Just nu – svar på oktober månads frågor

Hakar på bloggvännen Klimakteriehäxans utmaning med några frågor som gäller vad jag gör just nu.

Inlägget får en allmän illustration, rönnbärsklasar i ett träd som jag passerade under i söndags.

Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Lovisabon Eddie Bruces bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa”. Samtidigt även ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker och ”Detta är min målarsång” av Emma Klingenberg, som beskriver musiken men även mycket annat från Tove Janssons liv.

Just nu lyssnar jag på tystnaden här hemma och knattret från tangentbordet. Jag lyssnar nämligen inte på ljudböcker.

Just nu (om kvällarna) tittar jag på dokumentärer som handlar om enkla liv på avsides platser i världen eller program om husrenoveringar (antingen från Yle Arenan eller från SVT Play).

Just nu njuter jag av sen frukost.

Just nu längtar jag efter att få lugnare dagar, kunna tanka energi, känna av den viloperiod som hösten och vintern är avsedda att ge oss. Jag är tacksam för de arbetsuppdrag jag som frilansare får. Men i kombination med anhörigvård har det ibland blivit för mycket. Nu ser det ändå ut som om vi kunde få hjälp vad gäller vår mamma.

Läser just nu

Hösten och vintern har blivit boktid för mig. Jag är glad att jag åter har förmågan att sträckläsa, att låta mig fångas av öden och livshistoria. Dokumentärer är det jag gillar bäst. Efter att ha läst J & B om Jörn Donner och det som hans maka Bitte Westerlund upplevde efter hans död är det här en helt annorlunda bok.

Sofia Parland skriver poetiskt. Det är en medryckande rytm, med stundvis korta meningar, en del korta kapitel – det är avhugget och innehållet är svart. Jag har läst bara trettio sidor men vet att jag kommer att läsa boken klar på två, tre dagar.

Om jag skulle klara av att läsa då jag åker buss skulle jag ta med boken imorgon då vi åker på match till Forssa, men jag brukar börja må illa om jag läser i ett fordon.

Populär bok just nu

Den här boken om Jörn Donner och Bitte Westerlund är mycket populär just nu i Finland. Den som vill låna boken från en bibba får förbereda sig på långa köer. Jag tror att boken funnit sina läsare också i Sverige.

Jag hade tänkt att jag köper den på bokmässan i Helsingfors, dit jag ska om en vecka. Hade kanske då kunnat få författaren Philip Teirs (före detta kollega från KSF Media) och Bitte Westerlunds signaturer. Men sedan tänkte jag att jag vill stöda vår lokala bokhandel i Lovisa och köpte boken där istället. Fint att den inte var slutsåld där just nu.

Hösten är böckernas och tidningarnas tid för mig. Och kanske jag snart åter lägger ett nyss pussel.

Gammal, glömsk eller bara en som ser bra ut?

Det här ljuset doftar på riktigt ren tvätt, bomull. Doften är inte så stark att jag inte kan ha ljuset inne. Bilden har annars inget med kommande inlägg, tankar att göra 🙂

På Facebook såg jag ett foto och några kloka ord i dag. En man låg i en säng och tittade ut genom ett fönster där regnet vräkte ner och stormen härjade. ”Jag sitter här och lyssnar på Hans” sa han ”men jag borde ha lyssnat på Greta”.

Associationen till sagan om Hans och Greta å ena sidan, och stormen Hans och den norska (rättat 10 aug. hon är ju SVENSK), unga miljöaktivisten Greta Thunberg å andra sidan – det var ju bara SÅ slående. I alla nyheter läser vi nu och hör om bränder, översvämningar, stormar, skyfall…

Sedan också till något helt annat, även här med symbolbild från vår kyrka. Tog den i våras och till vänster på bilden syns halva min lånebil ❤ Jag var på fototour då.

Jag inspireras mycket av olika texter nu. Läser många tidningar, men har åter hittat böckernas värld. Inte minst Tove Janssons texter.

Då börjar jag fundera allt möjligt själv och tänker att min blogg kanske inte blir ett dugg mer intressant genom det, men jag ska ändå försöka skriva ner i dagboken vad jag tänker och sedan överföra en del hit. Allt från tankar till ordlekar 😀

”Jag är en gammal tant som ska tvätta glasögonen. Jag ser ju knappt ut genom dem. Jag stiger upp från stolen, men på väg bort från datorn har jag redan glömt vad jag skulle göra. Jag gör annat i stället. När jag återvänder till datorn inser jag att äh, jag glömde putsa glasögonen. Nytt försök, ny glömska. Efter en timme minns jag vad jag skulle göra och upprepar högt för mig själv DU SKA PUTSA GLASÖGONEN, tills det är gjort”

Sedan ser jag bra ut (= är vacker), och ser även bra ut genom ögonglasen 😀

I dag har jag också skrivit ett litet nödrop eller något slag av undran i min dagbok.
”Hmm, undrar om någon efterlevande kan läsa min handstil… börjar den bli gräslig?”

Och lite senare skriver jag ”Jag tycker att det är fredag idag, men det är torsdag”.

Finns det anledning till oro? Jag börjar bli gammal och glömsk och jag har skrivit ett alldeles för långt blogginlägg! 🤣

Hoppa på tåget, svar och citat

Temat för Hoppa-på-tåget-utmaningen är pusselbitar/bitar. Jag som lagt massor av pussel de senaste fem åren hade lätt att hitta en bild. Jag lägger pussel vanligtvis från hösten, över vintern och en bit in på våren, men på sommaren har jag paus.

Jag har fortsatt fylla i boken En fråga om dagen, som jag började med den första januari 2022. Jag lägger alltid handen över fjolårets svar medan jag skriver in årets så att jag inte påverkas av det jag skrev ett år tidigare. Intressant sedan att kolla hur jag svarade på samma fråga ett år innan.

Orsakullans fråga, eller mening vi ska fylla i, berätta något mer om, är i dag ”Under solen, en varm sommardag”. Jag svarar: Tycker om sol, men ligger inte längre och solar mig. En varm dag njuter jag i skuggan eller är vid havet där det ofta blåser lite.

Och så en allmän bild av folkmassan på öppningsdagen av bostadsmässan den sjunde juli. Då var de som köpt VIP-biljetter och inbjudna på plats under mässans tre första timmar.
Endast ryggar – jag vet 😀 Men jag har ändå lyckats få MÅNGA människor på bild. Och de står alla och lyssnar på dem som talar på scenen där borta.

Jag har läst ganska mycket den här sommaren. Sommarboken av Tove Jansson är klar. Ordets Gåva med citat från Tove Janssons produktioner har jag hållit på med sedan maj 2022. Jag tar några sidor i taget, läser med eftertanke. Läser också väninnan Päivi Melamies bok ”Kotona Loviisassa” (Hemma i Lovisa) och ett kapitel då och då i Olof Röhlanders ”Bli din egen bästa vän – konsten att odla mod och skörda drömmar”. Vissa böcker har texter som behöver tid för att mogna, jag vill ta dem till mig och låta allt sjunka in.

Och slutligen ett citat från Ordets Gåva, kapitlet Ensamhet och utanförskap:
”Ser du, det är så mycket som inte får rum om sommarn och hösten och våren, sa hon. Allting som är lite skyggt och lite märkvärdigt. Somliga slags nattdjur och folk som aldrig passar in nånstans och som ingen tror på. De håller sig undan hela året. Och sen när det är lugnt och vitt och nätterna blir långa och alla andra har gått i ide – då kommer de fram.”
Ur boken Trollvinter

Måndagsmuffins

Också de här muffisarna var salta men tyvärr orkade jag bara äta en och den sorten har jag inte på bild.
De här muffinsarna lär faktiskt ha varit salta men tyvärr orkade jag bara äta en och den sorten har jag inte på bild. Den var som en liten paj och toppad åtminstone med gröna oliver. Foto: Hanna Stringer

Dagen började bra på jobbet med kaffe och salta muffins på Hotel Degerby Bar Café. Där berättade man om författarträffarna, som också kallas bokcafé här, som från och med instundande lördag arrangeras i hotellets bar. Träffarna är väldigt populära.

Så Lovisa har verkligen placerat sig på kartan i det här sammanhanget. Förlag och skribenter från andra orter hör av sig, de vet att de får publicitet via lokaltidningarna då de besöker Lovisa.

Jag var faktiskt själv en av de första gästerna på cafeterian då min debutroman hade kommit ut 2007.

Så alla litteraturvänner i Lovisa med omnejd. Lördagen den 10 januari intervjuar Thomas Rosenberg författarna Maria Romantschuk och Pirjo Houni som skrivit boken Ei, rouva presidentti. Hotel Degerby Bar Café kl. 13-14.

En sådan fest!

Ett par gånger per år träffar jag en väninna som sedan 1991 bor utomlands. Ett av hennes hem finns i Lovisa, de andra finns i andra länder.

Eftersom vi båda är författare må ni tro att vi har mycket att diskutera i litteraturväg då vi ses.

I går presenterade jag mitt nya hem åt väninnan. Vi drack lite mousserat och tog en liten rostad brödbit med skagenröra innan vi gick till restaurang Bella.

Så matig och god, orkade inte äta potatisen :-)
Så matig och god, orkade inte äta potatisen 🙂

Bellas burgare innehåller en köttfärsbiff som gjorts på plats, förstås. Knaprig bacon, salsa på ananas och paprika, chilimajonnäs, cheddarost, tomat, sallad, rödlök.

Ska bli spännande att se hur växten utvecklas.
Ska bli spännande att se hur växten utvecklas.

Fick en liten inflyttningsgåva av väninnan. Små frön som ska svälla i vatten, och det ska också planterings”jorden” av kokos göra.
Ni ska få följa projektet och se om jag får fröna att börja gro och växten att växa!

Min kamp

SAMSUNG… är just nu att läsa böcker. Jag håller på med tre stycken, samtidigt. Det går hur bra som helst, men jag är ändå en långsam läsare.

Gidlund, han som skrev om sin kamp mot cancern, hann dö innan jag blev klar med hans bok  I kroppen min 😦

Bostadslöse Raines dagbok är lättläst och går att ta i etapper utan att tappa bort sig i händelserna. Det händer inte så mycket i hans lilla värld, men tro det eller ej, ändå är hans berättelse hur intressant som helst.

Av Knausgårds Min Kamp 2 har jag läst tjugo sidor. Det är en fyra centimeter tjock pocketbok med liten text på 595 sidor. Har inte läst något av honom förr och kände att jag hade en lucka i min allmänbildning – jag har ju sett honom livslevande och tyckt att karln verkar spännande.
Början av boken är hyfsat bra. Språket lever, man får dra på smilbanden åt det tragikomiska då inget går så som han och frun tänkt på semestrar och i nöjesparken med barnen.
Men få se om jag orkar löpa linan ut med hans bok.

Mina fotsteg i ditt hjärta

Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok.
Min författar- och bloggarkollega Bosse Lidéns bok. Fick den på posten i går, fint signerad!

Så kan det gå. Man får nya bekanta på nätet, och fram för allt via bloggosfären. Bosse Lidén är en av dem.

Med somliga delar man en egensinnig humor, med andra intresset för litteratur. Man har sina favoritbloggare. En del följer man så att man får ett meddelande varje gång de skriver något nytt. Andra läser man mer sporadiskt.

Då jag hittar författarkolleger i bloggosfären och knyter kontakt med dem slutar det ofta med att jag köper deras böcker. En del av de här bekantskaperna har också köpt mina böcker.

Nu är det ju inte så att jag skulle ha för få böcker att läsa… När jag börjar med den här håller jag på med tre samtidigt.
Men om jag har någon förmåga, och är bra på något (sådant ska man ju utan blyghet lyfta fram) – så är det att ha fler böcker på gång samtidigt utan att blanda bort mig i händelserna.

Loppis är kul!

Att återanvända är populärt och pop är också Almornas evenemang.
Att återanvända är populärt och pop är också Almornas evenemang.

Många gånger har jag besökt de unga marthornas, Almornas, lopptorgsmarknad i idrottshallen. Men då som reporter. I år var jag med som försäljare, hade gemensamt bord med min syster.

Hon sålde pussel, spel och barnböcker. Jag hade också några barnböcker men mest romaner och annan vuxenlitteratur och en del veckotidningar. Var beredd på att slumpa bort det mesta, det är så skönt att bli av med saker samtidigt som man ser att någon annan blir glad över ett fynd.

Det här är ju återvinning när den är som bäst. Sådant som är helt och rent i klädväg, eller leksaker och böcker som kan hitta nya hem – varför slänga bort sådant?

Mycket möjligt att vi tar ett bord på höstmarknaden också!