagt ner ljus till minne av kära som gått bort. En vacker tradition.

Jag tar det hellre lugnt hemma än går på en Halloweenfest. Jag har inte ens dekorerat med pumpor och spindelväv 😀 Den traditionen är också kul, men jag vet inte riktigt när den ”ska” firas – tror att det är lite olika i Sverige och i Finland.

Ett härligt mossigt lock vid en lika härliga mossig mur på gamla kyrkogården i Lovisa.

Påskens under

Det första ser ni här – om jag får tro min vän.
Hon säger att harar har kommit till gården, men inte små söta kaniner 😀

Jag hörde någon säga ”nej men söta lilla puppe kanin” 😀

Det andra påskundret fick jag inte på bild. Men det lär ha skett då Valtteri Bottas i tidskörningen i Formel 1 tog sin första pole position nånsin! Och bara för att jag råkade följa tävlingen? Jag som inte på flera ÅR följt tidskörningen i Formel 1. Bottas har sina rötter i mina hemtrakter, jo det är sant… så kanske det var ett påskens under ändå?

Påskprydnader.

Mera konkret påsk här. Har inte pyntat själv hemma men uppskattar att komma till ett pyntat bord hos en god vän.

Och när jag promenerade hem kring niotiden var det ännu nästan ljust ute och fåglarna höll konsert.

Inte många själar ute? Kanske inte levande nej, men de finns på kyrkogården till höger.
Och kallt var det ute, men härligt friskt luft.

Alla Helgons dag

Ja, det är så den här dagen heter – allhelgonahelgen lär vara något annat.
Vi har två kyrkogårdar i Lovisa, på gamla vilar bland annat min pappa och en del andra släktingar. På den nya finns hjältegravarna och där finns en minnessten för min morfar som stupade i vinterkriget. Hans kropp återfanns inte.

hjaltegrav
Morfar blev 37 år gammal.

Jag har visat bilder härifrån förr, och jag återkommer troligen till dem flera gånger så länge som jag har möjlighet själv att besöka stenen.
Finland firar nästa år 100 år av självständighet, festdatumet är 6.12.2017. Men längs med året arrangeras festligheter av olika slag, av vilka många förberetts länge.

Finland var alltså självständigt då min morfar gick ut i krig. Tack vare honom och otaligt många andra som uppoffrande kämpade för vårt lands frihet är vi självständiga i dag. Själv tycker jag att jag inte på något sätt kan visa FÖR mycket tacksamhet för det.

Från gamla kyrkogårdens port har man utsikt över en del av Lovisa gamla stad och Lovisaviken som lätt börjat frysa till nu.
Från gamla kyrkogårdens port har man utsikt över en del av Lovisa gamla stad och Lovisaviken som lätt börjat frysa till nu.

Lite snäll har jag allt varit…

… för här är en del av klapparna jag fick i år. Ni vet, man tänker att man inte ska ha några klappar bland vuxna. Men så vill man ju ändå ge något till nära och kära och en del vänner – och visst är det så kul med små paket som man inte har en aning om vad de innehåller 🙂

Årsalmanacka, pulsvärmare, tvål, schampo, ljushållare, godis... och Bond!
Årsalmanacka, pulsvärmare, tvål, schampo, ljushållare, godis, spelkort… Tack tomtarna i Lovisa!
Hjärta, hjärta, hjärta... Min samling av Bond-prylar växer <3
Hjärta, hjärta, hjärta… Min samling av Bond-prylar växer ❤

Paketet jag skrev om HÄR innehöll spelkort med bilder av min favoritskådis och en del av hans motspelare i Spectre. Tack tomtarna i Helsingfors!

Stämningsfulla ljus på gamla kyrkogården i Lovisa. Det här är en av de allmänna platser där vem som helst kan sätta ner ljus för bortgångna som inte finns begravda just här eller som inte har en grav.
Stämningsfulla ljus på gamla kyrkogården i Lovisa. Det här är en av de allmänna platser där vem som helst kan sätta ner ljus för bortgångna som inte finns begravda just här eller som inte har en grav.

Det var väldigt stämningsfullt på kyrkogårdarna i går kväll. Och vackert fastän det inte fanns snö. I går varken regnade eller blåste det heller, vilket det gör i dag.

Ha en skön juldag alla, jag ska pyssla här hemma och läsa böcker, tidningar och bloggar.