BILDER från kräftskiva

Det här kortet välkomnade oss ute i hallen, även farstun kallad, i går kväll. Kräftskiva väntade alltså på K16!

Dekorationerna i fönstret syns inte så bra då bilden togs i motljus då det ännu var ljust utomhus. Men verandan är mysig.

Jag kan se på kräftor, också röra vid dem, men att börja krafsa i dem för att få ut något att äta… Nä, det får andra göra. Jag förstår att det är själva grejen med det där plocket som utgör en stor del av nöjet. Bäst att inte gå in på mina tankar kring kräftor (min make är faktiskt Kräfta, hahaa) – för då är jag säkert ute på allt för djupt vatten, och får alla kräftälskare emot mig.

Så här kan det se ut då kräftälskare är i farten. Skalen på de små röda vännerna var rätt hårda den här gången så det blev extra mycket jobb och därmed kladd 🙂

Jag siktade in mig på de här kräfttillbehören och tömde en HEL flaska.

Kryddost, paprika, kex och annat tilltugg fanns också om man inte blev mätt på kräftorna. Och även om jag inte åt kräftor själv tror jag mig veta att man inte blir mätt på fyra, fem sådana 🙂

… och mera smått plock här … så ingen gick hungrig hem från verandan.

———————

I dag gör jag de sista ändringarna i bokens manuskript, om paketet från lektören anländer vill säga. I kväll börjar jag laya sidorna.
Jag är inte utrustad med speciellt mycket tålamod, men det är något jag måste ha nu de här tre-fyra sista veckorna innan boken kommer från tryckeriet.
Och tänk att jag lyckats hålla pärmbilden hemlig…
Jag skulle SÅ gärna vilja visa den åt hela världen redan i dag. Argh!

Kritik är det bästa jag vet

Ska väl ändå framhålla att det är konstruktiv kritik som jag gillar bäst. Alla stavfel ska bort, finlandismer likaså. Lektören går åt ordföljden och hon ställer frågor i stil med ”vad menar du?” Här hänger läsaren kanske inte med”.

Det som är självklart för mig själv är det nödvändigtvis inte för läsaren. I ett kapitel kan jag ha skrivit att Adrian hade vita kalsonger medan jag glömt det då jag skriver nästa kapitel där någon river de svarta kallingarna av honom.

I dag fick jag det första paketet med respons av min lektör. Jag kastade mig över det och gladdes ärligt talat över varje tillsatt kommatecken, förslag till ändringar av ordföljd, varje eliminerad finlandism och vartenda smiltecken hon skrivit då texten roade henne.

Vi jobbar på ett sätt som någon kan anse gammalmodigt. Jag skriver ut A4:or med text, hon läser och skriver kommenterar i marginalerna eller bak på papperet.

Jag älskar den här formen av respons. Dels för att lektören gillar min huvudkaraktär, men också för att hon är skoningslöst ärlig i allt.

I dag har jag jobbat från klockan 9-11 och 12.30-16. Pauser har jag haft bland annat för att göra ärenden på stan och för att besöka sommarstället där jag vattnade blommor och läste bok.

Nu när klockan är 19.30 har jag klämt i mig en portion av makens toppengoda lasagne, så nu orkar jag skriva igen!